Antikens greker konstruerade historiens första dator

Snart ryckte dykaren i linan som tecken på att han ville dras upp. Dykaren berättade upphetsat att han inte hade hittat en enda svamp – men på 60 meters djup låg ett skeppsvrak och en stor hög med statyer! Männen dök ned igen.

Den här gången hämtade de upp armen från en bronsstaty och så snart vädret blivit bättre satte de kurs mot Athen.

Skatter hamnade utomlands

Vid sekelskiftet år 1900 fanns de allra flesta grekiska fornminnen i museer utanför Grekland. Under många år hade utländska arkeologer stått för i stort sett alla utgrävningar i landet och tagit fynden med sig hem.

Därför lade de grekiska ledarna stor vikt vid forntidens betydelse för den nationella stoltheten. När svampdykarna nu steg i land med en bronsarm blev myndigheterna i Athen genast mycket intresserade av deras berättelse.

Kulturdepartementet anställde kaptenen och hans besättning på stående fot. De skulle bärga skatterna från havsbottnen vid Antikythera.

nder de följande tio månaderna lyftes den ena värdefulla statyn efter den andra upp ur vattnet. Och till sist, när dykarna nästan inte kunde hitta någonting mer på havsbotten, drog de upp en oformlig metallklump, stor som en skokartong.

Medan de ivriga forskarna kastade sig över statyerna placerades metallklumpen i en trälåda på arkeologiska nationalmuseets bakgård.

Klumpen innehöll kugghjul

Flera månader senare råkade en museianställd upptäcka att klumpen hade torkat och spruckit i flera delar. Försiktigt skrapade han i de yttersta kalkavlagringarna och fick syn på några sirliga texter. På den ena delen av klumpen fanns ca 200 pyttesmå kuggar från ett kugghjul. Intill satt ett annat, mindre kugghjul.

Forskarna vid museet undersökte delarna och kom fram till att detta var ett slags antik växelmekanism. Men exakt vad klumpen var för någonting kunde de inte avgöra.
Det första förslaget kom 1910 från Pericles Rediadis.

Han var expert på gamla myntgraveringar och på klumpen kunde han läsa att den var ett instrument för att mäta stjärnornas höjd. Apparaten hade troligen varit en del av det sjunkna skeppets navigationsinstrument.

Nu hade den märkvärdiga klumpen börjat väcka uppseende även internationellt. Näste man att försöka lösa gåtan var tysken Albert Rehm. Han fann ordet ”panchem”, namnet på en av det antika Greklands månader, på en av delarna och därför måste kugghjulen vara resterna av ett instrument som visade planeternas positioner under årets lopp, hävdade han.

Rediadis protesterade högljutt mot den tolkningen och de båda forskarna drogs in i en offentligt dispyt samtidigt som andra forskare då och då kom med helt nya teorier.

År 1953 fick den brittiske fysikern och vetenskapshistorikern Derek de Solla Price tillstånd att undersöka klumpen. de Solla Price var övertygad om att gåtans lösning fanns i antalet kuggar på kugghjulen och i hjulens placering i förhållande till varandra. Han hävdade att mekanismen inne i klumpen var mycket mer än bara ett mätinstrument.

Mekanismen ”var lika spektakulär som om man vid öppnandet av Tutankhamuns grav hade hittat förfallna men identifierbara delar av en förbränningsmotor”, skrev han år 1957.

Britt avslöjade mekanismens inre

de Solla Price visste att de gamla grekerna kände till kugghjul och växelmekanismer. T.ex. arbetade astronomen och uppfinnaren Arkimedes med kugghjulsprincipen redan på 300-talet f.Kr.

Men hans konstruktioner byggde på en enda eller ibland två växlar. Antikytheramekanismen, som klumpen nu kallades, verkade vara mycket mer avancerad men Price kunde inte finna belägg för sin teori genom att bara studera utsidan.

Tillsammans med en grekisk forskare tog britten år 1971 hundratals bilder av klumpens inre med både röntgen- och gammastrålar. Bilderna visade tydligt ett stort antal kugghjul. Och med bilderna i hand kunde de Solla Price nu bygga sin egen modell av Antikytheramekanismen.

De Solla Price upptäckte att mekanismen innehöll minst 30 kugghul som hakade i varandra. Utifrån detta drog han slutsatsen att mekanismen inte bara var ett mätinstrument, vilket forskarna dittills hade trott.

Den hade byggts för att beräkna himlakropparnas positioner vid ett givet datum – och den hade flera andra funktioner som de Solla Price inte omedelbart kunde förklara.

Skeppet sjönk för 2.100 år sedan

Flera forskare har senare följt i de Solla Price spår men Antikytheramekanismens alla gåtor har ännu inte fått sina fullständiga lösningar. Delar av apparaten har gått förlorade i havsdjupet och vissa forskare tror att mekanismen ursprungligen kan ha innehållit upp till 72 kugghjul. Apparatens alla funktioner kommer troligen aldrig att bli kartlagda.

Å andra sidan kan dagens vetenskapsmän pussla ihop andra delar av gåtan kring Antikytheramekanismen. T.ex. visar undersökningar av trä från vraket att skeppet sjönk mellan 100 f.Kr. och 50 f.Kr., en datering som stöds av amforor och lergods som hittats kring vraket.

ILLUSTRATION: Så fungerar Antikythera-mekanismen

Historikerna tror sig även veta var apparaten byggdes. Vid tiden för båtens förlisning höll Medel­havets stora lärdomscentra i Alexandria och Pergamon på att förfalla, och i de historiska källorna nämns inga stora vetenskapsmän under den perioden som kunde ha byggt en så komplicerad mekanism.

Utifrån skeppsvrakets position bedömer historikerna att skeppet kan ha lagt till vid Rhodos. Tidigare hade det välmående Rhodos varit hemvist för stora, berömda astronomer som Hipparchos och Geminos.

En närliggande teori är att någon av deras elever kan ha byggt Antikythera­mekanismen. En tänkbar kandidat är filo­sofen Poseidonios, vars akademi på Rhodos var ett viktigt centrum för astronomi och mekanisk teknik.

Historikerna saknar fortfarande många svar men de har för länge sedan konstaterat att Antikytheramekanismen är ett enastående tekniskt underverk. Enligt vissa forskare är apparaten så avancerad att det dröjde ända till 1700-talet innan europeiska ingenjörer kunde konstruera liknande maskiner.

Detta kastar helt nytt ljus över antikens greker. Deras värld bestod inte bara av filosofi och sköna konster – även som tekniker var de långt före sin tid.