Under en rutinutgrävning tre mil norr om pyramiderna i Giza i Egypten gjorde en grupp egyptologer från Karlsuniversitetet i Prag ett överraskande fynd: Den hittills största samlingen av balsameringsmaterial från det gamla Egypten.
Arkeologerna grävde ut ett antal gravar från tiden kring farao Djoser (ca 2690 f.Kr.–2670 f.Kr.), när 370 krukor fyllda med material och redskap plötsligt dök upp ur sanden.
Krukorna innehåller bland annat linnetyg, harts och redskap i form av till exempel små krokar, som användes för att via näsan skrapa ut hjärnsubstans ur döda kroppar.
Krukorna var utformade med djurhuvuden och innehöll bland annat rester av den hartsblandning som egyptierna använde för att försegla mumierna. Hartsen kom i regel från enträd och var tillsatt både myrra och kamferolja.
Balsameringsmaterial från eliten
På krukorna stod namnet “Wahibre-Mery-Neith, son till lady Irturu”. Det är ännu oklart om namnet syftar på den person som balsameringsmaterialen skulle användas på, eller personen som skulle ombesörja balsameringen.
”Även om vi känner till ett antal högt uppsatta personer med detta namn från perioden, är ingen av dem ägare till krukorna”, konstaterar egyptologen Ladislav Bareš, som är expert på perioden.
Egyptierna drog ut hjärnan genom näsan
1. Krok hackar hjärnan till gröt
Med en krok genom näsan hackas hjärnan i småbitar, så att den kan tas ut utan att man behöver öppna kraniet.
2. Hjärnan rinner ut genom näsan
Kroppen lyfts upp, så att hjärnmassan kan rinna ut genom näsborrarna.
3. Kraniet fylls med harts
För att eventuella rester av hjärnan inte ska ruttna hälls en varm hartsblandning in i kraniet genom näsan.
4. Organen tas ut genom buken
Ett tio centimeter långt snitt i vänster sida av buken gör det möjligt för balsameraren att dra ut de inre organen ur kroppen. Hjärtat får sitta kvar, eftersom det ska vägas vid inträdet i dödsriket.
5. Soda torkar liket
Små påsar med soda (natriumkarbonat) placeras i kroppen för att den ska torka ut. Därefter täcks hela kroppen med soda i 40 dagar.
6. Liket smörjs in
Kroppen smörjs med väldoftande salvor och oljor för att huden ska hållas elastisk. Till sist täcks kroppen med en hartsblandning, som skyddar mot fukt och mögel.
7. Mumien lindas in
Efter 65 dagar lindas omkring fem kilometer linneremsor runt kroppen för att allt ska hållas på plats.
8. Mumien läggs i kistan
Kistor – eller praktfulla sarkofager för överklassen – var de dödas sista viloplats. Innan begravningen nuddade prästen mumiens ögon, mun, öron och näsa, så att den döde skulle kunna förnimma saker i nästa liv.
“Med tanke på mängden balsameringsmaterial, dimensionerna och fördelningen av de närbelägna gravarna måste gravens ägare och materialet ha tillhört samhällets högsta klasser”, konstaterar Ladislav Bareš.
Han tillägger att gravens närmaste grannar var amiralen Udjahorresnet och generalen Menekhibnekau.