För att knyta en 98 x 108 centimeter stor filt behövde USA:s urbefolkning samla in hela 11 550 kalkonfjädrar. Det konstaterar forskare vid Washington State University.
De undersökte en välbevarad filt från 1200-talet, som tillverkats av så kallade puebloindianer i sydvästra Nordamerika.
Kalkonfjäderfilten från 1200-talet (t.v.), och en annan filt som mal ätit på, så att endast de sammanvävda snörena var kvar.
Kalkoner var uppskattade husdjur
De stora mängderna fjädrar fick indianerna genom att hålla kalkoner som husdjur, och arkeologer har tidigare funnit kalkoner, som begravits med omsorg.
Det tyder på att fåglarna inte betraktades som mat, utan var uppskattade medlemmar av hushållet.
En kalkon ruggar sina fjädrar två gånger per år. Det innebar att fågeln under sitt cirka tio år långa liv kunde leverera mängder av fjädrar.
SÅ GJORDE DE: 11.40 in i denna video visar arkeologen Mary Weahkee hur kalkonfjädrarnas spetsiga ände gjordes ofarlig.
Fjäderspetsen lindades omsorgsfullt in
Fjädrarna lindades tätt kring ett snöre, tills den spetsiga änden var väl inpackad.
På så sätt slapp ägaren sticka sig på fjäderspetsen, när de många snörena med fjädrar till slut vävdes ihop.
Arkeologen Mary Weahkee iförd en kalkonfjäderfilt knuten med hennes förfäders teknik. I synnerhet kalkonens duniga bröstfjädrar passade bra för att tillverka värmande filtar.
Fjädrar ersatte päls
Puebloindianerna tillverkade ursprungligen filtar genom att sy ihop kaninpäls.
När kaninerna närapå utrotats genom jakt, övergick man till filtar av kalkonfjädrar.