Under 500 år lät sig några av Egyptens mäktigaste och mest berömda härskare begravas i Konungarnas dal, som traktens araber tusentals år senare vördnadsfullt kallade Biban al-Muluk – ”Konungarnas portar”. 

© Scanpix/Heritage-Images

Konungarnas dal gömmer på Egyptens största hemligheter

Under 1500-talet f.Kr. överger Egyptens nya dynasti förfädernas pyramider. I stället väljer de ut en karg och avsides belägen dal där de i största hemlighet låter hugga ut sina överdådigt utsmyckade gravar. Här ska faraonerna få vila i frid i eviga tider – tror de.

1 mars 2019 av Louise Alkjær & Niels-Peter Granzow Busch

När farao Tuthmosis I besteg Egyptens tron cirka år 1500 f.Kr. gav han sin chefsarkitekt Ineni order om att bygga en mycket speciell grav. Graven skulle i största hemlighet huggas ut i en ensligt belägen dal och fick inte vara synlig utifrån.

I 1700 år hade det varit tradition att faraonerna låtit sig begravas i monumentala gravar som skulle avspegla härskarnas storhet. 

Gravanläggningarna – i synnerhet pyramiderna – lockade emellertid till sig mängder med gravplundrare och därför bestämde sig faraonerna för att byta taktik: Nu skulle deras gravar dra till sig så lite uppmärksamhet
som möjligt.

Chefsarkitekten Ineni följde Tuthmosis I:s order till punkt och pricka: ”Jag ensam övervakade byggandet av hans majestäts klippgrav. Ingen såg eller hörde någonting”, ristade han på gravens vägg.

Tuthmosis I blev den förste farao som forskarna med säkerhet vet begravdes i det som nu kallas Konungarnas dal. Snart anlades även en gravplats för landets drottningar i en angränsande dal. Den kallas i dag Drottningarnas dal.

Under 500 år därefter blev några av Egyptens mest berömda faraoner och deras familjer begravda i den hemliga dalen på Nilens västra strand. 

De första européer som utforskade och kartlade Konungarnas dal var en grupp vetenskapsmän som den franske fältherren Napoleon hade med sig när han invaderade Egypten år 1798. 

© Bridgeman

18:e dynastin [1550–1319 f.Kr.]: En storhetstid börjar

Omkring år 1550 f.Kr. börjar guldåldern för Egypten. I mer än hundra år har den norra delen av landet regerats av så kallade hyksos, invandrare från Asien. 

Nya, starka faraoner lyckas driva ut främlingarna och grundar Nya Riket. Fulla av självförtroende erövrar faraonerna i den 18:e dynastin stora landområden från grannstaterna. 

En stor del av krigsbytet spen­derade de på att bygga väldiga palats och tempel.

1. Hatschepsuts tempel: Kungarnas andar tillbads i dödstempel

Faraonerna ville inte bara bli begravda efter sin död – de ville även skämmas bort. Lika viktiga som gravarna i Konungarnas dal var det så kallade dödstemplet där faraonernas andar tillbads och prästerna dagligen offrade mat och dryck till den döde.

Tidigare hade dödstemplen oftast byggts alldeles intill kungagravarna, men av rädsla för gravplundrare skilde Nya rikets faraoner dödstemplet och gravarna från varandra. Templen byggdes nu på den bördiga slätten vid foten av de berg som dolde Konungarnas dal, inte inne i själva dalen.

Ett av 18:e dynastins mest kända dödstempel tillhörde den berömda drottning Hatschepsut som regerade i Egypten å styvsonen Tuthmosis III:s vägnar från 1479 f.Kr. och tjugo år framåt. 

Hennes dödstempel, som ritades av drottningens berömde arkitekt och privat­rådgivare Senenmut, anses i dag vara ett av de vackraste i Egypten.

2. Tutankhamuns grav: Barnkungens grav var full med guld

Den mest berömde invånaren i dalen är barnkungen Tutankhamun som tog över tronen bara nio år gammal och dog några år senare. 

Tutankhamun var en av 18:e dynastins sista faraoner och regerade 1333–23 f.Kr. Den unge kungen hann därför aldrig göra sig ett namn i sin samtid och rent storleksmässigt kan hans grav inte mäta sig med de gravar som hans förfäder vilar i.

