Påvens brev till mongolerna

Påvens brev till Güyük khan

Lyon, Frankrike, 11/3 1245

Till tatarernas kung och folk

Detta är skrivet för att tatarernas kung och folk ska lära känna den sanna vägen.

Vi är av den uppfattningen att Gud har skapat en stabil och fredlig världsordning. Inte bara människor, utan även djur – som ju saknar förnuft och tanke – ingår i denna ordning.

Ja, även elementen, som tillsammans utgör världens stora maskineri, lyder under de himmelska andarnas lag.

Med detta i åtanke är det inte utan anledning att vi nu känner oss nödgade att i starka ordalag uttrycka vår förvåning över vad vi har hört, nämligen att ni har invaderat åtskilliga länder.

Det gäller inte enbart kristna länder, utan även områden som tillhör människor som bekänner sig till andra trosriktningar.

Med era skändliga härjningar har ni ödelagt dessa länder.

I oupphörligt raseri fortsätter ni att sträcka ut er härjande hand till allt avlägsnare länder.

Ni bryter mot naturens ordning och skonar ingen, oavsett kön eller ålder. Mot alla far ni fram med ert straffande svärd.

Vi däremot följer fredsfurstens exempel och vill att alla människor ska leva i fred och fördragsamhet, förenade i gudsfruktan.

Vi förmanar, ber och vädjar därför till er och ert folk att ni framöver ska avhålla er från sådana angrepp.

I synnerhet ber vi er att låta bli att förfölja de kristna.

Samtidigt uppmanar vi er att sona era många och grova kränkningar med lämplig botgöring. På så vis kan ni lindra det himmelska majestätets vrede, som ni utan tvivel har väckt med era provokationer.

Ni ska inte låta er förledas att fortsätta med ert barbari bara för att den allsmäktige Gud hittills har tillåtit er att kuva andra nationer.

Ibland skjuter han nämligen upp sitt straff för att ge den högmodige möjlighet att frivilligt ändra sig och vara ödmjuk inför Herren.

Om det inte sker kan ingen förvänta sig att straffet i denna värld kommer att skjutas upp i det oändliga. Kanske blir det straff som Herren delar ut i nästa värld rentav ännu hårdare.

Utifrån dessa tankar anser vi det passande att skicka vår älskade son och hans sällskap till dig med detta brev. Mina budbärare är starka i tron, dygdiga och ytterst kunniga om de heliga skrifterna.

Mottag dem vänligt och behandla dem med respekt av vördnad för Gud. Var mot dem som ni skulle varit mot mig om jag stod där i egen hög person.

Var ärlig och hederlig mot dem, ty de har kommit för att tala med er å mina vägnar.

När ni har talat om de saker som jag nyss har nämnt, framför allt frågan om fred, förklara för mina sändebud varför ni har skövlat andra länder och vad ni avser att göra framöver.

Ombesörj därefter att mina sändebud fritt kan fortsätta sin vidare färd och ge dem alla förnödenheter de behöver för sin resa, så att de tryggt och säkert kan återvända hem till mig igen.

Güyuk Khans svar till påven

Karakorum, Mongoliet, november 1246

Vi, som i kraft av den evige Guds makt härskar över Mongoliet och regerar över både land och hav, befaller härmed följande:

Om mitt brev når fram till folkslag som har underkastat sig, låt dem respektera och beundra mitt besked.

Detta är ett direktiv till den store Påven. Må han läsa och förstå vad jag här skriver och ta till sig mina ord. Er uppmaning, som förts hit av era sändebud, har nu mottagits.

Om budbäraren når fram till er med denna rapport, får ni – den store Påven – tillsammans med era furstar personligen komma hit, så att ni kan tjäna oss.

Dessförinnan ska jag förkunna de befallningar som nedtecknats i vår lag, som kallas yassa. Ni har dessutom sagt att det skulle vara en fördel för mig att bli döpt.

Så har ni presenterat saken för mig och uppmanat mig att agera.

Det förstår jag inte.

Dessutom har ni skickat mig följande besked: ”Ni har erövrat allt det land som tillhör ungrarna och de övriga kristna. Det förefaller mig märkligt. Berätta för mig i vad deras brott består.”

Det förstår jag inte heller.

Djingis khan, såväl som storkhan Ögödei, har förmedlat ordern till er från den evige guden, som befaller att hela världen ska vara underkastad det mongoliska riket.

Era folk bortsåg emellertid från ordern. De uppförde sig på det mest arroganta sätt och dödade rentav våra sändebud.

Sålunda är det Den Evige Gud själv som har dödat och utrotat folk i de länder ni nämner i brevet.

För hur kan någon, utan att Gud har gett order om det och av egen styrka allena, döda och plundra ett folk?

Nu invänder ni kanske och säger: ”Jag är kristen och jag ärar Gud.” Hur kan ni tro att ni vet vem Gud förlåter och till vems fördel han utsträcker sin nåd? Hur kan ni tro att ni vet tillräckligt för att ge uttryck för den åsikten?

Genom Guds makt har alla riken från den plats där solen står upp och till den plats där den går ner givits oss. Vi äger dem.

Hur tror ni att någon kan uppnå något sådant utan att Gud har beordrat att det är så det ska vara?

Av ett ärligt hjärta måste ni säga: ”Även vi ska lyda och ställa vår styrka till ert förfogande.”

Ni ska, som kungarnas ledare, personligen hylla och tjäna mig.

Då ska vi ta er underkastelse till oss. Om ni emellertid inte accepterar Guds order och agerar mot våra befallningar, så vet vi att ni är våra fiender.

Detta förkunnar vi härmed. Om ni agerar mot det vet vi inte vad som sker. Hur skulle vi kunna veta det? Det gör endast Gud.

Epilog

Güyük khans dröm att kuva Europa gick aldrig i uppfyllelse. Han dog ett och ett halvt år senare under en resa.

Hans efterträdare vände i stället blicken mot Kina. På 1270-talet erövrade den mongoliska ledaren Khubilai khan (Güyük khans kusin) landet och grundade Yuandynastin.