Så brutal var sträckbänken
Sträckbänken användes för tortyr under antiken, men först under medeltiden blev den utbredd på allvar och använd som förhörsredskap.
Offrets vrister var fastspända i ena änden, medan handlederna spändes fast i den andra.
Grekiska slavar var sannolikt de första som fick lemmarna sönderslitna i den smärtsamma sträckbänken.
Enligt historieskrivaren Tacitus användes tortyrinstrumentet för att förmå en tidigare slav att uppge namnen på de personer som år 65 efter Kristus tänkte mörda den romerske kejsaren Nero.
Utbredd under medeltiden
Instrumentet blev emellertid utbrett på allvar först under Europas medeltid, och i synnerhet i England plågades förbrytare och andra.
I Towern i London hade fängelsetornets konstapel hertig John Holland år 1447 installerat redskapet, som snabbt blev känt som ”hertigen av Exeters dotter”.
Användes vid förhör
Den fängslade fick se bänken och förhördes sedan.
Vägrade fången att svara, spände bödeln fast honom eller henne vid bänken och började vrida hjulet, så att lemmarna sträcktes ut. Kom det fortfarande inget svar fortsatte förhörsledaren vrida.