I de flesta antika kulturer användes månkalendrar som följde månens faser och därför hade cirka 354 dagar per år. Egyptierna var först med att införa ett 365 dagar långt år.
Den egyptiska kalendern baserades delvis på den årliga översvämning som fick Nilen att rinna över sina bräddar. Denna händelse, som hade stor betydelse för jordbruket, sammanföll med att himlens ljusaste stjärna Sirius visade sig i öster.
Genom att kartlägga Sirius och andra himlakroppars position kunde egyptiska tempelpräster skapa en kalender och därmed på ”magiskt” vis förutsäga Nilens översvämning.