Faraons harem stod bakom uppror
Medan Ramses III intet ont anande njöt av livet i Thebes magnifika kungapalats planerade hans haremsdamer att döda honom och utse en ny kung. I två dagar böljade striderna om makten i Egypten.
Ramses III:s närmaste familj planerade att döda honom och ta makten i Egypten.
Det brinner eldar utanför domstolsbyggnaden i Thebe. Lågorna slickar girigt sidorna på de stora skålformade järnbehållarna som fungerar som en enorm ugn.
Inne i rättegångssalen står sex män åtalade för att ha försökt mörda farao och ta makten i landet.
Före rättegången har de misshandlats svårt för att de ska erkänna allt och uppge namnen på alla som känner till kuppförsöket.
Listan över inblandade i kuppen har vuxit snabbt och de sex männen är bara de första av 33 åtalade som inkluderar både en drottning och en kungason. Även flera haremsdamer står åtalade.
Männen befinns skyldiga till att ha gjort uppror mot sin kung och straffet verkställs omedelbart.
Inför ögonen på sina hustrur och barn, och alla de nyfikna medborgare som kommit för att se den makabra underhållningen, förs de ut till järnbehållarna och kastas in i det vrålande infernot.
Ramses omtalas som ”den stora guden” i papyrusen vilket betyder att han dött innan rättegången började. Här ses Ramses III (t.h.) och de tre egyptiska gudarna från Memfis.
3000 år gammalt dokument
Tack vare ett nästan 3000 år gammalt dokument med domstolsakter känner egyptologerna till kuppmakarnas öden.
Papyrusrullen var svårt skadad när man fann den och såväl ord som hela avsnitt av texten saknades. Trots det lyckades egyptologerna tyda det som stod i dokumentet: det handlade om en hovintrig full av kvinnlig list, maktbegär och död.
Ramses III hade suttit på tronen i 32 år när hans närmaste vände sig mot honom. En av de mest uppseendeväckande detaljerna i fallet var att kupplanerna föddes i Ramses eget harem.
Endast en haremsdam nämns vid namn i papyrusen: Teya, en av faraos hustrur. Hon ville sätta farao ur spel, göra sig av med kronprinsen och placera sin egen son på tronen.
Drottningen manade till anfall
Drottning Teya valde ut sina kumpaner med stor omsorg. En högt uppsatt tjänare vid hovet, Paibakamana, blev Teyas närmaste allierade. Haremet var faraos privata egendom och det var bara ett fåtal, särskilt betrodda, medarbetare som fick vistas i damernas gemak.
Men Paibakamana hade lyckats få tillgång till rummen tack vare faraos skattmästare och kunde nu fungera som sändebud åt Teya och de andra kvinnorna i haremet.
Genom honom skickade Teya meddelanden till haremsdamernas släktingar och vänner med orden: ”Sätt folket i rörelse, sporra fienderna att begå illdåd mot deras herre!” På så vis lyckades Teya vinna över både ämbetsmän och generaler på sin sida.
Kuppmakarna visste att Ramses inte var något lätt offer. Han skyddades inte bara av soldater och livvakter – även gudarna vakade över honom.
Därför såg kuppmakarna till att alliera sig med kungens livläkare Ivroy som hade ansvaret för att skydda Ramses mot svart magi, samt med faraos magiker Prekamenef. De hade båda tillgång till de allra hemligaste och farligaste böckerna om magi och fick nu i uppgift att bryta kungens osårbarhet med hjälp av vaxdockor och annan trolldom.
Mycket tyder på att kuppmakarna även studerade en astrologisk kalender. Den 2 april visade sig vara en särskilt lämplig dag för attentatet. Just den dagen pågick det årliga firandet av Ramses kröningsdag. Medan resten av Thebe förberedde festen ägnade sig kuppmakarna åt astrologi och magi.
Svagt stöd för kuppen
Faraos palats attackerades från flera håll. Två härförare ryckte fram mot palatset med sina soldater. Även faraos egna byggnadsarbetare från staden Deir el Medina, inte långt från Thebe, sällade sig till rebellerna och var på väg över murarna in i kungens residens.
