På världskartan gör Qatar inte mycket väsen av sig.
Som ett nästan osynligt bihang till Saudiarabien ligger ökenstaten som en flack sandbank ut mot Persiska viken.
Men trots att Qatar inte är mycket större än Skåne är emiratet ett av världens rikaste och mest inflytelserika länder.
Qatar förfogar över gigantiska tillgångar av naturgas och olja, som på några decennier har förvandlat staten från ett fattigt samhälle av fiskare till världens femte rikaste land (anno 2021) enligt Internationella valutafonden (IMF).
Under ledning av emiren Tamim bin Hamad al-Thani har Qatar sedan millennieskiftet på allvar positionerat sig som en fristad för världens rikaste.
Priset för de enorma rikedomarna är emellertid högt.
Trots en pågående demokratiseringsprocess regeras Qatar fortfarande i enlighet med religiösa sharialagar.
Är man en av de många migrantarbetare som jobbar och lever i Qatar är ett liv i överflöd extremt avlägset – till och med att hålla sig vid liv är en utmaning.
Från hungersnöd till ofattbar rikedom
Qatar är ett emirat, som fungerar som ett slags monarki.
Qatar har styrts av den mäktiga familjen al-Thani sedan början av 1900-talet, när ökenstaten blev ett brittiskt protektorat.
Qatar var på den tiden ett fattigt fiskesamhälle, vars ekonomi byggde huvudsakligen på fiske och pärlfiske.
Omkring 1920 drabbades Qatar av en allvarlig ekonomisk kris, när pärlfiskeindustrin kollapsade.
De följande decennierna plågades Qatar av fattigdom, undernäring, hungersnöd och sjukdomar.
Övergången från fattigt utvecklingsland till en av världens rikaste nationer började med upptäckten av olja 1939.
Efter andra världskriget producerade Qatar 46 500 fat olja om dagen. År 2016 uppgick produktionen till nästan två miljoner fat om dagen.
Olja och gas blir till guld
Under 1950- och 1960-talet upptäcktes nya oljefyndigheter utanför Qatars kust, men det var först med upptäckten av en gigantisk gasfyndighet utanför kusten – det så kallade South Pars/North Dome Gas-Condensate-fältet – som lyckan började vända på allvar.
När efterfrågan på gas steg i takt med att den globala efterfrågan på alternativ till olja började växa efter årtusenskiftet, började flödet av pengar in i landet bli astronomiskt.
Enligt världsbanken tiofaldigade Qatar nästan sin bruttonationalprodukt från 2000 till 2015, och i dag är Qatar världens näst största exportör av naturgas efter Ryssland.
Medan den ryska gasexporten sker huvudsakligen genom gasledningar till Europa och Turkiet, exporterar Qatar sin gas sjövägen i form av flytande naturgas (LNG).
Rikedomarna är centrerade till huvudstaden Doha, som hyser 1,1 miljon invånare – lite mindre än hälften av landets befolkning av 2,8 miljoner.
Fem avgörande ögonblick i Qatars historia
Byggboom i Qatar
I dag reser sig otaliga moderna och svindyra skyskrapor över storstaden, där temperaturen kan nå olidliga 50 grader på sommaren.
Sedan millennieskiftet har Doha upplevt en oerhörd byggboom med avslutade eller pågående uppföranden av 58 skyskrapor, fotbollsstadion och andra gigantiska byggprojekt.
Det finns få platser i världen där så många miljardärer lever så tätt inpå varandra, vilket den rikliga förekomsten av superdyra lyxbilar på motorvägarna vittnar om.
VM i fotboll 2022
Det är inte alla invånare i Qatar som blir rika på pengarna från oljan och gasen.
Inte mer än var femte qatar är född i landet, och den klart största delen av invånarna är gästarbetare från Indien, Iran och Nordafrika.
År 2020 införde Qatar en reform som garanterar migrantarbetarna en minimilön av motsvarande 2 400 kronor i månaden. Tidigare uppgick minimilönen till motsvarande 1 700 kronor.
Den nya minimilönen innebär en timlön på omkring 13 kronor.
Höjningen kom efter omfattande internationella påtryckningar för att förbättra förhållandena för de många tusen migrantarbetare som slitit dygnet runt för att göra Qatar klart att stå värd för fotbolls-VM vintern 2022.
Slaveriliknande förhållanden för migranter
En Amnesty-rapport från 2021 avslöjade att förhållandena för migrantarbetarna i Qatar inte förbättrats märkbart.
Slaveriliknande arbetsförhållanden är fortfarande mer regel än undantag i Qatar.
Enligt den brittiska dagstidningen The Guardian har sammanlagt 6 500 migrantarbetare från Indien, Pakistan, Nepal, Bangladesh och Sri Lanka mist livet, sedan Qatar år 2010 överraskande tilldelades värdskapet för fotbolls-VM.
Det motsvarar att tolv migrantarbetare per vecka från de fem asiatiska länderna har dött de senaste tio åren.
Som en icke namngiven migrantarbetare berättade för Amnesty 2021:
”Det är bara på papperet som det skett en förändring. När du ser arbetare på en arbetsplats är det väldigt små förändringar som skett. Förhållandena är fortfarande förskräckliga.”