Antikens olympiska spel var en religiös festival dit endast män hade tillträde, både som deltagare och åskådare.
Kvinnor kunde delta på ett litet hörn av spelen på ett sätt: genom att äga en vagn som deltog i hästkapplöpningen.
Prinsessan Cynisca från Sparta vann två gånger, när hennes vagn kom först över mållinjen både 396 och 392 före Kristus. Reglerna innebar dock att hon troligen inte var på plats för att njuta av sin seger.
Å andra sidan hade kvinnorna ett eget idrottsevenemang. De så kallade Heraiaspelen var uppkallade efter gudinnan Hera och tilldrog sig också i Olympia.
Där tävlade unga, ogifta kvinnor mot varandra.
Kvinnor tävlade i löpning
Kvinnornas spel nämns första gången på 500-talet före Kristus. Heraia bestod enbart av kapplöpningen Stadion, då man tävlade i tre olika åldersgrupper.
Loppet ingick även i männens spel, men kvinnornas distanser var något kortare. Till skillnad från herrarna sprang de kvinnliga idrottarna inte nakna. De var iklädda en så kallad khiton, som täckte en del, men inte höger axel och bröst.
När de olympiska spelen hölls igen för första gången sedan antiken år 1896, var kvinnor också exkluderade. Men efter massiv kritik fick kvinnorna möjlighet att vara med från 1900, fast enbart i så kallade feminina grenar som tennis och ridning.
Efter det tillkom fler grenar för kvinnor stegvis i spelen.