Texten på papyrusen avslöjar inte hur länge angreppet pågick. En arbetsledare skrev att byggnadsarbetet låg nere i ett par dagar på grund av ett uppror mot kungen, men forskarna vet inte om det betyder att maktkampen pågick så länge.
Säkert är dock att kuppmakarna inte kom särskilt långt och troligen inte fick det stöd de hade räknat med.
Samtliga kuppmakare greps, förutom en stallmästare som lyckades fly i tid och slapp möta samma grymma öde som sina kumpaner.
Ramses dog före rättegången
Av papyrusen kan man utläsa att kungen var vid liv efter kuppen och att han själv utsåg 14 domare att döma i fallet.
Men under rättegången kallas han ”den store guden” vilket betyder att han avlidit. Det framgår inte om det var kuppmakarna som lyckats såra Ramses så svårt att han senare dog, eller om han avled av ålder eller sjukdom.
De gamla egyptierna hade en stark tro på magi och ansåg att en skicklig trollkarl kunde döda sitt offer bara genom att peka på det. Kanske har blotta tanken på att hans magiker hade ”pekat” på honom varit tillräckligt för att ta livet av Ramses III.
Vissa delar av rättegången försiggick bakom stängda dörrar, troligen för att vittnesmål från personer som stod farao nära – och känsliga uppgifter – inte skulle läcka ut till allmänheten. Av de 33 personer som åtalades dömdes tio till att begå självmord, 17 till avrättning och fyra till stympning.
En person klarade sig undan med en reprimand. Vad som hände med drottning Teya framgår inte av papyrusen, och inte heller vilka straff haremsdamerna fick, men de kom knappast undan med livet i behåll.
En mumie med ett plågat ansiktsuttryck och munnen öppen i ett evigt skrik är kanske den dödsdömde prins Pentaware.
Statskuppen skulle rädda riket
Ramses och Teyas son dömdes till döden eftersom han hade känt till kuppen. Han var dock en av de privilegierade som tilläts ta sitt eget liv i stället för att bli bränd till aska, vilket var en dubbel bestraffning.
De gamla egyptierna trodde att en mumifierad kropp var en förutsättning för ett liv efter detta och de var därför mycket noga med att balsamera sina döda. Men när en brottsling brändes till döds togs även hans nästa liv ifrån honom och plågorna från bålet skulle komma att pågå i all evighet.
En av de frågor som inte får något svar i papyrusen är varför dessa privilegierade personer riskerade livet för att störta farao. De åtalades vittnesmål finns inte bevarade. En tänkbar anledning till kuppförsöket är att Ramses III:s regentperiod präglades av stora oroligheter.
Egypten upplevde en storhetstid under den legendariske farao Ramses II men hans efterträdare var inte särskilt kompetenta. När Ramses III tog över tronen plågades riket av interna maktkamper och krig mot fiendearméer som ville erövra de bördiga trakterna längs Nilen.
Interna problem med svält och löner som inte kunde betalas ut skapade ytterligare oro i riket. Samtidigt var Ramses III mer intresserad av att räkna sina guldtallrikar än att lösa problemen inom sitt rike.
En annan teori är att prins Pentaware var den rättmätige tronarvingen men att Ramses andra drottning, Ese, lyckats få in sin egen son i tronföljden framför Pentaware och de andra bröderna.
Detta måste utan tvivel ha gjort drottning Teya ursinnig och kan också ha väckt ilska bland de högt uppsatta ämbetsmännen i landet.
Lemlästade domare
Ramses val av domare till rättegången visade sig vara en aning förhastat. Medan förundersökningen pågick lyckades faraos haremsdamer ta kontakt med några av domarna och damernas talang som förförerskor var uppenbarligen omöjlig att motstå.
Men domarna blev tagna på bar gärning och fick sina straff: En av dem klarade sig undan med en tillsägelse men de fyra andra fick näsa och öron avskurna.
Det innebar att de tvingades tillbringa resten av livet i det egyptiska samhällets absoluta bottenskikt.
Efterträdaren Ramses IV hann bara vara farao i sex år innan han dog. Hans bror Ramses V tog över tronen.