Diplomaterna från Athen står tysta med böjda nackar. Tem-pelprästen har ställt deras fråga till oraklet bakom förhänget, och nu väntar männen på hennes svar.
Luften i det halvmörka rummet längst inne i Apollon-templet i Delfi är kväljande tung av en sötaktig lukt, och väntan känns oändligt lång. Men plötsligt bryts tystnaden av en kvinnas desperata skrik.
”Fly! Fly till världens ände! Överlämna er åt er sorg!” tjuter oraklet.
De athenska diplomaterna måste uppbjuda alla sina krafter för att inte följa hennes uppmaning, men de har kommit hit i ett viktigt ärende för att söka råd hos Pythia, det berömda oraklet i Delfi.
Persiska riket, Athens mäktiga granne, hotar nämligen att angripa stadsstaten och athenarna vet inte vad de ska ta sig till. De kan knappast återvända hem med ett så nedslående svar som det de just fått av Pythia.
Diplomaterna vänder sig till tempelprästen, ställer frågan en gång till och väntar spänt på svaret.
”Allt innanför Attikas gränser ska falla, ja, och de heliga dalarna mellan de nära bergen. Men träväggen, träväggen allena ska stå”, säger Pythia med otydlig stämma.
Diplomaterna förstår inte vad svaret betyder, men de tar det med sig hem till Athen. Themistokles, en av stadsstatens främsta män, avgör saken.
”Väggar av trä betyder fartyg”, konstaterar han. Oraklet menar att de ska rusta upp flottan. De desperata athenarna gör som Themistokles säger, och det otroliga sker: athenarna segrar.
Året därpå, 479 f.Kr., krossar en allians av 31 grekiska stadsstater perserna så grundligt i slaget vid Plataiai att perserna aldrig mer angriper grekiska städer.
För att visa sin tacksamhet för oraklets hjälp skänkte stadsstaterna en speciell gåva till Delfi: en åtta meter hög kolonn av sammanslingrade bronsormar, med ett väldigt offerkar av rent guld högst upp.
Kolonnen restes på den främsta platsen i helgedomen: precis framför Apollon-templet där oraklet satt.
Ryktet om oraklet spred sig och folk kom från när och fjärran. Statsmän och handelsmän, poeter och bönder kom från den kända världens alla hörn för att lyssna till oraklets råd och samtidigt träffa alla andra som var där av samma anledning.
Under antiken var Delfi i alla avseenden världens navel – andligt, kulturellt och ekonomiskt.
Staden som sådan var varken stor eller inflytelserik, men under de dagar på året då man kunde besöka oraklet var staden proppfull med folk. Kön till templet ringlade långt nedför berget.