Sparta, antikken, kriger

Svält och stryk skapade antikens övermänniskor

Spartanerna gjorde allt för att få fram den fulländade krigaren. På schemat stod stryk, svält och mord på slavar. Den krävande utbildningen skapade en armé som under 400 år dominerade alla de övriga grekiska stadsstaterna.

Luca Tarlazzi

När en spartansk pojke fyllde sju år lämnade han sitt barndomshem. Pojken flyttade in på en kasern med sina jämnåriga kamrater, och hans liv låg nu i händerna på staten, som stod för hans uppfostran, militära träning och intellektuella utbildning.

Pojken förväntades glömma allt om sin familj och resten av sitt liv ha endast statens och kollektivets väl för ögonen – han kunde ändå aldrig bo tillsammans med sina föräldrar igen.

Vad som krävdes var villkorslös lojalitet gentemot kamraterna och obrottslig trohet mot Sparta. Klarade pojken sig bra i skolan var han färdigutbildad elitsoldat som artonåring.

Gick det inte bra kastades han ut och levde resten av livet som en utstött på botten av spartanernas militaristiska samhälle utan familj, hus eller mark.

Årligt krig mot slavarna

Sparta låg i regionen Lakonien på halvön Peloponnesos i Grekland och existerade från omkring år 1000 före Kristus. Riket omfattade omkring 8000 kvadratkilometer – ungefär som Södermanland.

Det spartanska folket var litet. När stadsstaten var som starkast omkring år 500 före Kristus omfattade den mellan 20 000 och 35 000 fria män och kvinnor.

Som jämförelse hade Aten år 431 före Kristus enligt den grekiske ­historikern Thukydides en befolkning av cirka 210 000 personer – stadens slavar icke medräknade.

De spartanska soldaterna utbildades inte bara för att få god disciplin, utan ansåg också att kärleken mellan män var den renaste formen av kärlek. Därför inledde krigarna ofta homosexuella förhållanden.

Inget i Sparta var dock som i de andra grekiska stadsstaterna. Medan den övriga grekiska världen experimenterade med nya samhällsformer som tyranni, demokrati och oligarki, höll spartanerna envist fast vid monarkin, som övriga greker betraktade som gammaldags.

Sparta hade dessutom två kungar, men de hölls i strama tyglar av fem årligt valda eforer (ämbetsmän). Spartas ekonomi var dessutom baserad på kollektivt ägande, där samhällets elit, krigarkasten homoioi (de jämbördiga), delade allt till samhällets fromma.

Inte ens sina hustrur kunde Spartas män alltid få behålla för sig själva. Det främsta syftet med ett äktenskap var att producera barn.

Om denna uppgift inte uppfylldes, kanske för att mannen var för gammal, förväntades han skaffa en mer viril man till sin hustru, så att hon kunde föda den avkomma som staten krävde.

Sparta var även sin regions politiska centrum, vars brutala krigare lade under sig alla städer i omnejden.

Befolkningen i de erövrade områdena blev i princip livegna bönder – så kallade heloter. Deras egendom övergick till den spartanska staten, som delade ut den bland sina egna medborgare, medan de forna ägarna skulle arbeta gratis.

Hela skörden tillföll den spartanske herren. Med tio gånger så många heloter som spartaner var risken för uppror stor, vilket gjorde behovet av en stark armé ännu större.

Risken för uppror var så stor att spartanerna varje år officiellt förklarade krig mot heloterna – en maktdemonstration, som skulle kväsa minsta antydan till revolution. Dessutom höll staten alltid sina styrkor i högsta beredskap.

Sparta, antikken, slave

En spartansk far visar en försupen slav för sina söner. Med sin bristande självkontroll och dåliga fysik symboliserar slaven allt det som spartanerna föraktar.

© Utcon collection/Imageselect

Svaga pojkar dödades

Historiens antagligen mest brutala skola fostrade alla sina friska pojkar så att de skulle inse det naturliga och förnuftiga i statens beteende.

De andra grekiska stadsstaterna betraktade spartanerna som fullkomligt fanatiska. Samtidigt var krigarna fruktade, och många beundrade dem i hemlighet. De var sin tids bästa soldater, som sades gå utan fruktan i döden med ett trotsigt leende på läpparna.

