Den 16 februari 1923 öppnade arkeologen Horward Carter den förseglade dörren till den gravkammare som han året innan hade hittat i Konungarnas dal i Egypten.
Graven tillhörde farao Tutankhamun, och när Carter klev in i den mörka kammaren fann han en uppsjö av vapen, smycken och andra gravgåvor. Tidningarna som bevakade upptäckten kunde emellertid berätta att graven även ruvade på en förbannelse, som skulle bringa död och olycka över alla som störde faraon.
VIDEO: Se skatterna i Tutankhamuns grav
Egyptierna hittade på förbannelsen
Föreställningen att egyptiska gravar bär på förbannelser fanns redan under forntiden. En del gravar försågs med tavlor som varnade för att objudna gäster skulle straffas av gudarna.
Förbannelser kom på tapeten på nytt på 1800-talet, då britterna greps av en stor fascination för det gamla Egypten. Historier om mumiernas hämnd var synnerligen populära, och när Carter 1923 öppnade Tutankhamuns grav bubblade de gamla historierna upp.
Tutankhamuns grav innehöll mängder av gravskatter – och enligt tidningarna även en förbannelse.
Adelsman var första offret
Enligt tidningarna var det första offret för Tutankhamuns förbannelse adelsmannen George Herbert, som avled några månader efter ett besök i gravkammaren.
De följande tio åren dog sex personer som hade deltagit i utgrävningen.
I samband med varje dödsfall tog pressen upp förbannelsen, men i dag anser forskare att de som dog gjorde det av naturliga orsaker. Herbert dog till exempel av blodförgiftning efter att ha skurit sig när han rakade sig. Dessutom fanns det 58 personer på plats, när graven öppnades, så de allra flesta klarade sig alltså undan förbannelsen. Det gällde även Carter, som avled först 1939 av cancer i lymfsystemet.
Mumiens förbannelse må vara ett rent påhitt, men flera analyser har visat att gamla gravar kan innehålla bakterier och mögelsvampar, som kan vara skadliga för hälsan.