Nr. 10: Merneith
Regerade på 2900-talet f.Kr.: Mamma satte sig på tronen.
”Kungens mor”, lyder texten bredvid namnet Merneith på hennes sigill.
Men Merneith var mycket mer än bara farao Dens mamma.
Hon var Egyptens första kvinnliga farao och kom att bilda skola för hur Egyptens starka kvinnor fick tillgång till makten genom sina söner.
Merneith fick en storslagen gravvård vid kungastaden Abydos i gravkomplexet Umm el-Qa’ab, sida vid sida med den tidens stora faraoner.
Nr. 9: Tutankhamun
Regerade 1333–23 f.Kr.: Barnkungen blevforskarnas bäste vän.
Tutankhamun hann inte göra något större avtryck i Egyptens sand innan han dog, 18 år gammal.
Hans storhetstid kom mer än 3 000 år senare då hans grav upptäcktes i Konungarnas dal år 1922.
Ur graven hämtade arkeologen Howard Carter ut mer än 700 föremål som berättar om den unge faraon och livet i forna tiders Egypten.
Dessutom fann Carter faraons intakta mumie i en mycket påkostad sarkofag.
Tutankhamun gifte sig med sin syster Ankhesenamun. Bland faraonerna var det mycket vanligt med syskonäktenskap.
I den välbevarade graven fanns förutom dyrbara guldföremål även dekorerade kistor, fyra vagnar och sängar utformade som flodhästar.
Egyptens regering förstatligade fyndet och i dag finns Tutankhamuns guldmask på Kairos museum.
Nr. 8: Senusret I
Regerade 1971–26 f.Kr.: Brutal farao kallade sig ”Asiens halsavskärare”.
Senusret I var ständigt på krigsstigen och flyttade ut rikets gränser in i Palestina, Libyen och Nubien.
Senusret lät resa monument överallt i riket för att understryka sin makt.
Den självsäkre faraon kallade sig ”Asiens halsavskärare” och lät skriva namnen på sina asiatiska fiender på krukor, som han krossade i en magisk ritual – symboliskt för att han tänkte krossa rivalerna.
Nr. 7: Kleopatra
Regerade 51–30 f.Kr.: Den sista faraon: Hon miste riket.
Kleopatra kom att sätta punkt för faraonernas Egypten.
Trots hennes försök att bilda allianser med Roms mäktigaste män slutade hennes tid som regent i nederlag och självmord.
Det sägs att Kleopatra begick självmord genom att låta sig bli biten av en giftorm.
Hon fick en son med Julius Caesar och gifte sig med Marcus Antonius.
Men när Marcus Antonius och Kleopatra tillsammans förlorade mot Octavianus i sjöslaget vid Actium besegledas Kleopatras och Egyptens öde.
Med Kleopatras självmord slutade den egyptiska eran.
Nr. 6: Thutmosis III
Regerade 1479–25 f.Kr.: Nilens Napoleon.
Thutmosis III var en liten, satt man och en enastående fältherre som ledde sina trupper långt ned i Nubien och ända till Syrien.
Han gjorde Egypten större än någonsin.
För att slippa ur sin styvmor Hatshepsuts skugga förstörde han alla porträtt av henne, sedan hon regerat i hans ställe under 13 år.
Nr. 5: Hatshepsut
Regerade 1479–58 f.Kr.: Styvmor tog makten i Egypten.
Precis som Merneith gjort utnyttjade även Hatshepsut sin son i spelet om makten.
Hon var ställföreträdande farao tills hennes styvson, den treårige Thutmosis III, blev gammal nog att regera.
Men snart lät hon sig utropas till rikets envåldshärskare och ledde under många år flera framgångsrika fälttåg.
Mest omtalat i hennes samtid var en expedition till Punt (Guldlandet, forskarna är inte eniga om var det låg) där hon skaffade ebenholts och rökelseplantor.
Hatshepsut blev Egyptens starkaste kvinnliga farao.
Expeditionen finns skildrad som väggmålning i hennes dödstempel i Deir el-Bahari och anses vara historiens första botaniska expedition.
För att trygga sin makt i en mansdominerad värld kallade hon sig Maatkare – ”Sanningen är solgudens själ” – som betonade hennes gudomlighet.
Nr. 4: Djoser
Regerade från 2670 f.Kr. och 19–28 år fram: Uppfann egyptiska pyramiden.
Farao Djoser högg in sitt namn i världshistorien som pyramidens konstruktör.
Hans 62 meter höga trappstegspyramid ledde till ett banbrytande stilbyte i egyptisk arkitektur, där Djoser samtidigt bytte ut lertegel mot sten.
Djosers möjlighet att använda sig av ett stort antal arbetare var avgörande för pyramidbygget.
En bevarad papyrusrulle berättar att den senare faraon Cheops beordrade folk att offra till den döde Djoser då Cheops hundra år senare påbörjade byggandet av sin egen pyramid i Giza.
Nr. 3: Ahmose I
Regerade 1539–14 f.Kr.: Ahmose I enade riket.
Tio år gammal förlorade Ahmose sin far och bror i kriget mot hyksosfolket, och Egypten var nära ett sammanbrott.
Sfinxen anses ha antingen Cheops eller hans son Chephrens ansikte.
Den unge faraon moderniserade armén och vände krigslyckan.
Han besegrade inte bara hyksos, utan kuvade även de nubiska stammarna i söder och lyckades ena det egyptiska riket igen.
Nr. 2: Cheops
Regerade under 26 århundradet f.Kr.: Cheops skapade evigt minnesmärke.
Redan de gamla grekerna utnämnde hans pyramid till ett av världens sju underverk – och i dag är det den enda av dem som finns kvar.
De övriga sex har förstörts. Pyramiden gjorde Cheops berömd.
I övrigt vet vi inte mycket om honom, bland annat eftersom pyramiden plundrades redan i forntiden och därför inte innehåller många spår.
I nyare tid har man otaliga gånger försökt hitta dolda rum i hans gigantiska byggnadsverk, men mysteriet kvarstår.
Och det är fortfarande en gåta hur egyptierna kunde bygga den 150 meter höga pyramiden med enbart bronsverktyg.
Nr 1: Ramses II
Regerade 1290–24 f.Kr.: Ramses högg in sina bedrifter i öknens sten.
Ramses II kom att kallas ”den store” och omtalades med stor respekt av alla faraoner som kom efter honom.
De kallade honom ”vår store förfader”. Nio faraoner tog namnet Ramses.
Hans regeringsperiod sträckte sig över 67 år, då han visade stor militär styrka.
Därför anses Ramses II vara den största och mest inflytelserika faraon Egypten haft.
Ramses II var mästare på att framställa sig som en mäktig farao.
Slaget vid Kadesh i Syrien år 1274 f.Kr., då han besegrade en överlägsen hettitisk styrka, var Ramses första och mest omtalade seger.
Han beskrev själv segern på inskriptioner över hela Egypten.
Enligt bildframställningarna besegrade Ramses 40 000 hettitiska fotsoldater och 2 500 stridsvagnar.
Farao Ramses II blev imponerande 96 år gammal.
Egyptens störste farao uppförde en mängd imponerande byggnadsverk.
Bland annat grundade han staden Pi-Ramses, norr om nuvarande Kairo, som blev huvudstad åt de efterföljande faraonerna.
Han byggde även gravtemplet Ramesseum vid Nilens delta och de imponerande kolosserna vid Abu Simbel.