Stormen på Bastille, Frankrig

”I det ögonblicket kom en salva från Bastiljen”

Den 14 juli 1789 stormar ilskna invånare i Paris Bastiljen, symbolen för Ludvig XVI:s tyranni. I ett brev till USA:s utrikesminister John Jay beskriver ambassadör Thomas Jefferson kungens desperata försök att kväsa upproret och återfå folkets gunst.

Den 14 juli 1789 stormar ilskna invånare i Paris Bastiljen, symbolen för Ludvig XVI:s tyranni. I ett brev till USA:s utrikesminister John Jay beskriver ambassadör Thomas Jefferson kungens desperata försök att kväsa upproret och återfå folkets gunst.

ACTIVE MUSEUM/ACTIVE ART/Imageselect

Paris, Frankrike, 19/7 1789

Käre sir

Jag har börjat frukta att det sätt på vilket Ni skickar brev till mig är osäkert.

Jag har inte hört av Er sedan den 25 november 1788, och Ni har inte replikerat på några av mina brev sedan den 11 augusti förra året. Sedan dess har jag skrivit till Er många gånger.

Läget här är sådant att bristen på bröd har börjat avta i de södra delarna av Frankrike, där skörden nu pågår.

Här (i Paris, red.) råder det fortfarande brist, eftersom skörden kan börja först om två–tre veckor. Det är flera veckor sedan vi hade tillräckligt med spannmål på lager för mer än ett par dagar.*

*
Skörden slog fel 1788. Hagel och torka ledde till spannmålsbrist. Resultatet var svält, i synnerhet bland städernas fattiga.

En medborgarkommitté har beslutat att sätta upp en styrka bestående av 48000 invånare.

Den 14 juli skickade de en av sina medlemmar (monsieur de Corny, som vi känner i Amerika) till Hôtel des Invalides för att be om vapen till deras medborgarvärn.

En stor folkmassa följde honom.

Kommendanten på Hôtel des Invalides kom ut och meddelade att han inte kunde lämna ut några vapen om han inte fick order om det från dem som han fått vapnen från.

*
Ethis de Corny stred för general Washington, när amerikanerna lösgjorde sig från Storbritannien. I Frankrike stöttade han revolutionen.

**
Kapellet Invaliddomen användes på 1780-talet som förvaringsplats för krigs­materiel som kanoner och musköter.

Då gav de Corny styrkorna som bevakade Les Invalides order att dra sig tillbaka. Därefter tog hans män vapnen i besittning.

De som bevakade Les Invalides gjorde inget motstånd, och de 5000 utländska soldater* som befann sig omkring 350 meter därifrån, gjorde ingen ansats att företa sig något.

Det tyckte jag var anmärkningsvärt.

*
Utländska soldater var en vanlig syn i Paris. ­Tio­tusentals soldater från ­Europa, Afrika och Amerika tjänstgjorde för Ludvig XVI.

Monsieur de Corny och fem andra män begav sig sedan vidare för att begära vapen från monsieur de Launay, kommendanten på Bastiljen*.

En folkmassa befann sig redan utanför fästningen, så monsieur de Corny höll upp en flagga, som förkunnade att han kom med fred.

Männen inne i fästningen besvarade gesten med en liknande flagga, som de hissade på bröstvärnet.

Corny fick folkmassan att kliva åt sidan. Sedan gick han fram för att – tillsammans med sin delegation – presentera sina krav för kommendanten.

I det ögonblicket kom en salva från Bastiljen. Kulorna träffade fyra av dem som stod närmast de Corny och hans män. Delegationen drog sig hastigt tillbaka.

*
Bastiljen var en borg, som 1789 fungerade som statligt fängelse. Borgen användes även för att lagra stora mängder krut.

Genast rusade människor fram mot fästningen.

Byggnaden försvarades av hundra man och var ofattbart stark. Under årens lopp hade den stått emot åtskilliga belägringar.

Trots det intog de den.

Hur det kunde låta sig göras har jag ännu inte lyckats ta reda på. De som påstår att de deltog berättar så många olika historier att inget av det de säger längre låter trovärdigt.

