För invånarna i det gamla Egypten var Horus öga en populär lyckobringande symbol. Tecknet var liktydigt med beskydd och hälsa och var därför ett omtyckt motiv på smycken som skulle skydda sina ägare mot ondska och olyckor.
Avlidna faraoner begravdes till exempel med en amulett med ett horusöga som skydd i nästa liv. På samma sätt dekorerade egyptiska sjömän sina fartyg med tecknet för att slippa olyckor till sjöss.
Ögat på symbolen tillhör himmelsguden Horus, som ofta avbildades som en falk eller en man med ett falkhuvud. Enligt egyptisk mytologi miste Horus sitt ena öga i en hård strid med en annan gud, men strax därpå återskapades det förlorade ögat på magiskt vis.
Egyptierna ansåg därför att Horus öga hade magiska, läkande krafter. Ögon hade generellt en särskild plats i forntidens övertro. Egyptierna var, liksom grekerna och romarna, övertygade om att en persons ögon innehöll starka krafter.
Ögonen kunde till exempel vålla skada om en person kastade en ondskefull blick på någon annan. Genom att bära beskyddande amuletter som horusögat kunde den utsatta personen undvika de onda blickarna.
Horusögat är fortfarande populärt i Medelhavsområdet och används på smycken och på båtar.