250 000 löpte amok i Circus Maximus

På 700-talet före Kristus anlade leksugna romare en improviserad kapplöpningsbana. De enkla förhållandena förändrades med tiden drastiskt, för den leriga banan blev till Circus Maximus, Roms största arena.

På 700-talet före Kristus anlade leksugna romare en improviserad kapplöpningsbana. De enkla förhållandena förändrades med tiden drastiskt, för den leriga banan blev till Circus Maximus, Roms största arena.

Gianni Dagli Orti/Shutterstock/Ritzau Scanpix

Tävlingssugna romare började redan vid tiden för Roms grundande år 753 före Kristus köra ikapp i stridsvagnar på en lerig bana vid Tibern.

Omkring år 600 före Kristus uppförde Roms femte kung, Tarquinius Priscus, en officiell bana för kappkörningar med läktare av trä i Murciadalen mellan kullarna Palatinen och Aventinen.

Banan försågs omkring år 190 före Kristus med sittplatser i tre våningar, berättar den grekiske historikern Dionysios från Halikarnassos år 7 före Kristus. Han tillade att anläggningen var ”en av de vackraste och mest beundransvärda byggnaderna i Rom”.

Dionysios uppger att anläggningen kallades Circus Maximus – Roms största arena.

Förutom hästkapplöpningar bjöd Circus Maximus även på bland annat jakter på djur, gladiatorstrider och friidrott.

Angränsande byggnader hyste utskänkningsställen, restauranger och bordeller.

Olika kejsare demonstrerade Roms makt och storhet genom att i omgångar bygga ut Circus Maximus.

Utforska Circus Maximus

Medan romarriket under kejsar Trajanus (98–117) nådde sin största utbredning, byggde kejsaren ut Circus Maximus till antikens största arena.

När riket gick under förföll även Circus Maximus. Arenan täcktes av ett sex meter tjockt lager av avfall och slam från Tiberns översvämningar.

Utgrävningar har senare blottat en del av byggnaderna, och anläggningen används i dag som park.