© Ian Dagnall Computing/Imageselect

Kort om Thomas Jefferson

Levde

1743–1826.

Nationalitet

Amerikansk.

Sysselsättning

Ambassadör, plantageägare, politiker och USA:s president från 1801 till 1809.

Civilstånd

Gift med Martha, som han fick elva barn med. Efter Marthas död fick han sex barn med sin slav Sally Hemings.

Känd för

Jefferson var drivande bakom den amerikanska självständighetsförklaringen, som undertecknades 1776. Han blev USA:s förste utrikesminister och landets tredje president.

Men säkert är att inkräktarna tog alla vapnen och släppte fångarna lösa. Där­efter släpade de kommendanten och hans ställföreträdare till Place de Grève – den plats där de offentliga avrättningarna genomförs.

De halshögg dem och bar i triumf huvudena genom Paris gator till Palais-Royal.

Vid hovet i Versailles steg rädslan, för genast spreds det rykten om att aristokratin i Paris dödades och plundrades.

Det sas att 150000 beväpnade män var på väg för att mörda kungafamiljen och hela hovet tillsammans med kungligheterna.

Medlemmarna av adeln och kyrkans män tävlade plötsligt om att bedyra att de stod på folkets sida. Dessutom avgick samtliga ministrar, och kungen utnämnde Bailly* till borgmästare.

Majestätet bad samtidigt representanter för ständerna – borgarna, prästerna, adeln och bönderna – att dagen därpå göra honom sällskap till Paris, så att han skulle kunna visa folket sin välvilja.

*
Jean-Sylvain Bailly var astronom, matematiker och revolutionär. Kungen utsåg honom motvilligt till borgmästare den 15 juli.

Jag avstår från att berätta om de mindre viktiga deltagarna i kungens procession. Jag tänker endast säga att kungens vagn var i centrum, och att den flankerades av representanter för ständerna.

I spetsen red befälhavaren, markis de Lafayette. Borgare flankerade honom som vakter både framför och bakom.

Längs vägen stod omkring 60000 personer.

En del bar musköter från Bastiljen och Les Invalides. Andra var beväpnade med vad de kunnat hitta i form av pistoler, svärd, spjut, liar och annat.

Från människor längs vägen och från de öppna fönstren hördes ropet ”vive la nation” (leve nationen, red.) Men inte ett enda ”vive le roi” (leve konungen, red.) gick att höra.

”De halshögg dem och bar i triumf huvudena genom Paris gator.” Thomas Jefferson

När kungen kom till Hôtel de Ville (rådhuset, red.), fäste borgmästaren monsieur Bailly den nu så berömda kokarden* i kungens hatt.

Bailly försökte även tala med kungen. Men regenten var oförberedd och oförmögen att svara.

Bailly lyckades få ur kungen några brottstycken av meningar.

Dessa satte han ihop till ett svar, som han lämnade till åhörarna i en sådan form att det verkade som om budskapet var kungens.

*
Kokarden var en rosett som bars av de revolutionära. Rosettens röda och blå färger symboliserade Paris och därmed folket.

När kungen visade sig igen hade ropen bytt karaktär. ”Vive le roy et la nation”, löd de nu.

Ledsagad av en medborgarvakt åkte kungen till palatset i Versailles.

Så slutade en botvandring av ett slag som ingen konung tidigare har gjort, och inget folk tidigare bevittnat.

Lugnet är nu återställt i staden. Butikerna är öppna, och människor har börjat gå till sina jobb igen.

Om inte brödbristen stör friden, kan vi försiktigt hoppas på att det fortsätter på det viset.

Jag förblir er ödmjuke tjänare,

Thomas Jefferson

Epilog

Efter stormningen av Bastiljen gick upproret inte att stoppa. De följande månaderna avskaffade de revolutionära överklassens privilegier. År 1792
utropades Frankrike som en republik, och året därpå avrättades Ludvig XVI.

Den 14 juli är i dag Frankrikes nationaldag.