Det grekiska alfabetet uppstod på 800-talet före Kristus. Inspirationskällan var det feniciska alfabetet, som utvecklats av handelsfolket fenicierna i området kring dagens Libanon.
Feniciernas skriftspråk erbjöd dock en stor utmaning för grekerna: i likhet med andra semitiska skriftspråk hade det feniciska inga tecken för vokaler. Grekerna utvecklade därför ett nytt alfabet med vokalljud, så att det passade till grekernas indoeuropeiska språk.
På så sätt skapade grekerna historiens första fonetiska alfabet, där varje tecken representerar ett ljud i stället för en stavelse eller en symbol.
Antikens greker förfogade över 24 bokstäver, som representerade varsitt ljud.
Nytt alfabet gjorde skrivande tillgängligt för alla
Det nya skriftspråket var banbrytande för de grekiska folken, som tidigare hade utvecklat olika skriftspråk. De flesta var dock oerhört avancerade – till exempel Linear B, som hade cirka 200 tecken och ideogram. Med det nya alfabetet kunde alla greker göra sig förstådda med endast 24 tecken.
Grekernas enkla alfabet spreds under 700-talet före Kristus till andra delar av Europa med grekiska kolonisatörer och blev i Italien till etruskiska. Detta skriftspråk utvecklades av romarna till det latinska alfabetet, som vi använder i dag i det mesta av Europa.