När?
1831–90
Var?
I Nordamerika, framför allt i de områden som i dag utgör de amerikanska delstaterna North Dakota och South Dakota.
Hur?
Efter att ha fört gerillakrig mot de vita i flera år valdes Sitting Bull år 1869 till ledare för alla lakota-siouxgrupper.
Han hade då blivit känd för sitt motstånd mot den amerikanska regeringens planer på att placera ursprungsbefolkningen i reservat.
Under de följande åren bildade Sitting Bull en allians av krigare från flera olika stammar av präriefolk.
Den amerikanska regeringens motdrag var en straffexpedition, som skulle tvinga tillbaka ursprungsbefolkningen till reservaten.
Den högt ansedde kavalleriofficeren George Armstrong Custer utsågs att leda expeditionen. Den 25 juni 1876 ledde han sina 675 män i ett angrepp mot lägret vid Little Bighorn.
Styrkan delades upp i tre enheter, som skulle angripa från olika håll. Tusentals erfarna, välorganiserade krigare slog tillbaka anfallet och dödade Custer och hans soldater.
Sitting Bull hyllades för segern, men förde senare sitt folk till Kanada för att undgå den amerikanska arméns vedergällning.
Varför?
Under ledning av hövdingen Red Cloud hade siouxerna mellan åren 1866 och 1868 fört ett framgångsrikt krig mot den amerikanska armén.
Enligt det fredsavtal som ingicks skulle militären utrymma ett antal fort som byggts på urbefolkningens område.
Siouxfolket lovades även ett stort landområde som omfattade den skogklädda bergskedjan Black Hills, som urbefolkningen betraktade som helig.
”Den stora anden har gett oss våra fiender. Vi ska krossa dem.” Sitting Bull efter en soldans under ett möte mellan flera stammar
Till skillnad från vad som lovats i avtalet ledde överstelöjtnant George Armstrong Custer en expedition in på urbefolkningens territorium. Expeditionen bekräftade rykten om stora guldförekomster i området.
Fynden utlöste en guldfeber, som ledde till ett nytt krig mellan siouxerna och USA:s armé. Custer planerade att krossa urfolkens allians genom ett snabbt angrepp mot deras läger vid Little Bighorn.
Sitting Bull och hans krigare var emellertid beredda och besegrade Custers styrkor i ett bakhåll.