På världskartan gör Qatar inte mycket väsen av sig.
Som ett nästan osynligt bihang till Saudiarabien ligger ökenstaten som en flack sandbank ut mot Persiska viken.
Men trots att Qatar inte är mycket större än Skåne är emiratet ett av världens rikaste och mest inflytelserika länder.
Qatar förfogar över gigantiska tillgångar av naturgas och olja, som på några decennier har förvandlat staten från ett fattigt samhälle av fiskare till världens femte rikaste land (anno 2021) enligt Internationella valutafonden (IMF).
Under ledning av emiren Tamim bin Hamad al-Thani har Qatar sedan millennieskiftet på allvar positionerat sig som en fristad för världens rikaste.
Qatarhalvön påminner till sin form om en dhow med fulla segel. Fiske och pärlfiske från regionens traditionella båttyp var tidigare basen i Qatars ekonomi.
Priset för de enorma rikedomarna är emellertid högt.
Trots en pågående demokratiseringsprocess regeras Qatar fortfarande i enlighet med religiösa sharialagar.
Är man en av de många migrantarbetare som jobbar och lever i Qatar är ett liv i överflöd extremt avlägset – till och med att hålla sig vid liv är en utmaning.
Från hungersnöd till ofattbar rikedom
Det gamla Qatar: Al Jumail – övergivet pärlfiskesamhälle i Qatar.
Qatar är ett emirat, som fungerar som ett slags monarki.
Qatar har styrts av den mäktiga familjen al-Thani sedan början av 1900-talet, när ökenstaten blev ett brittiskt protektorat.
Qatar var på den tiden ett fattigt fiskesamhälle, vars ekonomi byggde huvudsakligen på fiske och pärlfiske.
Omkring 1920 drabbades Qatar av en allvarlig ekonomisk kris, när pärlfiskeindustrin kollapsade.
De följande decennierna plågades Qatar av fattigdom, undernäring, hungersnöd och sjukdomar.
Övergången från fattigt utvecklingsland till en av världens rikaste nationer började med upptäckten av olja 1939.
Efter andra världskriget producerade Qatar 46 500 fat olja om dagen. År 2016 uppgick produktionen till nästan två miljoner fat om dagen.
Olja och gas blir till guld
Tankfartyg lastat med flytande naturgas – en stor exportvara för Qatar.
Under 1950- och 1960-talet upptäcktes nya oljefyndigheter utanför Qatars kust, men det var först med upptäckten av en gigantisk gasfyndighet utanför kusten – det så kallade South Pars/North Dome Gas-Condensate-fältet – som lyckan började vända på allvar.
När efterfrågan på gas steg i takt med att den globala efterfrågan på alternativ till olja började växa efter årtusenskiftet, började flödet av pengar in i landet bli astronomiskt.
Enligt världsbanken tiofaldigade Qatar nästan sin bruttonationalprodukt från 2000 till 2015, och i dag är Qatar världens näst största exportör av naturgas efter Ryssland.
Medan den ryska gasexporten sker huvudsakligen genom gasledningar till Europa och Turkiet, exporterar Qatar sin gas sjövägen i form av flytande naturgas (LNG).
Doha är Qatars huvudstad och juvelen i det förmögna olje- och gaslandet.
Rikedomarna är centrerade till huvudstaden Doha, som hyser 1,1 miljon invånare – lite mindre än hälften av landets befolkning av 2,8 miljoner.
Fem avgörande ögonblick i Qatars historia
Qatars emir har investerat miljarder i al-Jazira, som på några decennier har blivit en dominerande förmedlare av nyheter från den arabiska världen – både i arabiska länder och i västvärlden.
1868
Qatar invaderas av Bahrain, men britterna kommer till undsättning och för en shejk från den mäktiga familjen al-Thani till makten.
1916
Qatar får status som brittiskt protektorat. Emiren, Abdullah al-Thani, undertecknar ett fördrag som garanterar att han kan avstå territorium till britterna enbart i utbyte mot skydd mot aggression till havs samt stöd i händelse av attacker från land.
1971
Efter förhandlingar med Storbritannien ser shejk Ahmad år 1971 till att Qatar blir helt självständigt. Efter det bryter maktkamper ut mellan medlemmar av al-Thani-familjen, som bråkar om vem som ska leda landet.
1995
Emir Amir Hamad bin Khalifa al-Thani genomför en oblodig kupp mot sin egen far och tar över kontrollen över landet. Sedan kuppen har Qatar moderniserats genom ett antal reformer – både politiskt och ekonomiskt.
2006
Qatar går om Indonesien som världens största exportör. Intäkterna från gas utgör 60 procent av landets BNP, och år 2008 toppade Qatar listan över världens rikaste länder.
Byggboom i Qatar
Qatar är ett paradis för de superrika. Men bakom ökenstatens glittrande fasad omkommer flera tusen fattiga migrantarbetare.
I dag reser sig otaliga moderna och svindyra skyskrapor över storstaden, där temperaturen kan nå olidliga 50 grader på sommaren.
Sedan millennieskiftet har Doha upplevt en oerhörd byggboom med avslutade eller pågående uppföranden av 58 skyskrapor, fotbollsstadion och andra gigantiska byggprojekt.
Det finns få platser i världen där så många miljardärer lever så tätt inpå varandra, vilket den rikliga förekomsten av superdyra lyxbilar på motorvägarna vittnar om.
VM i fotboll 2022
Al Thumama Stadium är ett av sju nya fotbollsstadion som Qatar har uppfört inför fotbolls-VM vintern 2022. Qatar har ingen nämnvärd fotbollstradition, och landslaget rankas som nummer 50 på FIFA:s lista över landslag.
Det är inte alla invånare i Qatar som blir rika på pengarna från oljan och gasen.
Inte mer än var femte qatar är född i landet, och den klart största delen av invånarna är gästarbetare från Indien, Iran och Nordafrika.
År 2020 införde Qatar en reform som garanterar migrantarbetarna en minimilön av motsvarande 2 400 kronor i månaden. Tidigare uppgick minimilönen till motsvarande 1 700 kronor.
Den nya minimilönen innebär en timlön på omkring 13 kronor.
Höjningen kom efter omfattande internationella påtryckningar för att förbättra förhållandena för de många tusen migrantarbetare som slitit dygnet runt för att göra Qatar klart att stå värd för fotbolls-VM vintern 2022.
Slaveriliknande förhållanden för migranter
Begravning av den 39-årige nepalesiske migrantarbetaren Kripal Mandal. Han omkom i Qatar.
En Amnesty-rapport från 2021 avslöjade att förhållandena för migrantarbetarna i Qatar inte förbättrats märkbart.
Slaveriliknande arbetsförhållanden är fortfarande mer regel än undantag i Qatar.
Enligt den brittiska dagstidningen The Guardian har sammanlagt 6 500 migrantarbetare från Indien, Pakistan, Nepal, Bangladesh och Sri Lanka mist livet, sedan Qatar år 2010 överraskande tilldelades värdskapet för fotbolls-VM.
Det motsvarar att tolv migrantarbetare per vecka från de fem asiatiska länderna har dött de senaste tio åren.
Som en icke namngiven migrantarbetare berättade för Amnesty 2021:
”Det är bara på papperet som det skett en förändring. När du ser arbetare på en arbetsplats är det väldigt små förändringar som skett. Förhållandena är fortfarande förskräckliga.”