I det nuvarande Mexiko grundade aztekerna omkring år 1325 Tenochtitlán på en ö i Texcocosjön. Under 1500-talet växte staden sig stor och mäktig.
Omkring 200 000 invånare levde i Tenochtitlán, när spanjorerna kom dit 1519. Staden var då den största i Sydamerika och en av världens fem folkrikaste städer.
Upplevelsen gjorde ett mycket stort intryck på kolonisatörerna, och en soldat noterade imponerat i sin dagbok att ”de stora byggnaderna, alla gjorda av sten, var som en förtrollad syn”.
Stadens placering mitt i en sjö innebar också att den var omringad av vallar och broar. Broarna gick dessutom att lyfta, så att båttrafik kunde komma förbi och staden lättare kunde försvaras.
Två akvedukter som var mer än fyra kilometer långa försåg dessutom staden med rikliga mängder färskvatten.
Större delen av befolkningen badade gärna två gånger om dagen.
Det som imponerade mest var dock rikedomarna. Enligt den spanske erövraren Hernán Cortés kom över 60 000 personer varje dag till Tenochtitlán för att köpa och sälja varor på den stora marknaden.
Handlarna erbjöd enligt Cortés enorma rikedomar, allt från guld, smycken och konsthantverk av jade var till salu.
De stora mängderna guld och ädelstenar var ett av de viktigaste skälen till att spanjorerna och deras allierade indianfolk erövrade staden 1521.
Gudarna bodde på det centrala torget
Stadskärnan bestod av 45 ståtliga byggnader som skolor, tempel och inte minst härskarens palats och det omkring 30 meter höga Templo Mayor, som tornade upp sig i centrum.
Templo Mayor
var aztekernas viktigaste helgedom, där krigsfångar offrades till gudarna. Basen mätte 80 x 100 meter.
I Tezcatlipocatemplet
skänktes en ung mans liv som offergåva till guden varje år.
Calmecac
var stadens prästskola, men fungerade även som universitet, där bland annat administratörer utbildades.