Det mongoliska riket föddes på de centralasiatiska stäpperna och utvecklades under 1200-talet till historiens största sammanhängande rike.
Under sin storhetstid hade riket 100 miljoner invånare och sträckte sig från Östeuropa till Japan, och från Sibirien till Mellanöstern.
Från stam till storrike på 90 år
Djingis khan (1206-1227)
År 1206 enar hövdingasonen Djingis khan de mongoliska stammarna under sig. Han inleder ett stort erövringskrig och intar under två årtionden stora delar av Kina, Ryssland och Persien, och når ända fram till Östeuropa.
Ögödei khan (1227-1241)
Efter Djingis död fortsätter hans tredje son Ögödei erövringarna. Medan mongolerna är i färd med att inta Polen, Kroatien och Ungern dör Ögödei, och armén återvänder till Mongoliet för att välja en ny härskare.
Khubilai khan (1260-1294)
En serie interna maktkamper försvagar riket, tills Djingis khans barnbarn Khubilai står som segerherre. Under hans ledning blir mongolernas rike som störst, och man erövrar bl.a. hela Kina och stora delar av Mellanöstern. Efter Khubilais död år 1294 bryter maktkamper ut igen, och det mäktiga imperiet splittras i fyra mindre riken.
Framgångarna berodde på att Djingis khan grundade en armé som var ytterst disciplinerad och mobil. Under åren utvecklade mongolerna dessutom nya taktiker. De kunde snabbt ställa om från krig på hästryggen till storskaliga belägringar av hela städer.
LÄS OCKSÅ: Kubilai khan var världens mäktigaste man