För spartanerna var lydnad, tapperhet och självuppoffring de största dygderna, medan enskilda människoliv saknade betydelse. Alla skulle vara redo att offra sig för staten. Det hade soldaterna fått lära sig redan i skolan.

Redan från födseln svävade en spartansk pojke i livsfara. Den nyfödde undersöktes av en kommitté av äldre män, som bedömde om han var frisk och kry.

Om pojken var svag, döv, blind eller led av någon annan funktionsvariation, kastades han ut från en klippa eller lämnades på berget Taigestos, där han dog av svält och törst.

Sparta hade ingen plats för svaga. Endast de starka fick leva och föra släkterna vidare.

Om pojken godkändes uppfostrades han av sin familj tills han fyllde sju. Efter det övertog staten uppfostran, och han fick lära sig skriva, jaga och föra sig socialt.

Dans och sång stod också på schemat, så att han senare i livet skulle kunna uppvakta unga kvinnor och övertala någon till giftermål.

Pojkarna styrketränade, brottades och ägnade sig åt friidrott. Alla tränade utan sandaler, så att fötterna härdades redan i tidig ålder.

Den hårda utbildningen, som alla spartanska män – spartiater – var tvungna att genomgå, gjorde att de betraktade sig som överlägsna alla andra greker.

När ett sändebud, vars fysik inte imponerade på den spartanske kungen Agis, upprepade gånger frågade: ”Vilken spartan är den bäste?” svarade kungen till slut korthugget: ”Han som påminner minst om dig.”

”Spartanerna är varje mans jämlike i ­individuell strid, men när de kämpar tillsammans överträffa de alla andra.”
Den spartanske kungen Demaratos

Krigskonst krävde disciplin

De unga pojkarna i Sparta tränades även tidigt i stridskonst. De skulle lära sig att strida i formation med långa spjut, korta svärd och stora, runda sköldar.

På slagfältet bestod en formation av åtta led, varav det första ledet bildade en sköldmur. Halva skölden täckte en soldats vänstra sida, medan andra halvan av skölden täckte höger arm och axel på mannen bredvid.

Formationen skulle hindra motståndarna från att bryta igenom, och på kommandot ”Framåt marsch!” spetsades fienderna på de långa spjuten.

Det korta svärdet användes huvudsakligen till att hugga ihjäl sårade fiender. Svärdet användes även om det uppstod närstrid.

Denna stridsteknik krävde disciplin, eftersom ett stort antal soldater skulle röra sig som en enda, sammanhängande grupp som styrdes av officerare.

Hos andra grekiska stadsstater, som inte hade en armé av yrkessoldater, uppstod det lätt oordning i leden, vilket ledde till panik på slagfältet.

Sparta såg disciplin som statens avgörande styrka. När den persiske kungen Xerxes I frågade den avsatte spartanske kungen Demaratos om de legendariska krigarna fick han svaret: ”Spartanerna är varje mans jämlike i individuell strid, men när de kämpar tillsammans överträffa de alla andra.”

Sparta, antikken, børn

Spartiaterna tränade nakna. Kläder var onödiga och svåra att hålla rena.

© Christoffer Wilhelm Eckersberg

Spartiaterna ­uppfann ny taktik

På 700-talet före Kristus blev spartiaterna de första grekerna som insåg styrkan i att slåss i formation i stället för man mot man.

I så kallade falanger var spartiaterna utrustade med stora, runda sköldar, långa spjut och korta svärd. När en formation avancerade i takt spetsades fienderna på de långa spjuten, medan svärdet användes framför allt till att avliva sårade, som formationen under slaget traskade fram över.

Falangen var svårslagen, och de andra grekiska stadsstaterna lärde sig snabbt av spartiaterna. I flera hundra år använde alla stadsstaterna formationen i strid.

Tunna vinterkläder och för lite mat

När eleven fyllde tolv år betraktades han som en ung man – en meirakion. Träningen intensifierades och håret klipptes väldigt kort, så att hans status skulle vara uppenbar för alla som såg honom.

