Soltorkade lik var mumiernas föregångare
Invånarna i den forntida byn Adaïma torkade sina döda i sanden för att förbereda dem för dödsriket. Ritualen utvecklades senare till egyptiernas balsameringar.

Kroppen torkades ut i den varma ökensanden före den egentliga begravningen.
För mer än 5 000 år sedan lade föräldrarna sitt döda spädbarn till vila i lerkrukan. Försiktigt placerade de pojkens armar och ben så att han låg i fosterställning, och de lade hans händer så att fingrarna vidrörde munnen.
De placerade en malakitsten kring halsen; en magisk symbol som enligt egyptierna skulle hjälpa honom på vägen till livet efter döden.
Och till sist placerade föräldrarna lerkrukan med kroppen i så att barnets ansikte var vänt mot den nedgående solen – där dödsriket låg enligt egyptiernas tro.
Kroppen av den cirka sex månader gamle pojken upptäcktes på en gravplats vid den forntida byn Adaïma på Nilens östra strand, i närheten av Luxor.
Fyndet gjordes av franska forskare från institutet för orientalisk arkeologi och är ett av de allra tidigaste exemplen på de gravritualer som senare utvecklades till perfektion i faraonernas Egypten.
Det som fascinerar forskarna allra mest är att liket har mumifierats före begravningen. Med hjälp av den torra ökensanden och värmen från solen har pojkens kropp helt enkelt torkats ut så att den kunnat bevaras i tusentals år.
En intakt kropp skulle säkra hans övergång till ett evigt liv på andra sidan.
Pojken från Adaïma är långtifrån den ende som fått en omsorgsfull begravning. De franska arkeologerna har hittat sammanlagt drygt tusen barngravar utanför den forntida byn.