Humor var en viktig del av ursprungsamerikanernas kultur långt innan den vite mannen satte sin fot på den nordamerikanska kontinenten. En bra vits gav ny energi när vinterkölden rasade eller magen kurrade av hunger.
Humor var ett av ursprungsbefolkningens viktigaste redskap för att hantera motgångar. Den var ett vapen som användes in i det sista i kampen mot den vite mannen.
Året efter det att lakota- och cheyennekrigare massakrerat general Custers trupper vid Little Bighorn tvingades präriens sista fria ursprungsamerikaner kapitulera.
Med Crazy Horse i spetsen red 898 utsvultna lakota in i Camp Robinson i Nebraska, där den amerikanska regeringen hade inrättat ett reservat. Den 6 maj 1877 stod amerikanska soldater beredda att registrera ursprungsamerikanerna, så att de kunde ta emot allmosor från den amerikanska regeringen.
I reservaten väntade diverse förödmjukelser för ursprungsamerikanerna, bland annat gruppbilder med fienden, för vilken de hyste ett djupt förakt.
I stället för att jaga på prärien skulle lakota nu lära sig att bedriva jordbruk, men innan de bemästrade konsten – eller hittade någon annan födkrok – lovade det officiella USA att försörja dem.
”Jag heter Skiter på hans hand!”
Den tanken tilltalade inte de stolta krigarna, som med stort mod kämpat mot övermakten.
Nu skulle de kapitulera för en avskyvärd fiende, som trots sitt numerära överläge och sina tekniskt avancerade vapen hade tagit till fega knep som att skjuta alla präriens bisonar för att svälta männen, kvinnorna och barnen till kapitulation.
Crazy Horse och hans stam på väg mot reservatet i maj 1877.
Denna sorgliga majdag år 1877 radade krigarna upp sig i Camp Robinson och lät sig registreras. Med lika delar urfolkshumor och förakt uppgav vissa av dem helt bisarra namn.
De amerikanska soldaterna antecknade bland annat Fet Bak, Den som tar med sig skit långt bort ifrån, Skiter på hans hand, Mjuk Snorre, Solbrända Kulor, Illaluktande Slips och Sjungande Pitt.