Den enda klädsel som tilläts hädanefter var en tunika, som dag som natt, sommar som vinter skulle skydda mot väder och vind. Vare sig regn, frost eller snöstormar berättigade till varmare kläder.

De kalla nätterna tillbringade pojkarna under karga förhållanden i primitiva baracker, där alla sov tätt tillsammans på tunna halm­madrasser. Under svåra ­vintrar var det emellertid tillåtet att blanda dun från tistlar i madrassen.

Eleverna lärde sig även att äta oerhört sparsamt – därav uttrycket ”att leva spartanskt”. Syftet var att pojkarna skulle lära sig hur det var att svälta, så att de senare i livet skulle kunna klara sig i ansträngda situationer under ett fälttåg, då det var ont om mat.

Måltiderna gav bara precis tillräckligt med näring för att de skulle orka med de påfrestande övningarna. Spartanerna ansåg nämligen att smala pojkar skulle växa extra mycket på längden, vilket skulle ge dem längre räckvidd med svärdet och spjutet.

Pojkarna förväntades även stjäla mat utanför skolornas område och på det sättet bevisa att de kunde klara sig på egen hand. Naturligtvis straffades de pojkar som ertappades – inte för stölden, utan för att de upptäckts.

Sparta, antikken, citater

Spartiaterna var kända för sin eleganta fåordighet, torrhet och arrogans.

© Nik Keevil/Trevillion images

Väl valda ord ­var ett av Spartas vapen

Det var inte enbart spartiaternas vassa svärd som stadsstatens många fiender fruktade. Även deras förmåga att svara lakoniskt – fåordigt och träffsäkert – fick motståndarna att darra.

  • ”DÅ FÅR VI SLÅSS I SKUGGAN”

    Innan det stora slaget vid Thermopyle år 480 f.Kr., då spartanerna mötte 100 000 persiska soldater, kom det ett bud till Dienekes, en av Spartas ledande generaler.

    Han fick besked om att perserna hade så många bågskyttar att deras pilar skulle komma att skymma solens strålar. ”Så bra”, svarade Dienekes, ”då får vi slåss i skuggan.”

  • ”OM!”

    Kung Filip II av Makedonien erövrade från år 356 f.Kr. ett antal grekiska stadsstater och riktade sedan blickarna mot Sparta.

    Kungen skickade en budbärare med ett tydligt ultimatum: ”Ni rekommenderas att kapitulera omgående, för om jag kommer in i ert land med min armé kommer jag att förstöra era gårdar, slakta ert folk och jämna era städer med marken.”

    Spartiaterna skickade tillbaka budbäraren med det kortfattade svaret: ”Om!” Efter det gick både Filip II och hans son Alexander den store i en vid båge runt Sparta.

  • ”Med den eller på den!”

    Även Spartas kvinnor skattade heder som vunnits på slagfältet högre än livet. När en make eller son drog ut i krig var det därför spartansk tradition att kvinnorna räckte dem skölden med orden: ”Med den eller på den.”

    När mannen återvände hem, skulle det alltså vara antingen i triumf med skölden i handen – eller död, kremerad och med urnan placerad ovanpå skölden.

Lärarna hade sex med eleverna

En spartansk skolklass var i själva verket en pluton barnsoldater. De leddes av en ung, nyutbildad soldat, som fungerade som pojkarnas lärare, instruktör och befäl på en och samma gång.

Dessutom fick varje spartansk pojke som tolvåring sin egen personliga mentor, som ansvarade för den fortsatta utbildningen och samtidigt var skyldig att ha sex med sin elev.

I likhet med andra greker levde spartanerna i en utpräglad homosexuell kultur, där känslomässiga och sexuella band mellan män var regel snarare än undantag.

Förhållanden mellan elev och mentor betraktades som sexualundervisning och ett led i förvärvandet av sociala färdigheter.

Spartanerna ansåg till exempel att soldater stred bättre och gav varandra bättre stöd i strid, om de hade sexuella och därmed känslomässiga relationer.

När en man fyllde arton år och klarat av alla prov, var han en fullvärdig krigare och ingick i ett regemente. Resten av livet hade han endast två uppgifter: att stå till förfogande som soldat och att få barn.

