Hatschepsut härskade i 20 år
Hatschepsut föddes i Thebe i Egypten år 1507 f.Kr.
Hatschepsut var gift med halvbrodern – farao Thutmosis II. När han avled 1479 f.Kr. tog hon över tronen som förmyndare åt sonen Thutmosis III, som var ett litet barn.
När Thutmosis III var gammal nog att ta över makten, utropade drottningen sig själv till kung och regerade tillsammans med Thutmosis III.
Hatschepsut regerade Egypten i mer än 20 år tills hon avled år 1458 f.Kr.
Hatschepsuts dödstempel ritades av drottningens berömde arkitekt och personlige rådgivare Senmut och betraktas i dag som ett av Egyptens vackraste.
Jublet vet inga gränser när de hemvändande soldaterna och sjömännen marscherar genom Thebe, huvudstaden i farao Hatschepsuts Egypten.
Även den kvinnliga faraons värsta kritiker följer storögt hjältarna, som efter två års farofylld resa har återvänt med skatter från Punt.
Luften fylls med doften av myrra från landet långt söderut (troligen dagens Eritrea).
Snart ska de dyrbara kådabitarna brinna som rökelse framför gudastatyer i hela Egypten. Myrran ska se till att gudarna fortsätter välsigna Egypten med lycka och välstånd.
Till ljudet av trummor och trumpeter svingar de marscherande styrkorna triumferande grenar och yxor i luften, och män från Punt, utrustade med exotiska getskägg, drar vilda apor och en giraff genom staden.
Medan processionen närmar sig templet där Hatschepsut väntar talar alla om miraklet: Guden Amun har välsignat faraon genom att skydda expeditionen.
I Thebe vittnar 3 400 år gamla inskriptioner om att Hatschepsuts expedition till Punt var en stor triumf.
Efter mer än 300 år utan kontakt med den viktiga handelspartnern förde fem skepp hem enorma rikedomar och öppnade handelsvägen under flera årtionden framöver.
Trots denna triumf vandaliserades minnena efter Egyptens största kvinnliga ledare någonsin efter hennes död.
Först på senare år har arkeologer förstått varför vissa statyer och reliefer av Hatschepsut fick lov att överleva, medan andra krossades till oigenkännlighet.
En kungadotters viktigaste uppgift bestod i att producera en tronarvinge tillsammans med sin bror.
Incest gav rent blod
Faraonerna fick barn med sina systrar för att ge arvingarna största möjliga anspråk på tronen.
När Hatschepsut skulle gifta sig var det i förväg uteslutet att hon skulle hitta sin äkta man utanför kungafamiljen.
Faraoner betraktades som gudar och i egyptiernas religion var guden Osiris gift med sin syster, gudinnan Isis.
Därför skulle även faraonerna äkta någon av sina systrar.
Hatschepsut gifte sig med sin halvbror och när deras far Thutmosis I dog övertog hennes make tronen och regerade under namnet Thutmosis II.
Tillsammans fick de dottern Neferure, men inte den son som med säkerhet skulle ha ärvt tronen.
Egyptierna betraktade kunglig inavel som ett nödvändigt arrangemang som skulle säkerställa att kungafamiljens blod förblev så rent som möjligt.
Ju renare blodsband en kronprins kunde framvisa desto svårare var han att förbigå när en ny farao skulle utses av rikets ledande präster och adelsmän.
Egypten var försvagat av krig
När Hatschepsut kom till världen omkring år 1500 före Kristus såg det ut som om hon inte skulle bli mer än kanske en fotnot i historieböckerna.
Hennes far Thutmosis I hade hoppats att hans första hustru, Ahmose, skulle föda honom en son så att tronföljden var ordnad.
Tiderna var oroliga i Egypten och faraons makt var långt ifrån vad den varit.
Bara 50 år tidigare hade egyptierna lyckats driva ut hyksosfolket, som styrt landet i ett sekel.
Den nya egyptiska kungasläkten – den artonde dynastin – behövde en stark man och stabilitet för att riket åter skulle bli en stormakt.
Ingenting tyder på att Thutmosis I såg en möjlig tronföljare i sin dotter.
Detta trots att kvinnor tidigare hade fyllt rollen som farao under korta övergångsperioder.
I stället angav Hatschepsuts namn vilket öde som ämnats för henne. Namnet betyder ”den främsta adelsdamen”, och den viktigaste av alla landets adelsdamer var faraons första hustru.
Hatschepsut skulle med andra ord giftas bort med näste kung.
När Hatschepsut var omkring tretton år gammal dog hennes far och hans kropp hade knappt hunnit skickas till mumifiering förrän hennes halvbror kröntes som Thutmosis II.
I enlighet med traditionen tog han sin syster till första hustru och Hatschepsut tog därmed ett stort steg närmare makten.
Både Hatschepsut och hennes mor Ahmose – som inte var mor till Thutmosis II – visste att kvinnors genväg till makten gick via en svag farao.
Thutmosis II var både för ung och sjuk för att regera själv.
Snart stod det klart för alla att Egypten inte regerades av en man, utan av en ovanlig trio.
