Feniciernas civilisation uppstod omkring år 1200 före Kristus på Medelhavets östkust, i det som i dag är Libanon.
Där växte en rad självständiga städer fram, med Byblos, Sidon och Tyros som de främsta. Befolkningen delade språk, kultur och livsstil. Först och främst var de skickliga fartygsbyggare och handelsmän.
I århundraden försåg deras rymliga, manöverdugliga fartyg grannrikena med varor från ett vitt förgrenat handelsnätverk som sträckte sig från det sydligaste Afrika till England i norr.
Först när Alexander den store år 332 före Kristus erövrade Tyros och de övriga kuststäderna gick feniciernas civilisation under.
De självständiga städerna Byblos (1), Sidon (2) och Tyros (3) var centrala i feniciernas civilisation.
Fartyg
Feniciernas breda fartyg var rymliga och låg stabilt i vattnet.
Avancerade fartyg skickade handelsmän på långfärd
En flotta av stora, manöverdugliga fartyg bar fenicierna och deras varor över havet.
De breda, rymliga skroven gjorde att lasten kunde uppgå till hela 500 ton.
Framdrivningen skedde med hjälp av antingen åror eller ett stort, kvadratiskt segel. Seglet kunde vridas, så att det kunde dra nytta av skiftande vindriktningar.
Vid gynnsamma vindförhållanden nådde fartyget upp i fem knop, en hastighet som gjorde det möjligt för fartyget att tillryggalägga 650 kilometer på fyra dagar. Myntfynd tyder på att feniciska sjöfarare tog sig hela vägen till England.
Monopol
Snäckor av arten Bolinus brandaris förekom vid Medelhavskusterna, där fenicierna fångade dem med sina fällor.
Färgrik snäcka skapade rikedom och välstånd
Fenicierna tjänade tjänade stora summor på framför allt purpur, den tidens mest efterfrågade färg. Faktum är att Fenicien betyder ”Purpurlandet”.
Färgämnet kommer från en körtel hos snäckarten Bolinus brandaris. Fenicierna skar ut körteln och kokade den i saltvatten.
Den tio dagar långa framställningsprocessen var både illaluktande och krävde enorma mängder snäckor. För att utvinna 1,4 gram färg behövdes hela 12 000 djur.
Slutresultatet var dock värt besväret. Furstar och kungar var galna i färgämnet, som lätt kunde kosta sin egen vikt i guld.
Skriftspråk
Arkeologerna känner till feniciernas skriftspråk från fynd som den här lerkrukan från 600-talet före Kristus.
Skriftspråket var lätt att lära sig
Sedan cirka år 3500 före Kristus har människor kommunicerat i skrift, men de tidiga skriftspråken bestod av hundratals tecken och var svåra att lära sig.
Omkring år 1000 före Kristus utvecklade fenicierna ett nytt system. Deras skrift bestod av endast 22 tecken, som i olika kombinationer bildade alla kända ljud, och därmed även alla ord.
Teckensystemet underlättade kommunikationen och spreds med tiden till hela Medelhavsregionen. Därifrån utvecklade det sig till det alfabet som i dag används i västvärlden.
Kolonier
Cypern var centralt beläget längs Medelhavets handelsleder. På 800-talet före Kristus anlade fenicierna kolonier på ön.
Kolonier höll ihop handelsnätverket
Feniciernas flotta gjorde att de kunde anlägga små och stora handelskolonier runtom i Medelhavsområdet.
Kolonierna underlättade tillgången till både råämnen och marknader. Besittningar i södra Spanien gav exempelvis tillgång till de rika silverfyndigheterna i gruvorna vid Río Tinto. Marknadsplatser på bland annat Sicilien blev centrum för utbyte av exklusiva varor som glas, elfenben och tyg.
Besittningarna hade en hög grad av oberoende, men de säkrade feniciernas ställning som regionens viktigaste handelsmän.
Fred
I fredstid blomstrade feniciernas handel. Några av deras populäraste varor var tyg, glas och metallföremål.
Freden säkrade feniciernas civilisation
Hänsynen till handeln gjorde att fenicierna föredrog diplomati och fred framför krig.
Fenicierna undvek erövringskrig och lejde helst legosoldater som försvar ifall de blev angripna.
När fiender hotade feniciernas städer avvärjde de ofta angreppen genom att erbjuda fienden gåvor och möjligheter till förhandlingar. Metoden användes framgångsrikt mot bland andra den assyriske kungen Tiglatpileser I när han hotade fenicierna år 1109 före Kristus.
Fredspolitiken gjorde att feniciernas civilisation överlevde även mer krigiska folkslag, däribland hettiterna.