I gravkamrarna för den egyptiska överklassen pryds väggarna av tusentals målningar.
Det enorma antalet utsmyckningar har länge fått arkeologerna att tro att de egyptiska gravmålarna måste ha arbetat som på löpande band och utifrån en väldigt detaljerad plan, som inte lämnade något utrymme för misstag.
Men den hypotesen ställer en ny undersökning frågetecken för.
För första gången visar en nyligen publicerad undersökning i tidskriften PLOS ONE nämligen att även de noggranna egyptiska målarna för 3 000 år sedan emellanåt gjorde fel med penseln.
Mästerverk fick arm flyttad
Ett internationellt forskarlag har burit ner avancerad röntgenutrustning i de vidsträckta gravkomplexen vid Luxor, som omfattar bland annat Tutankhamuns grav i Konungarnas dal.
En annan gravkammare tillhör tjänstemannen Menna, som arbetade under farao Amenhotep III.
”Mennas grav är ungefär som Egyptens Mona Lisa”, säger Philippe Martinez, som är egyptolog vid Sorbonneuniversitetet och en av forskarna bakom den nya undersökningen, till CNN.
I den välbevarade graven har röntgenbilder avslöjat olika kemiska sammansättningar i gipsmålningarna av Menna och hans hustru, som tillber guden Osiris.
Forskarna har på så sätt kunnat bekräfta att konturerna av en extra arm, som skymtar till höger om Menna, vid någon tidpunkt målades över. Det samma gäller en tredje hand, som är dold under den vita bakgrundsfärgen.
Forskarna tror att konturen till höger om Mennas vänstra arm sannolikt har varit omöjlig att se efter att den målats över.
Att den övermålade armen blivit synlig igen beror troligen på långsamma kemiska reaktioner i färgen.
Legendarisk farao fick spiran korrigerad
I den mindre berömda gravkammaren för prästen Nakhtamun har forskarna med hjälp av infrarött och ultraviolett ljus hittat penseldrag, som inte är synliga för blotta ögat.
På ett porträtt av Ramses II har spiran, halsbandet och kronan ändrats på den store faraon som regerade Egypten i 66 år under den 19:e dynastins storhetstid (från 1292 till 1189 f.Kr.).
Philippe Martinez tror att ändringarna troligen beror på att de kungliga regalierna har fått en ny betydelse vid en senare tidpunkt i Egyptens historia.
Han tror att upptäckterna kan förändra förståelsen av de gamla egyptiernas kreativa process:
”Det intressanta är att även om ändringarna betraktades som fel som skulle korrigeras, så ändrades målningarna ganska mycket. Gravkamrmarens ägare, konstnärerna bakom utsmyckningen eller de som hade ansvar för processen, såg att något var fel, och så åtgärdade de det med material och metoder som vittnar om ett helt annat konstnärligt tankesätt.”
Det var nämligen inte bara formerna på svåra detaljer som ändrades vid andra eller tredje försöket. Forskarnas röntgenbilder avslöjar att helt andra tekniker – och sannolikt även färger – använts när konstnärerna gått tillbaka till motivet.
I den nya undersökningen spekulerar forskarna i om de många tusen utsmyckningarna snarare kommit till i en lång process med olika grupper av målare under åtskilliga sessioner i stället för i ett samtidigt och minutiöst planerat löpande band.
Möjligen har arbetet varit organiserat som många hantverksyrken i dag med lärlingar som målade det första utkastet, innan mästarna tog hand om de finare detaljerna och korrigeringarna.
Forskarnas röntgenbilder visar olika versioner av faraons spira och haka. Spiran har korrigerats, kronan har blivit större och halsbandet har blivit mer detaljerat.