I ett tempel byggt till Thutmosis II:s ära visar en relief hur hög status Ahmose och Hatschepsut åtnjöt.
På reliefen avbildas de i samma storlek som faraon – stick i stäv med egyptiernas tradition att avbilda faraon större än andra.
Hatschepsut spelade ödmjuk
Efter cirka tretton år dog Thutmosis II och återigen saknade Egypten en vuxen manlig tronarvinge.
Thutmosis II och Hatschepsut hade förvisso hunnit få ett barn tillsammans, men det var en dotter, så en av den bortgångne kungens söner med en haremsdam utsågs till farao under namnet Thutmosis III.
Pojken var bara två år gammal, vilket innebar att en medregent behövde utses.
Under mer än ett årtionde i maktens centrum hade Hatschepsut knutit kontakter med rikets mäktigaste män och med hennes rena faraoniska blod som övertygande argument utsågs hon till förmyndare och medregent.
I början spelade Hatschepsut rollen som den perfekta medregenten, som höll en låg profil trots att hon fattade alla viktiga beslut.
På officiella målningar stod hon ödmjukt bakom faraon och när hon beställde en gravkammare till sig själv valde hon en öde bergsklyfta långt ifrån faraonernas gravkammare i Konungarnas dal.
Handelsexpedition gjorde Hatschepsut till en stor farao
Hatschepsut skickade i väg fem skepp för att återetablera handeln med landet Punt. I mer än 300 år hade förbindelsen varit avskuren på grund av krig.
Under 1500 års egyptisk historia hade endast den mäktige faraon Cheops och tre andra stora kungar lyckats etablera handelsförbindelser med Punt.
Hatschepsut visade med sin expedition att hon tillhörde de största faraonerna.
Handeln med Punt hade skurits av när hyksosfolket erövrade större delen av Egypten cirka år 1650 före Kristus.
Efter 100 års krig hade ingen av Hatschepsuts föregångare i den artonde dynastin kunnat återupprätta handeln med Punt.
Hatschepsut lät bygga fem stora skepp i sin huvudstad, innan arbetare delade dem och släpade dem 200 kilometer genom öknen – från Nilen till Röda havet.
Där satte de ihop skeppen igen och expeditionen tog på allvar sin början.
År efter år befäste hon sin makt, för det var hon som utsåg präster till de stora templen, militärens generaler och alla ledande ämbetsmän.
Dessa män i maktens innersta krets kom därför att stå i tacksamhetsskuld till Hatschepsut.
Statskuppen förlöpte smidigt
Efter sju år som medregent åt Thutmosis III måste Hatschepsut ha känt att tiden var mogen att agera.
Nu ville hon bli farao. Hur statskuppen gick till vet inte arkeologerna, bara att Hatschepsut krönte sig själv, medan barnkungen var för ung för att göra seriöst motstånd.
Hon var emellertid för klok för att undanröja sin rival – det hade kunnat utlösa ett folkligt uppror bland de traditionsbundna egyptierna.
I stället såg hon till att Egypten fick två kungar, men att Hatschepsut ensam fattade besluten.
Senare forskning tyder på att Egyptens starka kvinna inte betraktade Thutmosis III som en hotfull rival, utan snarare såg honom som en chans att ge sin blodlinje faraotiteln.
Hatschepsut hoppades sannolikt att hennes dotter Neferure skulle få barn med Thutmosis III, så att hennes barnbarn kunde bli farao.
Med taktiskt snille såg Hatschepsut till att hennes kupp accepterades av befolkningen.
Gradvis gick det upp för dem att de nu hade två faraoner.
Hon bibehöll exempelvis den tideräkning som folket var vana vid. Egyptierna använde inte årtal på samma sätt som moderna samhällen gör, i stället fick året den sittande faraons namn. Hatschepsut lät året även fortsättningsvis heta ”det sjunde året under Thutmosis III”.
Under religiösa ceremonier framträdde hon bredvid sin unge medregent och på reliefer lät hon sig porträtteras som hans jämlike i storlek, men iförd klänning och faraokrona.
På ytan såg det ut som om ingenting hade förändrats, men i själva verket var Hatschepsut alltmer dominant.
Thutmosis III hade inga utsikter att överta makten när han blev myndig.
På Egyptiska museet i Kairo står en av få bevarade statyer av Hatschepsut. Kobran visar att hon är av kunglig härkomst, men någon har avlägsnat det flätade skägg som faraoner alltid bar på porträtt.
Reliefer avslöjar att Hatschepsut år efter år avbildades med alltmer maskulina drag.
Hennes axlar blev bredare, bröstkorgen plattare och till sist fick hon ett skägg på hakan – ännu en välkänd symbol för kungamakten.
Texten under relieferna omtalar dock farao Hatschepsut som ”hon” – bluffen var alltså avsedd för gemene man, som i regel inte kunde läsa.
Hatschepsut befäste makten med sten
Egyptens nya farao behövde visa sin styrka och ingenting imponerade på undersåtarna mer än praktfulla byggnader.
Överallt i riket restes därför nya tempel och monument.
Hatschepsut gav arkitekter order om att bygga det största dödstempel egyptierna hade sett sedan pyramidbyggarnas tid.
