Den första egyptiska faraodynastin etablerades omkring år 3100 före Kristus, när Egypten enades till ett rike.
Vem rikets förste farao var är historikerna inte helt eniga om. En kandidat är Menes, som nämns i bland annat två egyptiska kungalängder och av den grekiske historikern Diodorus Siculus (cirka 90–30 f.Kr.).
De skriftliga källor som nämner Menes skrevs dock flera tusen år efter att faraon ska ha levt, och det är därför oklart om han var en historisk person eller snarare en mytisk figur.
De flesta historiker lutar därför åt kandidat nummer två, Narmer, som är känd från en lång rad arkeologiska fynd – bland annat den så kallade Narmerpaletten.
Det lär ha varit han som erövrade hela Egypten och blev den förste faraon på tronen.
Narmer är känd från flera arkeologiska fynd och är en av de första avbildade faraonerna.
Namnet på faraon står överst på paletten och framstår som ett slags rebus.
Narmers namn är avbildat med en havskatt (n’r) och en mejsel (mr), som fonetiskt ”stavar” till hans namn.
Narmer bär två olika kronor på paletten. På framsidan bär han Nedre Egyptens krona med dess krulliga tråd, medan han bär Övre Egyptens kägelformade krona på baksidan.
Enligt experter dokumenterar de båda kronorna att Narmer var den som enade de båda rikena – och därmed blev den förste faraon.
Sandalbärare var ett ärofyllt yrke, som tillföll en högt uppsatt ämbetsman.
Han eskorterade faraon vid särskilda tillfällen, då han bar de kungliga sandalerna och tvättade faraons fötter.
Storleken på figurerna anger deras sociala status, och farao är därför alltid störst.
Narmers stela kroppsspråk och den höjda armen med spiran visar att han har kontroll och är redo att straffa fången, som har ett ledigare kroppsspråk.
Paletten är gjord av skiffer, som hämtades från en uttorkad flodbädd öster om Nilen.
Bergarten var populär bland egyptierna, som använde den till statyer.
En allmänt accepterad teori är att Menes och Narmer sannolikt var samme man, och att ”Menes” kan ha varit ett slags hederstitel, som kan ha använts av flera olika egyptiska makthavare.
Innan Egypten enades var det delat i två riken med varsin kung: Övre och Nedre Egypten.
För omkring femtusen år sedan erövrade kungen av Nedre Egypten, Narmer, sitt södra grannrike och uppförde en ny huvudstad i Memfis.
Därifrån kunde han kontrollera lantbruket i det bördiga Nildeltat och de lukrativa handelsrutterna till Mellanöstern.
Ökande makt och allt större rikedomar gjorde med tiden att faraon betraktades som gudarnas ställföreträdare på jorden.
Läs också: Olympens tolv grekiska gudar styrde Grekland