Mumiebalsamerarnas lager har hittats

Egyptologer har snubblat över den hittills största samlingen av material som användes för att balsamera mumier.

Egyptologer har snubblat över den hittills största samlingen av material som användes för att balsamera mumier.

Czech Institute of Egyptology

Under en rutinutgrävning tre mil norr om pyramiderna i Giza i Egypten gjorde en grupp egyptologer från Karlsuniversitetet i Prag ett överraskande fynd: Den hittills största samlingen av balsameringsmaterial från det gamla Egypten.

Arkeologerna grävde ut ett antal gravar från tiden kring farao Djoser (ca 2690 f.Kr.–2670 f.Kr.), när 370 krukor fyllda med material och redskap plötsligt dök upp ur sanden.

Krukorna innehåller bland annat linnetyg, harts och redskap i form av till exempel små krokar, som användes för att via näsan skrapa ut hjärnsubstans ur döda kroppar.

Krukorna var utformade med djurhuvuden och innehöll bland annat rester av den hartsblandning som egyptierna använde för att försegla mumierna. Hartsen kom i regel från enträd och var tillsatt både myrra och kamferolja.

© Czech Institute of Egyptology

Balsameringsmaterial från eliten

På krukorna stod namnet “Wahibre-Mery-Neith, son till lady Irturu”. Det är ännu oklart om namnet syftar på den person som balsameringsmaterialen skulle användas på, eller personen som skulle ombesörja balsameringen.

”Även om vi känner till ett antal högt uppsatta personer med detta namn från perioden, är ingen av dem ägare till krukorna”, konstaterar egyptologen Ladislav Bareš, som är expert på perioden.

Balsameringens konst var en väl förborgad hemlighet i det gamla Egypten, men forskare har med hjälp av modern teknik rekonstruerat tillvägagångssättet.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

1. Krok hackar hjärnan till gröt

Med en krok genom näsan hackas hjärnan i småbitar, så att den kan tas ut utan att man behöver öppna kraniet.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

2. Hjärnan rinner ut genom näsan

Kroppen lyfts upp, så att hjärnmassan kan rinna ut genom näsborrarna.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

3. Kraniet fylls med harts

För att eventuella rester av hjärnan inte ska ruttna hälls en varm hartsblandning in i kraniet genom näsan.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

4. Organen tas ut genom buken

Ett tio centimeter långt snitt i vänster sida av buken gör det möjligt för balsameraren att dra ut de inre organen ur kroppen. Hjärtat får sitta kvar, eftersom det ska vägas vid inträdet i dödsriket.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

5. Soda torkar liket

Små påsar med soda (natriumkarbonat) placeras i kroppen för att den ska torka ut. Därefter täcks hela kroppen med soda i 40 dagar.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

6. Liket smörjs in

Kroppen smörjs med väldoftande salvor och oljor för att huden ska hållas elastisk. Till sist täcks kroppen med en hartsblandning, som skyddar mot fukt och mögel.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

7. Mumien lindas in

Efter 65 dagar lindas omkring fem kilometer linneremsor runt kroppen för att allt ska hållas på plats.

© SimplisticReps / Wikimedia Commons

8. Mumien läggs i kistan

Kistor – eller praktfulla sarkofager för överklassen – var de dödas sista viloplats. Innan begravningen nuddade prästen mumiens ögon, mun, öron och näsa, så att den döde skulle kunna förnimma saker i nästa liv.

“Med tanke på mängden balsameringsmaterial, dimensionerna och fördelningen av de närbelägna gravarna måste gravens ägare och materialet ha tillhört samhällets högsta klasser”, konstaterar Ladislav Bareš.

Han tillägger att gravens närmaste grannar var amiralen Udjahorresnet och generalen Menekhibnekau.