Att förbli ogift betraktades som ett oförlåtligt brott. Många spartanska män sköt upp giftermålet så länge som möjligt, eftersom de föredrog homosexuella förhållanden.

Om en spartansk man inte var gift när han blev trettio, blev han bestraffad och offentligt förödmjukad.

300 Spartaner höll stånd mot den persiska horden

På en sandstrand i området Thermopyle försvarade spartiaterna år 480 f.Kr. Grekland mot en persisk invasionsstyrka av 100 000 soldater.

De trehundra spartiaternas offer gav resten av grekerna tre livsviktiga dagar på sig att samla sig.

Mikkel Juul Jensen / historie

Persisk armé och flotta invaderar Grekland

Tiotusentals perser och flera hundra skepp erövrar norra Grekland och går söderut mot städerna Thebe och Aten.

Den lättaste vägen går längs stranden vid Thermopyle. Den ligger mellan höga klippor och havet och är en naturlig flaskhals i landskapet. Där väljer grekerna att försvara sig mot invasionen.

Mikke Juul Jensen / historie

Perserna angriper självsäkert

IInvasionsarmén angriper med bågskyttar och försöker bryta igenom. Grekerna bildar emellertid en mänsklig mur tvärs över stranden.

De anfallande och segervissa perserna spetsas på grekernas långa spjut.

Mikkel juuel jensen / historie

Spartiaterna slåss till döden

Grekerna får nys om att en persisk styrka är på väg över klipporna. Nästan alla grekerna hinner fly, men spartiaterna blir kvar.

Samtliga spartiater stupar, men tar så många perser med sig i döden att invasionsstyrkan­ aldrig hämtar sig. Efter en misslyckad offensiv söderut försvinner perserna.

Mikkel Juul Jensen / historie

Även inom armén användes förödmjukelse som straff. Om en man visade rädsla på slagfältet blev han tvungen att bära en ­iögonfallande dräkt och fick halva skägget avrakat. Därmed kunde alla tydligt se att han var en ynkrygg, och han blev hånad och utstött.

I det militaristiska samhället, där ära och heder var viktigare än allt annat, har förödmjukelsen varit ett betydligt hårdare straff än till exempel käppslag.

En ynkrygg försatte inte enbart sina kamrater i fara, han svek hela samhället, vilket stred mot alla spartanska normer. Den utpekade hade dock chansen att sona sitt brott genom att ge prov på extra stor tapperhet under nästa slag.

Uppmanades mörda slavar

Spartanerna erövrade redan på 700-talet före Kristus grannstaten Messenia, som låg på sydvästra Peloponnesos på andra sidan av en bergskedja. Messenias invånare gjordes raskt till slavar.

För att hålla slavklassen i schack upprättade spartanerna en särskild polisstyrka, som kallades krypteia, vilket betyder ”dold” eller ”hemlig”.

De mest lovande pojkarna med ledarpotential rekryterades till krypteia som sextonåringar. Enligt den grekiske historikern Plutarchos skickades de på hösten varje år ut i landet på egen hand, beväpnade med en kniv.

På natten skulle de smyga in i messenianska byar, där de i skydd av mörkret skulle mörda slavar. Morden utfördes på officerarnas uppmaning med statens gillande.

Syftet var att eliminera bråkstakar bland slavarna och sprida rädsla, så att resten av de många tusen slavarna inte vågade opponera sig.

Ständigt i krig

Sparta låg under århundradena ständigt i krig med både ärkefienden Persien och de övriga grekiska stadsstaterna.

  • 1000-talet f.Kr.

    Sparta uppstår

    De första arkeologiska bevisen för beboelse kring Sparta har daterats till omkring år 1000 f.Kr. Utgrävningar tyder på att det på den tiden fanns två städer i området, och att de smälte ihop till en. Arkeologerna tror att Spartas tradition av att ledas av två kungar härrör från den tiden.

  • 700-talet f.Kr.

