Bakgrundshistorien: Spartiaterna kämpade mot övermakten
År 480 före Kristus gassar solen över det smala bergspasset Thermopyle vid kusten nordväst om Aten. Sanden är täckt av lik på platsen där 7 000 grekiska hopliter i två dagar har försvarat sig mot kung Xerxes I:s enorma persiska armé.
Men grekerna har förråtts av en av sina egna, som har visat Xerxes en stig runt passet. För att inte omringas flyr de grekiska styrkorna. Endast 300 spartiater ledda av kung Leonidas stannar kvar och står nu mot 100 000 perser.
”Kom och ta dem!” Leonidas svar, när den persiske kungen beordrar honom att lägga ner vapen.
Leonidas håller moralen uppe hos sina män, och när en rädd soldat påpekar att perserna avfyrar så många pilar att de skymmer solen, svarar kungen som det anstår en man från Sparta:
”Så bra, då får vi strida i skuggan!”
Spartiaterna vet att de omöjligen kan vinna striden, men kämpar oförtrutet i timmar till siste man och ger de övriga grekiska styrkorna tid att komma undan, så att de senare kan besegra perserna en gång för alla.
Så lyder den gängse berättelsen om de 300 spartiaterna vid Thermopyle. Men kunde 300 krigare verkligen hålla stånd mot 100 000?
För och emot: De 300 spartiaterna fick hjälp
Det stämmer att 300 spartiater utgjorde huvudstyrkan vid Thermopyle. Två soldater skickades dock iväg som budbärare, så i själva verket utgjordes styrkan av 298 man.
Leonidas ledde mycket riktigt den grekiska försvarsstyrkan. Om bergspasset inte hade försvarats av de dödsföraktande spartiaterna skulle Xerxes kunna ha skickat igenom sitt kavalleri och kommit ikapp de flyende grekerna.
Områdets geografi gjorde det möjligt för spartiaterna att hålla tillbaka de persiska styrkorna. Kustlinjen har i dag flyttat sig, men geologiska undersökningar visar att passet har varit mindre än 100 meter brett.
Spartiaterna var inte ensamma. Vid deras sida stred 700 hopliter från stadsstaten Thespiai och 400 från stadsstaten Thebe.
Spartas kung var en högt respekterad härförare, men i slaget vid Thermopyle var han 60 år gammal och antagligen inte den vältränade superkrigare som han ofta beskrivs som.
Slaget vid Thermopyle skildras ofta som en pyrrhusseger för perserna, det vill säga en dyrköpt seger. I dag är historikerna dock eniga om att slaget var en stor seger för Xerxes. Den grekiska planen att stoppa perserna vid passet slog slint, och efter slaget erövrade Xerxes det mesta av Grekland, innan han besegrades året därpå.
Leonidas är i dag en av historiens mest kända spartiater. I Grekland finns än i dag flera statyer av honom.
Slutsats: Berättelsen bättrades på med åren
Antikens källor ska alltid läsas med en viss skepsis – när den grekiske historikern Herodotos till exempel skriver att den persiska armén uppgick till en miljon man är det en uppenbar överdrift. I dag uppskattar historiker antalet till 70 000–150 000. Arkeologiska undersökningar har emellertid bekräftat många av källornas detaljer. År 1939 hittade man till exempel ett stort antal persiska pilspetsar i området.
Redan i det gamla Grekland fick slaget en mytisk betydelse – i synnerhet för spartiaterna, som utnyttjade skildringarna för att bättra på sitt rykte som överlägsna krigare, som aldrig gav upp. Trots att spartiaterna inte stred ensamma försvann de andra grekiska krigarna ofta ur berättelsen.
Än i dag glöms de andra krigarna bort, till exempel i storfilmen 300 från 2007, i vilken endast spartiaterna deltar i slaget.