Egyptiska brännjärn från perioden 1292–656 före Kristus hade i åratal samlat damm på museer, när egyptologen Ella Karev vid University of Chicago började intressera sig för dem. Hennes forskning avslöjar en av egyptiernas obehagliga hemligheter.
Arkeologer antog under många år att järnen användes för att brännmärka husdjur, men ”de är så små att de inte kan ha använts på nötboskap eller hästar” förklarar Ella Karev i sin rapport.
Hon pekar på det faktum att brännjärnen är endast en tredjedel så stora som de järn som vanligtvis använts för boskap. Mindre brännmärken på kor blir helt enkelt oläsliga med tiden – i takt med djuren växer.
Ella Karev påpekar att brännjärnen däremot är av ungefär samma storlek som de brännjärn som europeiska slavägare använde många hundra år senare. Hon anser därför att det är sannolikt att brännjärnen användes på människor.
I Thebes neokropol, Medinet Habu, har arkeologer tidigare hittat en fris som visar hur krigsfångar förses med ett märke på axeln.
Krigsfångar brännmärktes
Från reliefer och skriftliga källor vet historiker att dåtidens egyptier märkte sina slavar. Tidigare har historiker antagit att rört sig om enkla tatueringar, men den hypotesen ifrågasätts av Ella Karev:
”I praktiken tar det lång tid och kräver skicklighet att göra en tatuering för hand. Och ska du göra det i stor skala är det svårt att kopiera ägarmärket gång på gång. Det är mycket mer logiskt att de använde sig av brännmärkning.”