    Stadsstatens storhetstid inleds

    Sparta i området Lakonien blir en stormakt, när staden under 700-talet f.Kr. får bukt med sina interna stridigheter. I staden tar staten över ansvaret för barns fostran och bygger på så sätt upp en elitarmé, som med tiden blir den effektivaste i Grekland.

  • 500-talet f.Kr.

    Peloponnesiska förbundet upprättas

    Sparta har blivit den starkaste stadsstaten på Peloponnesos. Sparta upprättar peloponnesiska förbundet, som är en allians med områdets andra stadsstater med Sparta som ledare. Förbundets medlemmar ska bland annat ge militärt stöd åt Sparta i händelse av krig eller slavuppror.

  • 480 f.Kr.

    Moralisk seger vid Thermopyle

    Spartas kung Leonidas leder en enad grekisk armé med 300 spartiater i spetsen, stöttad av 1 100 andra greker. Den minimala styrkan håller stånd mot en hundra gånger större persisk armé. Spartiaterna förlorar, men striderna vinner ovärderlig tid åt resten av grekerna.

  • 479 f.Kr.

    Grekerna slår Persien

    Året efter den blodiga striden vid Thermopyle förlorar perserna slutgiltigt i slaget vid Plataiai. Äran för segern tillfaller Sparta, som ännu en gång ledde den samlade grekiska armén. Persiens nederlag betyder slutet för rikets ambition att invadera den europeiska kontinenten.

  • Sparta, antikken, jordskævl
    Jordskalvet i Sparta kostade cirka 20 000 människor livet.

    464 f.Kr.

    Jordskalv sprider kaos i stadsstaten

    Ett jordskalv förstör stora delar av Sparta och utlöser ett slavuppror. Sparta ber om hjälp från sina allierade inklusive Aten, men när de 4 000 atenska hopliterna anländer skickas de hem igen, eftersom spartanerna är rädda att de ska byta sida. Aten ser detta som en förolämpning.

  • 460-445 f.Kr.

    Första kriget mot Aten

    Greklands två starkaste makter möts i det första peloponnesiska kriget, då Sparta skakas av Atens styrka. Atens krigslycka vänder emellertid, när de lider ett stort nederlag i Egypten, där de har stöttat ett uppror mot perserna. Kriget slutar utan någon tydlig vinnare.

  • 431-404 f.Kr.

    Sparta vinner över arvfienden

    Freden mellan Aten och Sparta vilar på osäker grund, och ett nytt krig är oundvikligt. Nu skyr Sparta inga medel, och kriget blir mycket brutalare än tidigare konflikter. Hela städer jämnas med marken. Sparta vinner den slutgiltiga segern efter att ha allierat sig med ärkefienden Persien.

  • 395-387 f.Kr.

    Fienden blir ny allierad

    Stridigheterna blossar upp igen, när bland annat Aten och Korinth försöker hejda Spartas frammarsch. Nederlaget i ett sjöslag grusar Spartas ambitioner att bli en örlogsmakt. Kriget slutar emellertid med ett fredsavtal, efter att perserna i sista ögonblicket gått in på Spartas sida.

  • 371 f.Kr.

    Sparta förlorar

    För första gången besegras en fulltalig spartansk armé i ett slag på land. Fienden är en allians av andra grekiska stadsstater med Thebe i spetsen. Nederlaget i slaget vid Leuktra innebär början på Spartas nedgång.

  • 264-146 f.Kr.

    Rom blir ny allierad

    Efter nederlaget vid Leuktra är Sparta försvagat, men fortfarande en makt som grannarna får se upp med. Sparta blir nu allierat med Rom i antikens största konflikt, de puniska krigen mot Kartago. Efter tre krig segrar Rom och blir Medelhavets dominerande makt.

  • Sparta, krig, rustning

    146 f.Kr.

    Sparta blir turistattraktion

    Hela Grekland tas över av romarna, och Sparta behåller sin självständighet endast till namnet. Under kejsar Nero (54–68 e.Kr.) blir Sparta en turistattraktion för förmögna romare, som kommer för att uppleva stadens militära traditioner.

