När?
1831–90
Var?
I Nordamerika, framför allt i de områden som i dag utgör de amerikanska delstaterna North Dakota och South Dakota.
Hur?
Efter att ha fört gerillakrig mot de vita i flera år valdes Sitting Bull år 1869 till ledare för alla lakota-siouxgrupper.
Han hade då blivit känd för sitt motstånd mot den amerikanska regeringens planer på att placera ursprungsbefolkningen i reservat.
Under de följande åren bildade Sitting Bull en allians av krigare från flera olika stammar av präriefolk.
Den amerikanska regeringens motdrag var en straffexpedition, som skulle tvinga tillbaka ursprungsbefolkningen till reservaten.
Den högt ansedde kavalleriofficeren George Armstrong Custer utsågs att leda expeditionen. Den 25 juni 1876 ledde han sina 675 män i ett angrepp mot lägret vid Little Bighorn.
Styrkan delades upp i tre enheter, som skulle angripa från olika håll. Tusentals erfarna, välorganiserade krigare slog tillbaka anfallet och dödade Custer och hans soldater.
Sitting Bull hyllades för segern, men förde senare sitt folk till Kanada för att undgå den amerikanska arméns vedergällning.
”Den stora anden har gett oss våra fiender. Vi ska krossa dem.” Sitting Bull efter en soldans under ett möte mellan flera stammar
Varför?
Under ledning av hövdingen Red Cloud hade siouxerna mellan åren 1866 och 1868 fört ett framgångsrikt krig mot den amerikanska armén.
Enligt det fredsavtal som ingicks skulle militären utrymma ett antal fort som byggts på urbefolkningens område.
Siouxfolket lovades även ett stort landområde som omfattade den skogklädda bergskedjan Black Hills, som urbefolkningen betraktade som helig.
Till skillnad från vad som lovats i avtalet ledde överstelöjtnant George Armstrong Custer en expedition in på urbefolkningens territorium. Expeditionen bekräftade rykten om stora guldförekomster i området.
Fynden utlöste en guldfeber, som ledde till ett nytt krig mellan siouxerna och USA:s armé. Custer planerade att krossa urfolkens allians genom ett snabbt angrepp mot deras läger vid Little Bighorn.
Sitting Bull och hans krigare var emellertid beredda och besegrade Custers styrkor i ett bakhåll.
Siouxhövdingen Sitting Bull slutade sitt liv i ett reservat.
Sitting Bull ingick i den tidigare bisonjägaren Buffalo Bills kringresande västernshow.
Vad hände sedan?
Parallellt med indiankrigen bedrev de vita amerikanerna rovjakt på bison, som länge varit präriefolkens viktigaste bytesdjur.
Jägare sköt bisonoxarna dels för nöjes skull, dels för att göra plats för utbyggnaden av järnvägarna. Ett annat syfte med att skjuta djuren var att försämra urbefolkningens möjligheter att livnära sig.
1881
Sitting Bulls folk svälter sedan bisonoxarna försvunnit från prärien. Han kapitulerar vid Fort Buford och förs med flodbåt till reservatet Standing Rock.
1885
Myndigheterna ger Sitting Bull tillåtelse att lämna reservatet för att delta i Buffalo Bills Wild West Show.
Han presenteras som ”Custers mördare” och rider fjäderprydd runt i arenan medan publiken skriker skällsord åt honom. Efter några år återvänder han till reservatet.
1890
Sitting Bull pekas på felaktiga grunder ut som ledare för den så kallade andedansrörelsen och grips av reservatets egen polis.
I samband med gripandet avfyras skott och den gamla hövdingen dödas.