Tursamt nog för eftervärlden var Tutankhamun en så obetydlig farao att till och med gravplundrarna glömde honom. 

Hans grav fick därför vara i stort sett orörd ända tills den upptäcktes år 1922. Graven, som bara bestod av fyra små kammare, var bokstavligt talat fullproppad med guld, smycken och möbler.

Fynden i barnkungens grav, över 5000 föremål, vittnar om vilka enorma skatter de andra, mer betydelsefulla faraonerna måste ha fått med sig i döden. De skatterna har på grund av gravplundrare försvunnit för alltid.

Den unge Tutankhamun regerade under så kort tid att gravplundrarna glömde leta efter hans grav.

© Getty/Hulton Archive

3. Tuthmosis III:s grav: Krigarkungens grav plundrades och skändades

Tio meter över dalens botten ligger ingången till krigarkungen Tuthmosis III:s grav. Han var en av Egyptens sista stora fältherrar och hann genomföra inte mindre än sjutton stora fälttåg under sina drygt femtio år som farao. 

Hans grav sträcker sig 76 meter in i klippan och har flera nymodigheter. Bland annat slutar gravens långa ingångskorridor i ett djupt schakt som forskarna tolkat antingen som en brunn för att samla upp insipprande regnvatten – eller som en fälla för gravplundrare.

Utsmyckningen i graven är en av de vackraste i dalen, och särskilt kungens ovala gravkammare är berömd för sina dekorationer. På väggarna har de egyptiska konstnärerna avbildat en gigantisk papyrusrulle som i detalj skildrar solens resa under nattens tolv timmar.

Liksom de flesta andra gravar i Konungarnas dal plundrades Tuthmosis grav redan under forntiden. Plundrarna har sökt igenom graven med nästan hatisk brutalitet. 

Flera av föremålen i graven har krossats mot väggarna där man fortfarande kan se rester av guldfolie från de förgyllda föremålen. Forskarna vet inte varför ­krigarkungens grav skändades så grovt.  

19:e dynastin [1319–1196 f.Kr.]: Hettiterna hotar riket

Faraonerna i 19:e dynastin tvingades kämpa hårt för att hålla ihop Egyptens territorier. I slutet av den föregående dynastin led Egypten av religiöst kaos under kättarkungen Akhenaton, och landets ärkefiende hetti­terna utnyttjade oron för att skaffa sig ökat inflytande i bland annat Syrien och ­Palestina. 

Kungarna i den nya dynastin, i synnerhet Sethos I och Ramses II, ägnade nästan all sin tid på slagfälten åt att kuva de forna vasallstaterna.

4. Sethos I:s grav: Dalens djupaste grav hade en mystisk tunnel

 Den längsta och djupaste graven i Konungarnas dal tillhör den mäktige Sethos I vars sista vilorum sträcker sig hela 174 meter in i berget. Sethos var inte bara en stor fältherre utan även en hängiven byggherre som lät uppföra fästningar och tempel överallt i Egypten. Därför blev hans grav också en av de mest spektakulära.

Gravbygget påbörjades kort efter att Sethos bestigit tronen omkring år 1290 f.Kr. Graven överträffade alla tidigare – inte bara storleksmässigt. För första gången dekorerade egyptiska konstnärer samtliga gångar och rum, och graven är i dag en av de allra vackraste.

År 2010 grävde arkeologerna ut en gåtfull tunnel som fortsatte från kungens gravkammare djupt ned i underjorden. 

Tunneln slutade blint men forskarna tror att Sethos plan var att hugga ut en hemlig grav i graven för att lura gravplundrarna. Dessvärre dog faraon innan graven blev klar och troligen stoppade hans son Ramses II hela projektet. 

Sethos I:s grav ligger lågt i dalen och översvämmades ofta av regnvatten.

© Getty Images

5. Deir al-medina: Faraos gravteam fick en egen by

Gravplundrarna skulle inte få veta att faraonerna an­lade sina gravar i Konungarnas dal. Därför isolerades de hantverkare som arbetade i gravarna från omvärlden i en by i en avsides belägen dal inte långt från kunga­gravarna. 