  • 1836

    Staden återuppstår

    Grekland blir självständigt år 1830 efter att i århundraden ha lytt under Osmanska riket. Den nye grekiska kungen befaller att grekerna ska uppföra ett nytt Sparta vid ruinerna av den gamla staden. Danska arkitekter står för uppförandet av stadens nya rådhus och arkeologiska museum. Staden har i dag cirka 17 000 invånare och är en av de mest konservativa städerna i Grekland.

Sparta, antikken, kvinder

Spartas kvinnor var vältränade och redo att slåss, om det skulle bli nödvändigt.

© Muzéo

Självständiga kvinnor ratade hemmet

Sparta skilde sig markant från övriga grekiska stadsstater genom att ge kvinnor utbildning. Spartas kvinnor tränade både styrka och löpning och tävlade i friidrott.

Dessutom lärde de sig sjunga i kör och inte minst att läsa och skriva. Att kvinnor skulle sitta stilla i hemmet hela dagarna och använda sina händer enbart till att spinna och väva ansågs idiotiskt.

Hushållsarbetet överläts därför till slavar. Kvinnor kunde även äga egendom och ärva. I till exempel Aten var kvinnor förtryckta och kom sällan ut ur huset. Att de som i Sparta skulle ägna sig åt idrott var fullkomligt otänkbart.

Ingen krigskonst utan slavarbete

Alla fria medborgare i Grekland höll slavar, som till exempel skötte de hårda vardagssysslorna i hemmet. Slavarna var i regel utländska och köpta på marknader eller tagna till fånga i krig mot andra länder.

Endast spartanerna tog grekiska slavar – de tyckte att det var onödigt att resa långt efter arbetskraft, när den fanns att hämta i grannskapet. Slavarna medverkade i århundraden till att göra Sparta till den starkaste staten i Grekland.

Visserligen var risken för uppror konstant överhängande, men å andra sidan innebar den stora underklassen av slavar att spartiaterna varenda dag året runt kunde koncentrera sig på krigskonst.

De flesta soldater gick i hedervärd pension vid sextio års ålder, men i princip fanns det ingen åldersgräns för värnplikten.

Den grekiske historikern Plutarchos skrev till exempel att Spartas unga män betraktade krig som rena semestern. Träningen var betydligt hårdare än utmaningarna på slagfältet.

Legenden om världens bästa krigare

Spartas hårda utbildningssystem skapade Europas första elitsoldater, men så få gossebarn överlevde urvalet och undervisningen att varje enskild soldats liv räknades.

Det förhållandevis lilla antalet soldater innebar att Spartas öde ofta balanserade på en knivsegg – att förlora några hundra soldater kunde vara katastrofalt.

Därför drog Sparta sig ofta för att gå ut i krig och utnyttjade i stället sitt skrämmande rykte för att få de andra stadsstaterna att foga sig.

Legenden om Spartas styrka cementerades i synnerhet efter slaget vid Thermopyle år 480 före Kristus, då trehundra spartaner bevakade en smal passage och i tre dagar höll en persisk armé med omkring 100 000 man stången.

Spartanerna kämpade till siste man och gav de 6 000 andra grekiska soldaterna möjlighet att komma undan och evakuera utsatta städer som Aten.

Visserligen fick de trehundra spartanerna stöd av fyrahundra man från Thebe och sjuhundra från Thespiai, som låg nära den smala passagen i Thermopyle, men det var spartanerna under ledning av kung Leonidas II som fick äran av att ha räddat Grekland.

Året därpå besegrades perserna i ett stort sjöslag vid Salamis och fick dra sig tillbaka från det grekiska öhavet. Trots att slaget leddes av Atens flotta var det i många grekers ögon Sparta som var den dominerande maktfaktorn bland de grekiska stadsstaterna.

Sparta, antikken, Leonidas, 300

Kung Leonidas I och hans 300 spartaner höll tillbaka perserna vid Thermopyle och stärkte därmed myten om de spartanska krigarna.

© Wiki Media Commons

Sparta blir Greklands härskare

Perserkrigen hade kortvarigt enat grekerna, men snart blev det tydligt att krigens andra stora vinnare, Aten, inte kunde acceptera Spartas dominans. Konflikten inleddes när Aten beslutade att återuppbygga sin livsviktiga stadsmur, efter att perserna förstört den.

