Svartfotsindianerna, blackfoot, tog sitt namn efter sina mockasiner, vars sulor var färgade svarta.
Enligt folkets egen mytologi kom den svarta färgen av att de hade gått genom aska från lägereldar och bränd prärievegetation.
Blackfoot var från början bara en av fyra sammanslutna stammar av prärieindianer som levde i norra Montana och södra Alberta i Kanada.
De europeiska kolonisatörer som stötte på stammarna på 1700-talet drog emellertid dem alla över en kam och i dag är stammarna kända som blackfootkonfederationen.
Detta par mockasiner kan mycket väl ha tillhört en svartfotsindian och har daterats till mellan 1870 och 1880.
Folket levde vid Klippiga bergen och hade sina vinterboplatser längs floder, där de jagade hjort, älg och björn.
Om somrarna bodde de på prärien i stora tipier täckta av bisonhudar. Blackfootstammarna var helt beroende av bisonjakten, så de europeiska kolonisatörernas utrotning av bisonhjordarna blev katastrofal för dem.
Riktigt illa gick det vintern 1883, då över åttahundra blackfoot dog av svält. Även de europeiska invandrarnas sjukdomar krävde många liv i blackfootsamhällena.
De överlevande gick med på att ge upp sitt land och lät sig flyttas till reservat. Som kompensation fick de husdjur och ekonomiskt stöd från staten.
I dag bor omkring trettiotvåtusen blackfoot i reservat i USA och Kanada. De flesta livnär sig på boskapsuppfödning och jordbruk.