Under ledning av den spanske härföraren Hernán Cortés stävar elva fartyg ut från Kuba den 10 februari 1519. Spanjorernas mål är Yucatánhalvön i dagens Mexiko, där de hoppas hitta guld.
Vid ankomsten möter Cortés och hans män – 500 soldater och 100 sjömän – en skeppsbruten spanjor, som har bott bland mayafolket i flera år och talar deras språk. De stöter även på en kvinna vid namn Malinche, som behärskar aztekernas språk.
Med hjälp av dessa båda språkkunniga personer kan spanjorerna kommunicera med de infödda, och de börjar utforska halvön.
”De hade gett oss en anledning och ett skäl att utrota dem” Cortés om sitt beslut att förstöra Tenochtitlan.
Längs vägen attackeras spanjorerna vid flera tillfällen av lokala stammar, men de fortsätter oförtrutet sin jakt på guldet.
I november når Cortés aztekernas huvudstad Tenochtitlan, som har minst 140 000 invånare. Stadens härskare, Montezuma II, hälsar till en början Cortés välkommen, men på grund av religiösa oenigheter bryts freden snart.
Därefter utkämpas en blodig kamp om makten över aztekernas rike. Striden tar slut den 13 augusti 1521, när Cortés och hans män segrar, och det mäktiga riket går under.
FÖR OCH EMOT: Cortés fick hjälp av infödda
Spanjorerna hade bättre vapen än de infödda. Tack vare sina armborst, gevär och kanoner kunde de 500 spanjorerna besegra betydligt större styrkor.
Spanjorerna smittade de infödda med smittkoppor, som spred sig och tog livet av så många att Cortés och hans män kunde kuva de överlevande.
Aztekerna trodde att Cortés var en gudom. Enligt aztekernas myter skulle guden Quetzalcoatl en dag komma seglande österifrån för att härska över dem. Cortés stämde in på beskrivningen av guden – som enligt myten skulle ha vit hud och hår i ansiktet. De infödda bjöd därför endast halvhjärtat motstånd mot spanjorerna.
500 soldater räckte inte. Cortés och hans män fick därför fly från aztekernas huvudstad sommaren 1520 – efter flera blodiga sammandrabbningar med invånarna.
En smittkoppsepidemi drabbade visserligen aztekerna i oktober 1520, men sjukdomen försvagade inte dem så mycket att spanjorerna på egen hand kunde lägga under sig riket redan året därpå.
Rikets fall berodde framför allt på de allianser som Cortés ingick med flera av områdets andra stammar. De stöttade honom med krigare. Forskare uppskattar att mellan 100 000 och 200 000 man stred på Cortés sida från de första striderna 1519 till Tenochtitlans fall 1521 – de allra flesta av dem var alltså infödda.
SLUTSATS: Spanjorerna överdrev sin bedrift efter erövringen
Även om det stämmer att Cortés gick i land i dagens Mexiko med en styrka av omkring 500 soldater – plus 100 sjömän – så krävdes det en betydligt större armé för att erövra Tenochtitlan och lägga under sig aztekernas rike.
Utbrottet av smittkoppor hösten 1520 försvagade aztekernas motståndskraft markant, men inte tillräckligt för att Cortés skulle kunna inta huvudstaden utan hjälp.
Efter erövringen av Tenochtitlan massakrerade Cortés allierade stadens befolkning, och huvudstaden jämnades sedan med marken.
Han allierade sig därför med andra av områdets stammar, som dittills hade tjänat aztekerna. Cortés insåg att många av stammarna inte tyckte om aztekerna, som krävde tribut av dem.
Hjälpen var avgörande för Cortés seger över aztekerna, men han hade inte för avsikt att dela äran med de infödda – och därför uppstod myten om de 500 spanjorerna som erövrade aztekernas mäktiga rike.
MYTKROSSARNAS DOM:
Erövringen krävde minst 100 000 man.