Fem tecken på att ett imperium är på väg att gå under

Germaner blev Roms undergång

På 300-talet samlades stora folkmassor vid romarrikets gränser. Folkmassorna bestod huvudsakligen av germanska stammar som fördrivits av hunnerna, ett centralasiatiskt stäppfolk som vid den tiden spred skräck i hela Europa.

Germanerna rekryterades ofta av romarna, till exempel för att försvara imperiets gränser i utbyte mot mark och mat. Några av dem nådde till och med höga positioner som befälhavare.

Men relationen mellan de båda folken var ansträngd, delvis på grund av att romarna ofta inte uppfyllde sina åtaganden, vilket ledde till att nykomlingarna gjorde uppror. Detta var fallet med den visigotiske härföraren Alarik, som år 410 plundrade Rom och chockade romarna.

På 400-talet var imperiet alltför försvagat av interna stridigheter för att under någon längre tid kunna försvara sig mot sina fiender, och år 476 gick romarriket under.

Torka fick mayariket på fall

Mayafolket skapade under åren 200–900 efter Kristus en unik civilisation. Konst, arkitektur, matematik och astronomi blomstrade i det centralamerikanska riket. Väldiga städer hyste så många som 10 000 invånare.

Men mellan år 850 och 1000 gick det snett. Mayafolket lämnade civilisationens kärnområde och riket tynade bort. Forskare tror att rikets undergång orsakades av klimatförändringar.

Mineralavlagringar på botten av sjön Chichancanab avslöjar att riket under dessa år drabbades av en långvarig torka.

Torkan följde på en period med hög befolkningstillväxt. För att få tillräckligt med mat högg maya ner träd så att de kunde odla marken. De tömde också reservoarer för att få vatten.

Resultatet blev katastrofalt. Inom loppet av cirka 100 år ledde bristen på mat till att civilisationen kollapsade och de överlevande lämnade städerna.

Strider förtärde Bysantinska riket inifrån

År 330 flyttade kejsar Konstantin den store romarrikets huvudstad från Rom till staden Bysans på Balkanhalvön.

Under de följande århundradena växte det bysantinska riket stadigt tills det i mitten av 1000-talet var Europas rikaste och starkaste militärmakt.

Efter det gick det långsamt utför. De sista århundradena präglades av hårda interna strider mellan rivaliserande klaner. Under åren 1071–1081 drabbades riket av så många som åtta interna konflikter.

År 1203 drog de stridande parterna in en armé av europeiska korsfarare i rivaliteten. Men när korsfararna anlände till huvudstaden Konstantinopel 1204 plundrade och brände de heliga krigarna staden – en katastrof som imperiet aldrig återhämtade sig från.

Bysantinska riket krympte snabbt tills det till slut bestod enbart av Konstantinopel. Staden intogs av osmanerna 1453.

Gerillakrig nötte ut stormakt

Under åren efter andra världskrigets slut (https://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/andra-varldskriget-upptakten-krigsforloppet-och-slutet) 1945 försökte två nya supermakter – USA och Sovjetunionen – dela upp världen mellan sig.

Styrkemätningarna ägde rum i strategiskt viktiga brännpunkter, till exempel i det delade Vietnam. Där stöttade Sovjetunionen det kommunistiska Nordvietnam, medan USA stod på Sydvietnams sida.

År 1954 skickade amerikanerna 685 militära rådgivare till Vietnam. Fjorton år senare kämpade 550 000 amerikaner i det blodiga Vietnamkriget (https://varldenshistoria.se/krig/vietnamkriget).

Men amerikanerna var inte rustade för att möta den snabba och lättrörliga Viet-cong-gerillan, som dessutom kände till landet. År 1975, efter 20 år av fruktlösa strider, var världens största militärmakt tvungen att ge upp.

Kriget hade resulterat i 58 281 döda amerikaner och enorma mänskliga och ekonomiska förluster. Nederlaget ledde till att USA:s status som stormakt naggades i kanten.

Kärnkraftsolycka ledde till Sovjets undergång

Klockan 01.23 lördagen den 26 april exploderade en reaktor i kärnkraftverket i [Tjernobyl] (https://varldenshistoria.se/samhalle/katastrofer/tjernobyl-atomragnarok-i-reaktor-4) i Ukraina, som då var en del av Sovjetunionen. Explosionen släppte ut 400 gånger mer radioaktivitet än Hiroshimabomben.

Dödssiffrorna i samband med olyckan är omtvistade och uppskattningarna varierar mellan 4 000 och 66 000.

Bland offren fanns själva Sovjetstaten. Regimens hemlighetsmakeri förvärrade nämligen katastrofens omfattning – det tog till exempel mer än ett dygn innan människor i närheten av kärnkraftverket evakuerades.

Resultatet var att människor tappade förtroendet för att staten kunde ta hand om deras hälsa. Utvecklingen bidrog i hög grad till Sovjetunionens fall tre år senare.