Fem skäl till att det egyptiska riket gick under

När perserkungen år 525 före Kristus besegrar egyptierna vid Pelusium är det ett försvagat rike han tar över. Århundraden av förfall har gjort den forna stormakten vek.

När perserkungen år 525 före Kristus besegrar egyptierna vid Pelusium är det ett försvagat rike han tar över. Århundraden av förfall har gjort den forna stormakten vek.

Artefact/Imageselect

Egypten uppstod som nation, när kung Narmer omkring år 2950 före Kristus enade riket. Floden Nilen och den bördiga åkermark som den åstadkom gjorde att riket inom loppet av några hundra år utvecklades till en ekonomisk, kulturell och militär supermakt.

Egyptens status som världsrike kulminerade under Nya riket under perioden 1550–1070 före Kristus. Landet härskade då över stora landområden i bland annat det rika Nubien i söder och delar av Mellanöstern.

Men under ytan började det mäktiga rikets fundament långsamt vittra sönder, och år 525 före Kristus överrumplades landet av en armé ledd av den persiske kungen Kambyses II. Det blev slutet på Egyptens självständighet. Perserna härskade över egyptierna till år 332 före Kristus, då den makedoniske härföraren Alex­an­der den store lade under sig landet.

Efter det avlöste den ena supermakten den andra som härskare över det en gång så stolta riket. Först 1953, när egyptierna lösgjorde sig från Brittiska imperiet, blev de herrar i sitt eget hus igen.

SPLID

1. Mord splittrade det stora riket

Amonmose lämnade få ­arkeologiska spår efter sig.

© Metropolitan Museum of Art/Gift of Miss Helen Miller Gould, 1910

De mäktiga faraonerna regerade under Egyptens storhetstid under Nya riket. Farao kontrollerade landets starka armé, och sågs även som gudarnas mellanhand med ansvar för att upprätthålla Ma´at – världsordningen.

Men år 1155 före Kristus mördades den karismatiske faraon Ramses III av en rival. I det efterföljande kaoset tog farao Amonmose makten i en del av Egypten. Inbördeskrig och splittring följde, och riket återfick aldrig sin sammanhållning och styrka.

HUNGERSNÖD

2. Klimatförändringar sänkte ekonomin

Egyptens lantbruk livnärde omkring år 1250 f.Kr. cirka tre miljoner människor.

Nilen försåg egyptierna med vatten till människor, djur och växter. En period med långvarig torka åren 1250–1100 före Kristus fick emellertid flodens vattennivå att sjunka.

På det följde missväxt, och människor och djur dog av svält och törst. Det ledde till oro och kaos.

Klimatkatastrofen och dess allvarliga konsekvenser för ekonomin försvagade riket dramatiskt och gjorde i flera hundra år Egypten sårbart för många fientliga stater.

DÅLIGA VAPEN

3. Järnbrist gav sämre vapen

Medan fienderna stred med vapen av järn fick egyptierna nöja sig med vapen av brons.

© Shutterstock

Egypten hade många rikedomar men saknade en väsentlig ­resurs – järn. Egyptierna förfogade visserligen över en del, små förekomster, men de hade inte det tekniska kunnande som krävdes för att kunna smälta metallen och smida den till exempelvis vapen.

Därför tillverkades endast särskilt fina vapen till eliten av järn – i regel från ­meteoriter. Vanliga soldater fick nöja sig med vapen av koppar eller brons.

Bristen på järn ­gjorde att egyptierna inte kunde hänga med i den ­vapentekniska utvecklingen. Landet försvagades därför i förhållande till de fiender som bemästrade tekniken.

Först efter år 664 före Kristus lärde egyptierna sig att ­utvinna järn. Vid det laget var riket redan dödsdömt.

RELIGIÖS ORO

4. Egyptierna miste tron på gudarna

Guden Re var en av de viktigaste i den egyptiska religionen, men tron på guden försvagades stadigt under rikets sista århundraden.

© The Yorck Project

Tron på gudarna var helt avgörande för egyptierna, men den ekonomiska tillbakagången fick folket att vända sig mot prästerna, som uppenbarligen inte kunde blidka gudarna.

Även synen på farao som gudarnas representant förändrades efter hand som ämbetet kom att ­domineras av maktkamper och splittring. När tron vittrade sönder förlorade samhället den kraft som höll ihop det.

STARKA FIENDER

5. Granne blev supermakt på rekordtid

Perserna ska ha ­vun­nit slaget vid staden ­Pelusium genom att använda katter, Egyptens heliga djur, som sköldar.

© Artefact/Imageselect

Medan Egypten var på väg utför, växte ett nytt och starkt rike fram i öster. På 600-talet före Kristus bosatte perserna sig på den iranska högslätten. År 559 före Kristus tog kung Kyros II makten.

Han byggde upp en stark armé med ”de odödliga”, kungens 10 000 man stora livgarde, som kärna. Han organiserade även ett stort och effektivt kavalleri. Snart växte riket i omfattning och betydelse.

Kyros erövrade först grannrikena Medien och Lydien och sedan bland annat det väldiga Babylonien. År 525 före Kristus var det Egyptens tur.

Perserriket (grönt) blev under 500-talet före Kristus ett hot mot Egypten. Det avgörande slaget stod vid Pelesium nära dagens Port Said.

Kyros son kung Kambyses II ledde en mäktig armé till gränsen, och vid staden Pelusium drabbade perserna och egyptierna samman. Den egyptiska armén krossades och så även Egyptens självständighet.