De gåtfulla nascalinjernas innebörd kan ha avslöjats
Flera års forskning har avslöjat att många av formerna föreställer exotiska fåglar, som finns endast långt från den plats där linjerna ritats.
Nascalinjerna är ett så populärt turistmål att de har placerats på World Monuments Funds lista över hotade kulturarv.
Sedan de enorma nascalinjerna i Peru år 1926 upptäcktes av vetenskapen har de varit ett mysterium, som inte har kunnat lösas.
De upp till en kilometer långa teckningarna i sanden – så kallade geoglyfer – skapades av nascaindianerna mellan åren 500 före Kristus och 500 efter Kristus och föreställer framför allt djur, men även geometriska former.
Exakt vilka djur det rör sig om har det dock inte att gått att slå fast – förrän nu.
En särskild typ av kolibri
En grupp japanska forskare under ledning av zoologi-arkeologen Masaki Eda har undersökt de sexton geoglyfer som anses föreställa fåglar, och jämfört dem med exakta avbildningar av mer än tvåtusen olika fågelarter, som lever i Peru med omnejd i dag.
”Hittills har fåglarna i dessa geoglyfer identifierats utifrån generella egenskaper och enskilda drag hos varje fågel”, säger Masaki Eda.
Forskarna har bland annat slagit fast att en bild föreställer en eremitkolibri, en liten fågel som lever i Perus norra skogar, och en annan är en pelikan som lever nära kusten. Inga av dessa finns i Perus södra ökenlandskap, där nascalinjerna skapats.
Djuren levde långt borta
Enligt det japanska forskarlaget tyder resultaten på att nascaindianerna inte var intresserade av att avbilda de lokala djuren, utan exotiska djur, som indianerna har stött på under expeditioner utanför sitt område.
Varför nascaindianerna över huvud taget ritade i sanden är fortfarande oklart. Men som Masaki Eda understryker:
”Om de exotiska fåglarna inte var viktiga för dem, så skulle de inte ha skapat geoglyfer av dem”.
Linjerna kan ha varit hjälpmedel för indianernas astronomer.