Alexander den store blev kung över Makedonien år 336 före Kristus, när han var endast 20 år gammal. På några år besegrade han det mäktiga perserriket och han blev den förste europén som skickade in sina arméer i det mystiska Indien.
Hela sin barndom fick Alexander höra att han härstammade i rakt nedstigande led från sagohjälten Akilles, och den makedonske kungen försökte ständigt leva upp till sagohjältens mantra att ”alltid kämpa för att vara bäst och den mest framstående bland alla”, som det beskrivs i Iliaden.
Alexander den store dog vid endast 33 års ålder – troligen av malaria – och hans unga liv innehöll mer spänning, action och blodiga intriger än Homeros samlade författarskap.
Därför är det något av en bedrift att Oliver Stones storfilm Alexander från 2004, som kan ses på Viaplay, släpar sig håglöst fram som en utmattad mulåsna genom den persiska öknen.
VIDEO: Se trailern till ”Alexander”
Historiens vingslag blir till fotnoter
Det brukar vanligtvis inte vara tråkigt, när Oliver Stone kastar sig över historien. Platoon och Född den 4 juli är båda fängslande antikrigsfilmer, och JFK, som handlar om mordet på John F. Kennedy, är en konspirationsteoretisk thriller som är en riktig nagelbitare.
Historien har ibland fått ge vika för Stones egen politiska agenda, vilket har gjort honom till en kontroversiell figur i Hollywood. Men underhållningsvärdet har alltid varit högt. Så är det inte i Alexander, som av pressen fick öknamnet Alexander den tråkige.
Filmen lyckades dock skapa kontroverser. Framför allt skildringen av Alexanders homosexuella tendenser retade många. Ett flertal biografer i den amerikanska Södern vägrade att visa filmen, och en grekisk advokat hotade att stämma Stone.
Alexander skulle inte ha skämts för sin sexualitet
Filmen: Alexander döljer sin sexualitet
I final cut-versionen av Alexander har fältherren en sexuell relation med sin favoritslav Bagoas, samt med sin näre vän Hefaistion. Alexander håller förhållandena hemliga av rädsla för att solka sitt anseende.
Fakta: Ingen anledning till hemlighetsmakeri
Homosexualitet var vanligt inom framför allt överklassen på Alexander den stores tid. Ingen tittade snett på män som hade sex med andra män.
Debatten om Alexander den stores sexualitet har rasat i mer än hundra år. I dag är de flesta historiker eniga om att han åtminstone hade en homosexuell relation med eunucken Bagoas och möjligen även med sin näre vän Hefaistion.
Samtidigt hade han även förhållanden med åtskilliga kvinnor och var gift tre gånger. Alexander betraktas därför ofta som bisexuell, men det är viktigt att komma ihåg att våra sexuella definitioner skiljer sig avsevärt från antikens. Att vara gift med en kvinna och samtidigt ha homosexuella relationer, framför allt tidigt i livet, var helt normalt.
Oliver Stone är helt ute och cyklar när han gör sexualiteten till en enorm del av Alexanders person och låter stora delar av historien kretsa kring detta. I filmen är Alexanders hustru Roxane till exempel oerhört svartsjuk på hans nära relation till Hefaistion – vilket är helt gripet ur luften.
Hustrun har bytt hudfärg
Filmen: Fältherrens fru är en mörkhyad skönhet
Alexander gifter sig med Roxane från Mellanöstern. Äktenskapet möter en del motstånd bland Alexanders män, som betraktar henne som en mörkhyad barbar.
Fakta: Hustrun såg helt annorlunda ut
Namnet Roxane kommer av det iranska rokh-shwan, som betyder ljushyad profil. Hon kom från antingen Baktrien eller Sogdiana i Centralasien och beskrivs av källorna som ljushyad.
Med filmens stora fokus på personliga relationer förklaras det aldrig hur den makedonske kungen blev en av historiens största fältherrar. I kriget mot perserna ignoreras i stort sett alla de första stora striderna, och vi får se Alexanders taktiska geni först under slaget vid Gaugamela, det mest avgörande under kriget.
Filmen visar dock helt korrekt hur han vann över den persiske kungen Dareios III genom att försvaga persernas flanker och angripa dem med sitt kavalleri, som han själv ledde. Många av de andra nydanande militära strategier som Alexander stod för utvecklas dock aldrig.
Svårsmälta accenter
Filmens historiska trovärdighet förbättras inte av att skådespelarnas accenter spretar åt alla håll. Titelrollen spelas till exempel av Colin Farrell med en irländsk accent lika tjock som skumkronan på en Guinness.
”Jag skämdes oerhört”, sa Farrell flera år senare om den kritik som hans prestation i filmen fick.
Lejonhjälm var symbolisk
Filmen: Alexander bar ”lejonhjälm”
Alexander den store bär en hjälm formad som ett lejonhuvud med tillhörande tuppkam. Hjälmen är en hyllning till sagohjälten Herakles, som dödade ett lejon med sina bara händer.
Fakta: Hjälmen användes inte i krig
Alexander den store iförd ett lejonkranium kan ses både som statyer och på mynt med fältherrens porträtt. Enligt den grekiske historikern Plutarchos bar Alexander en betydligt enklare hjälm av järn i strid.
Ännu värre är Alexanders mor Olympias, som spelas av Angelina Jolie med en bisarr rysk brytning, vars ursprung är obegripligt.
Oliver Stone har sagt att han i efterhand önskar att han hade ”modet att säga: ’Hörni, filmen är inte klar’”. Det gjorde han inte, och resultatet talar dessvärre för sig självt.
VÅRT BETYG: 2/6 STJÄRNOR