Dessutom befallde hon att en helt ny grav skulle huggas ut åt henne själv i Konungarnas dal.
Babian avslöjar Punts placering
Babianer var heliga i det gamla Egypten och därför återförde expeditionen till Punt åtskilliga djur som alla behandlades med stor respekt.
Efter hand som babianerna dog mumifierades de och begravdes omsorgsfullt.
År 2010 undersökte forskare en babian hemförd från Punt, och DNA-analyser tyder på att Punt låg i dagens Eritrea, som fortfarande har flockar med vilda babianer.
Hatschepsut nöjde sig emellertid inte med det. Genom sändebud återupprättade hon en rad handelsrutter som hade avbrutits under hyksosregimen. Inte enbart det sägenomspunna Punt knöts till hennes rike, snart kunde välbeställda egyptier även njuta av vin och oliver från Grekland och smycka sig med blå lapis lazuli från Afghanistan.
Med tiden accepterades Hatschepsut som farao av folket.
Gudarna såg uppenbarligen välvilligt på den nya faraon, ansåg egyptierna, för under hennes regeringstid plågades landet varken av hungersnöd eller förödande översvämningar.
Under tiden sysselsattes Thutmosis III med aktiviteter värdiga en blivande farao.
Han lärdes upp i krigskonst och deltog i plundringståg till Mitanni (i dagens Syrien) och Nubien (norra Sudan).
När Thutmosis blev en stor tonåring arrangerade Hatschepsut till och med en festival till båda deras ära.
Vanligtvis arrangerades den så kallade Sedfestivalen när en farao hade regerat i trettio år. Hatschepsut och barnkungen hade delat makten i femton år och nu skulle de två gånger femton åren firas.
Festivalen skulle visa att de båda var starka härskare.
Den 43-åriga Hatschepsut och 17-årige Thutmosis deltog i rituella lopp, där de bar vaser, fåglar och andra symboliska föremål, medan undersåtarna hyllade dem.
Hatschepsut hyllades under lång tid
Hatschepsut regerade i 22 år och dog vid 50 års ålder – troligtvis av en livsstilssjukdom, orsakad av årtionden av liv i lyx.
Hennes mumie visar tecken på att den kvinnliga faraon var synnerligen överviktig under sina sista regeringsår.
Ny forskning visar att Thutmosis III de första åren efter Hatschepsuts död hyllade sin föregångare.
Till skillnad från vad arkeologerna tidigare trodde tog den unge faraon inte omedelbart itu med att utplåna minnena av sin faster.
I stället fullföljde han bygget av det så kallade Röda kapellet i Karnak, som Hatschepsut hade påbörjat.
Han fick även en son med Hatschepsuts dotter Neferure, som han hade tagit som en av sina hustrur, men sonen, Amenemhat, dog före sin far.
Först många år senare ändrade Thutmosis III inställning. Röda kapellet revs och Hatschepsuts namn avlägsnades från alla byggnader.
Zahi Hawass avslöjade att den kraftiga mumien var Hatschepsut.
Tand avslöjade försvunnen farao
I mer än 100 år sökte arkeologer efter Hatschepsuts grav och mumie – utan att veta att hon redan hittats 1903 av Howard Carter.
Mumien låg i en enkel grav och bar inga tecken på att vara kunglig.
Den kunde inte identifieras och lämnades därför åt sitt öde.
Först 1986 återupptäcktes Hatschepsuts mumie och tio år senare utförde den kände egyptiske arkeologen Zahi Hawass en omfattande undersökning av den.
Genombrottet kom när ett litet skrin med Hatschepsuts sigill visade sig innehålla inälvor och en tand.
CT-skanningar avslöjade att den okända mumien saknade exakt den tanden i överkäken.
Hawass och hans kolleger tvekade inte längre: Hatschepsut – Egyptens mäktigaste kvinna någonsin – hade till slut lokaliserats.
Arkeologerna vet inte varför faraon bytte fot på det sättet, men experter tror att det hänger ihop med regenternas ständiga problem: tronarvingen.
Thutmosis III:s ende lämplige manlige arvinge var en prins, som han hade fått med en haremsdam utan faraoniskt blod i ådrorna.
I kampen om tronen skulle den unge prinsen komma att ha svaga kort på handen när Thutmosis III var död, eftersom varken pojkens mor eller mormor var kungliga.
Thutmosis III måste göra något för att eliminera hoten mot sin tronarvinge. Han beslöt sig för att skriva om historien.
Om han lyckades göra den kvinnliga arvslinjen irrelevant kunde ingen ifrågasätta hans sons anspråk på tronen.
Den till åren komne faraon var med andra ord tvungen att utplåna minnet av Hatschepsut, så att det såg ut som om makten hade övergått från Thutmosis I till Thutmosis II och vidare till Thutmosis III, som sedan kunde överlämna Egypten till sonen, Amenhotep II.
Under sin hårdhänta historieförvanskning vågade dock inte Thutmosis III förstöra Hatschepsuts dödstempel eller obeliskerna, som han ansåg var heliga.
Alla hänvisningar till att Hatschepsut hade varit farao mejslades dock bort.
