Jaktolycka, sjukdom eller mord? Teorierna kring Tutankhamuns död har varit många.
Howard Carter, som hittade mumien, var den förste som undersökte det drygt 3 200 år gamla liket. Den brittiske arkeologen var dock mest intresserad av de skatter som kungen fick med sig i graven.
Mumien satt fast i ett tjockt lager av harts och olja som balsamerarna hade hällt över liket, så för att få ut kungens kvarlevor ur kistan skar arkeologen av armar, ben och huvud. Faraon delades i totalt tretton delar.
Under de följande årtiondena undersöktes mumien vid endast två tillfällen, utan några avgörande resultat.
För några år sedan beslöt emellertid Egyptens dåvarande chefsarkeolog Zahi Hawass att gåtan om kungens liv och död skulle lösas en gång för alla.
Man använde sig av den senaste tekniken, datortomografi och dna-analyser. Resultatet av alla undersökningar publicerades år 2012 och avslutade nästan hundra år av spekulationer.
På flera reliefer avbildas Tutankhamun i sin vagn, i strid och på jakt.
Teori 1: Tutankhamun föll ur sin vagn
Många forskare har ansett att Tutankhamuns död kan ha berott på ett fall från kungens stridsvagn. På avbildningar syns kungen nämligen ofta jaga djur och fiender från sin tvåhjuliga vagn.
Allt tyder dock på att avbildningarna är ren propaganda. Nya undersökningar visar att kungen i stort sett inte kunde gå, än mindre köra en stridsvagn.
Tutankhamuns nära förhållande till arméns befälhavare Horemheb kan enligt vissa teorier ha kostat kungen livet.
Teori 2: Kungen mördades av sin rådgivare
Tutankhamun var bara tio år när han kom till makten. Den unge faraon tog över ett rike som befann sig i kaos och sökte därför hjälp av arméchefen Horemheb, som av allt att döma snart blev Egyptens verklige regent.
Enligt vissa teorier ska arméchefens särställning ha gjort Tutankhamuns personliga rådgivare, storvesiren Eje, avundsjuk. Medan Horemheb var på fälttåg lät Eje därför lönnmörda kungen, så att han själv kunde bli farao.
Teorin ger dock ingen förklaring till varför Eje och inte Horemheb tog över tronen efter Tutankhamuns död. Forskarnas undersökningar tyder inte på att kungen blev mördad.
Tutankhamun mördades inte
En av huvudmisstankarna var att Tutankhamun mördades. År 1968 visade röntgenbilder av kungens skalle att han dog av ett slag mot bakhuvudet.
Därför ansåg flera forskare att han antingen hade mördats eller att skadan uppstått vid ett vådligt fall från kungens stridsvagn. Den sistnämnda teorin styrktes av att mumien även hade ett brott på vänster lårben.
Genom datortomografi kunde Hawass forskarlag dock konstatera att skadorna på bakhuvudet uppstått under balsameringen. Forskarlaget hade däremot en annan åsikt kring brottet på vänster lårben.
Allt tydde på att den skadan hade uppstått medan kungen ännu levde och eftersom vävnaden kring brottet inte hade börjat läka måste benbrottet ha skett bara några dagar innan han dog.
Undersökningen visade också att Tutankhamuns vänstra knä var ur led. De båda benskadorna blåste nytt liv i den gamla teorin att kungen fallit ur sin stridsvagn och dött.
Forskarna var emellertid skeptiska, för en sådan olycka borde ha gett skador över hela kroppen.
Ny teori: Barnkungen var sjuklig
Många av Tutankhamuns skador uppkom under balsameringen och Howard Carters undersökningar. Kungen led dock av flera sjukdomar, och när han bröt benet gav kroppen upp.
Skallskada uppstod efter kungens död
De första röntgenbilderna från år 1968 visade två lösa benbitar i Tutankhamuns kranium. Många trodde därför att kungen hade dött till följd av ett slag mot huvudet.
Nya undersökningar visar emellertid att bitarna måste ha lossnat efter kungens död. Annars skulle de ha fastnat i den vätska som hälldes in i kraniet under balsameringen.
Kungen hade inget hjärta
Både mumiens hjärta och flera revben saknas. Många tror därför att kungen dog efter en spark i bröstet av en häst och att balsamerarna därefter tog bort de skadade delarna. Andra hävdar att Carter öppnade kroppen i jakt på smycken.
På tidiga bilder av mumien syns kungens penis. Den föll senare av, men återfanns i kistan år 2005.
Undersökningarna av mumien visade att kungen bröt vänster lårben bara några dagar före sin död.
Knäskada balsamerades
Förutom lårbensbrottet var vänster knä ur led och huden runt omkring var svårt sargad. Forskarna fann balsameringsvätska mellan brottytorna och drog därför slutsatsen att skadan inte kan ha orsakats av Howard Carter. Mer sannolikt är att knäskadan uppkom samtidigt som lårbensbrottet.
Faraos fötter fick för lite blod
Datortomografi av Tutankhamuns fötter visade att den unge kungen måste ha varit svårt invalidiserad. Flera ben i vänster fot är förtvinade och i synnerhet tån intill stortån är kraftigt deformerad.
Missbildningarna, som troligen gjorde att kungen tvingades gå med käpp, fick Tutankhamun att stödja på höger ben, så att högerfoten blev platt.
Sjukdomen, som kallas Köhlers sjukdom, beror på att benen inte får tillräckligt med blod. Sjukdomen är troligen en följd av inavel i Tutankhamuns släkt.
Dog av malaria och inavel
När forskarna undersökte kungens fötter fann de emellertid en möjlig förklaring till benskadorna. Datortomografi visade att benen i den vänstra foten var mycket sköra.
Det orsakades enligt forskarna troligen av den så kallade Köhlers sjukdom som drabbar båtbenet i foten. Sjukdomen är ärftlig och var eventuellt ett resultat av inavel.
Personer som lider av Köhlers sjukdom har lätt för att falla, vilket kan förklara kungens benbrott.
Oavsett vilket skulle benbrottet i sig inte ha kunnat orsaka kungens död. Inte förrän forskarna undersökte Tutankhamuns benmärg kom de fram till den mest troliga dödsorsaken.
Där fann de nämligen dna från malariaparasiter och närmare studier visade att kungen led av en av de mest dödliga varianterna av sjukdomen, malaria tropica.
Oavsett var Tutankhamun tillbringade sina sista timmar kan de knappast ha varit angenäma.
Kungen led troligen av både frossa och hög feber, medan en kombination av malaria, ett nedsatt immunförsvar och ett komplicerat benbrott långsamt tömde historiens mest berömde farao på sina sista krafter.