Sparta hade ingen stadsmur, och på frågan varför pekade den spartanske kungen Agesilaos II på de spartanska soldaterna och sa: ”Detta är Spartas mur.”

Nu försökte Sparta försäkra atenarna om att inte heller de behövde någon mur, eftersom den spartanska armén skulle beskydda dem.

Aten nappade inte på idén – stadsstatens invånare visste mycket väl att de utan stadsmur skulle vara helt försvarslösa mot Spartas markstyrkor.

Snart började Aten skapa sitt eget förbund av allierade stadsstater under namnet attiska sjöförbundet som rival till Spartas peloponnesiska förbund.

I det militaristiska romerska riket fascinerades man av spartanernas historia, krigskonst och tapperhet.

Den grekiska världen var därmed delad i två och åren 460–404 före Kristus präglades av inbördeskrigsliknande tillstånd.

Krigen utmärktes av att Sparta var överlägset på land, medan Aten dominerade till sjöss. I åratal invaderade spartanerna Atens territorium i ett försök att provocera fram en öppen strid.

Atenarna höll sig emellertid innanför sin stadsmur, som med grekernas begränsade kunskaper om belägringens konst gjorde Aten osårbart.

Samtidigt såg den överlägsna flottan till att Atens befolkning inte heller kunde svältas till kapitulation, eftersom förnödenheter fördes in utifrån.

Risken för ett uppror bland heloterna hemma i Sparta växte dessutom, när armén inte var där, så de spartanska soldaterna var alltid tvungna att återvända hem efter några veckor.

Sparta fick därför aldrig till stånd något avgörande slag på land och fick varje år nöja sig med att bränna Atens grödor på åkrarna.

Efter att i åratal förgäves ha försökt slå Atens föraktade krukmålare och filosofer beslutade Sparta att ändamålen fick helga medlen – även om det innebar en allians med Persien.

Den gamla ärkefienden betalade för en stor spartansk flotta, som var i klass med Atens, och trots att spartanerna två gånger fick be perserna om mer pengar, slutade kriget med en övertygande spartansk seger till sjöss år 405 före Kristus i slaget vid Aigospotamoi.

Nu var det ingen tvekan om vilken stadsstat som var Greklands mäktigaste, men lyckan varade inte länge.

Miste sin maktposition

Det krigiska Sparta visade sig vara en brutal ledare i Grekland, och uppror bröt ut i flera stadsstater. År 371 före Kristus mötte den spartanska armén slutligen sin överman.

Stadsstaten Thebe hade fått nog av krigarstatens fasoner, och krig utbröt mellan staterna. I slaget vid Leuktra krossade Thebe Spartas armé, som aldrig reste sig igen.

För spartanerna var nederlaget förödande på flera sätt. Deras stat byggde på att Sparta var Greklands överlägsna militära makt. När så inte längre var fallet miste folket sin identitet och samhället miste det kitt som band det samman.

Eftersom Sparta förlorade större delen av sin armé under slaget, var hela stadsstatens existensberättigande hotat. Både slavarna och många av stadsstaterna i peloponnesiska förbundet gjorde uppror. Sparta överlevde, men hädanefter var det endast en skugga av sitt forna jag.

Även om den mäktiga armén inte längre existerade, levde historierna om de ultimata krigarna vidare. I det militaristiska romarriket var man till exempel fascinerad av spartanernas historia, krigskonst och omtalade tapperhet.

Efter att Rom år 146 före Kristus erövrat Grekland blev Sparta därför ett turistmål för förmögna romare, som betalade spartanerna pengar för att se pojkar bli piskade som på den gamla, ”goda” tiden.

De nöjeslystna ­romarna såg på uppvisningar av krigskonst och lyssnade till berättelserna om den tid då Sparta var världens starkaste makt.

Läs också:

Greker

Orgier skyddade Aten mot inbördeskrig

10 minuter
Greker

Antikens övermänniskor

1 minut
Greker

Mirakelkur: Grekerna använde olivolja till ALLT

14 minuter
Mest populära

Logga in

Fel: Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
VisaDölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!