Förra året lanserades en teori enligt vilken stenarna i Stonehenge placerats så exakt att de bildar en solkalender med 365 dagar.
Men varför skulle stenåldersmänniskor bygga Stonehenge som en solkalender för ett sätt att mäta tid som uppfanns först många tusen år senare? Den frågan ställde två arkeastronomer i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Antiquity.
De påpekar att teorin om en solkalender är tämligen långsökt och kräver en hel del kreativt räknande. Enligt teorin ska de 30 stenar som ligger på tvären ovanpå de andra multipliceras med 12, varpå de fem högt placerade stenarna i hästskoformen mitt i Stonehenge ska adderas. Det ger sammantaget 365, och ska alltså vara uttryck för en årskalender med 365 dagar.
Enligt forskarna finns det flera skäl till att teorin inte håller.
År 2022 gjorde forskare en illustration som visade hur Stonehenge skulle ha fungerat som kalender, när alla stenar stod och låg på sina platser.
Flera tusen år för tidigt
Juan Antonio Belmont från Astrofysiska forskningsinstitutet på Kanarieöarna och Giulio Magli från Polytekniska universitetet i Milano anser för det första att det inte finns något belägg för att de 30 överliggarna ska multipliceras med tolv. Talet tolv förekommer nämligen ingenstans i Stonehenge.
Enligt de båda forskarna har talet tolv valts enbart för att kunna komma fram till en kalender med 365 dagar. Fyra andra stenar markerar enligt solkalenderteorin dessutom skottår och skapar en kalender som är väldigt nära den julianska kalendern, som infördes av Julius Caesar år 45 före Kristus.
Men det är mer än 2 000 år efter att Stonehenge uppfördes, och det finns inga andra bevis för att företeelser som skottår ingick i kalendrar så tidigt.