Antikens Grekland befolkades av hundälskare. Grekernas kärlek till människans bästa vän avbildas på bland annat gamla vaser och uttrycks i skriftliga källor, däribland Homeros Iliaden.
Hundar beundrades för sitt mod och sin trofasthet. Några favoriter var mastiffliknande vakthundar och snabba, vinthundsaktiga raser som användes vid jakt.
Grekerna hade också små knähundar som satt med vid bordet och blev ompysslade.
Hundar finns avbildade på ett stort antal grekiska vaser.
Att hundar var älskade framgår tydligt av bland annat de många hundgravar som arkeologerna har hittat.
På en av dessa gravar står följande: ”Jag var Rhodopes fröjd. De som lekte med mig kallade mig älskade Stephanos. Rhodope fällde tårar när jag gick bort och begravde mig som en människa.”
Katten hade betydligt sämre anseende i Grekland. Till skillnad från de gamla egyptierna och romarna var grekerna inte alls förtjusta i katter, som av vissa förknippades med Hekate, en kuslig gudinna med ansvar för mörker, död och trolldom.
De flesta greker försökte därför undvika katter. Kattens typiska uppgift, att fånga möss och råttor, sköttes i stället av tama ormar och dresserade illrar och vesslor.