Det finns bara ett fåtal bevis för Sokrates existens. Vissa experter tror att Platon (428–348 f.Kr.) uppfann honom.
Platon kunde ha två olika motiv. Det ena är dramaturgiskt. I stället för att skriva tråkiga filosofiska monologer kan Platon ha använt Sokrates som en underhållande figur som fick framföra hans synpunker.
Det andra motivet är politiskt. Om myndigheterna ville sätta dit upphovsmannen till de kontroversiella tankarna, kunde de inte hålla Platon själv ansvarig.
Själv skrev inte Sokrates ned någonting, vad vi vet. Hans liv är nästan bara känt från Platons skrifter, och inga samtida statyer avbildar med säkerhet Sokrates.
Sokrates lär ha fått dricka saften av giftig odört efter sin dödsdom.
Ytterst få historiska källor talar för att han fanns på riktigt. Komedin ”Molnen” är skriven under Sokrates livstid.
Den driver med hans ”luftiga” retorik. Historikern Xenofon berättar om rättegången mot Sokrates, då han år 399 f.Kr. dömdes till döden för att han inte erkände statens gudar.
Sammantaget är bevisen förvånansvärt sparsamma.