Byn hyste cirka sjuttio famil­jer som bodde i små radhus på cirka 45 kvadratmeter. Deir al-Medina övergavs omkring år 1080 f.Kr. när den sista graven i Konungarnas dal var färdig.

Radhusruinerna i byn är bland de bäst bevarade privatbostäderna från det forna Egypten och forskarna har lärt sig mycket om bland annat arbetarnas löner och rättigheter. 

20:e dynastin [1196–1070 f.Kr.]: Nya riket faller samman

Den 20:e dynastin markerade början till slutet för Nya riket. Egypten angreps utifrån och hungersnöd och interna oroligheter plågade landet samtidigt som korrupta tjänstemän roffade åt sig. 

Faraonernas makt minskade och under dynastins siste farao – Ramses XI – tog överste­prästerna i Thebe makten i södra Egypten, medan faraos guvernör erövrade norra Egypten. Följden blev att Nya riket föll samman. 

6. Amenhotep II:s grav: Mumierna flyttades i skydd av mörkret

I sin förtvivlan över alla plundrade gravar beslöt prästerna under 20:e och 21:a dynastin att i största hemlighet flytta de kungliga mumierna till säkrare gravar. 

Till exempel flyttades farao Ramses III hela tre gånger. Ett av gömställena var farao Amenhotep II:s grav i Konungarnas dal. Här fann arkeologerna år 1898 mumierna av hela åtta faraoner - förutom Amenhotep II själv.

Alla mumier fick emellertid inte plats i Amenhoteps grav. Därför lät prästerna hugga ut en hemlig, underjordisk grotta i berget vid Deir al-Bahri utanför Konungarnas dal. 

Här staplade prästerna några av forntidens mäktigaste härskare på varandra. Tretusen år senare upptäckte arkeologer graven, som innehöll mumierna av nästan femtio faraoner, drottningar och högt uppsatta personer. 

7. Ramses VI:s grav: Ramses stal sin föregångares grav

I stort sett alla faraoner i 20:e dynastin var svaga och odugliga regenter. Detta fick även betydelse för deras gravar som blev betydligt enklare än de tidigare. Farao Ramses VI orkade till synes inte ens låta hugga ut en egen grav utan stal i stället sin föregångares. 

Ramses V hade bara hunnit hugga ut de fem första korridorerna i sin grav, dekorera dem och sätta sitt namn på väggarna innan han dog. När Ramses VI kom till makten färdigställde han arbetet. Därefter lät han måla över sin föregångares namn och satte dit sitt eget i stället.

Ramses VI:s grav är 117 meter lång och en av 20:e dynastins vackrast utsmyckade kungagravar. Mest känd är graven dock för sina många graffititexter. 

Graven var öppen för besökare redan under forntiden och på väggarna har forskarna funnit nästan tusen inristningar av greker och romare som besökte graven för länge sedan. 

Inne i själva­ gravkammaren finns en text skriven av en kunglig inspektions­kom­mitté. Enligt texten skickades kommittén ut till graven eftersom myndigheterna misstänkte att den hade blivit länsad av gravplundrare. 

Plundrare förstörde kungarnas gravar och slet deras mumier i bitar.

© Scanpix/Heritage & Scanpix/AKG Images

8. Grav KV63: Dalen gömmer ännu på hemligheter

År 2005 gjorde arkeologer ett sensationellt fynd: en dold grav i Konungarnas dal. Ingen hade hittat nya gravar i dalen sedan Tutankhamuns grav upptäcktes nästan åttio år tidigare. 

Graven, som fick beteckningen KV63, innehöll inga mumier, där­emot sarkofager och medel för balsamering av mumier.

Fyndet gav forskarna nytt hopp om att fortfarande hitta oupptäckta gravar i Konungarnas dal. Bland annat återstår Ramses VII:s grav som man ännu inte hittat. Även farao Amenhotep I:s grav kan finnas ­någonstans i kungarnas hemliga dal.  

Läs mer

Nicholas Reeves og Richard H. Wilkinson: The Complete Valley of The Kings, Thames & Hudson, 1996. Nigel & Helen Strudwick: Thebes in Egypt. A guide to the Tombs and Temples of Ancient Luxor, British Museum Press, 1999.

Kanske är du intresserad av...