Vilka reste totempålar?
De fristående och ikoniska träskulpturerna är ett historiskt fenomen, som förekommer längs Nordamerikas västkust. Vilka indianer reste totempålarna och varför?
Indianstammarna reste ofta flera totempålar utanför husen i byarna.
Totempålar restes av framför allt kwakiutl-, haida-, tlingit- och tsimshianindianer på den nordamerikanska västkusten.
Området omfattar bland annat den kanadensiska provinsen British Columbia, södra Alaska och öar i Stilla havet strax utanför kusten. Äldre Hollywoodfilmer ger alltså en felaktig bild, när de visar liknande träskulpturer hos prärieindianerna i centrala Nordamerika, till exempel hos stammarna sioux, comanche och kiowa.
Totempålen utvecklades från snidade stolpar i hörnen av indianernas hus till fritt stående pålar, som kunde vara mer än tio meter höga.
Totempålar restes under ceremonier
De fristående skulpturerna är ett relativt nytt fenomen, som nådde sin kulmen under perioden 1850 till 1900.
Träpålarna restes under ceremonier för att hedra högt uppsatta döda eller levande personer, och djur- eller sagofigurer var ett slags släktsymboler, som angav ägarens härstamning och rättigheter – till exempel kunde en björnfigur visa att ägaren tillhörde björnklanen, eller att en förfader mött en björnande.
Totempålarnas figurer hänvisade till bland annat skyddsandar och mytologiska berättelser.
Skulptur markerade adoption
En berömd totempåle restes på 1800-talet i den kanadensiska indianbyn Masset, när haida-hövdingen Anetlas adopterade en ung flicka.
