Egyptierna klagade till de döda

”Gör något, innan jag luras på arvet efter dig”, står det i ett av de brev som forntidens egyptier skrev till avlidna släktingar för 4 000 år sedan. De döda fick lyssna på en hel del gnäll från de levande som levererade sina klagovisor nedskrivna i lerskålar.

”Gör något, innan jag luras på arvet efter dig”, står det i ett av de brev som forntidens egyptier skrev till avlidna släktingar för 4 000 år sedan. De döda fick lyssna på en hel del gnäll från de levande som levererade sina klagovisor nedskrivna i lerskålar.

University College London & Scanpix Ritzau /AKG-images

Nilen låg spegelblank i den skarpa eftermiddagssolen.

En egyptier var på väg till sin mors grav och stod därför vid den stora flodens bräddar, redo att lämna den östra sidans bördiga, gröna strand.

På den andra sidan floden möttes mannen av öknens gyllene berg och av en överväldigande tystnad. Nilens västra strand var de dödas land.

När egyptiern kom fram till graven packade han upp sin påse med offergåvor som han tagit med sig: ett bröd, några fikon och ett par lökar som han försiktigt lade i en lerskål.

Men det var inte bara mat som mannen ställde in i graven åt sin avlidna mor. Offerskålens insida var täckt av ett tätt skrivet brev, som i bittra ordalag redogjorde för att han hade blivit sjuk – och hur hans mor i dödsriket, till hans stora besvikelse, inte hade gjort mycket för att han skulle bli frisk.

Hon hade heller inte gjort något åt att mannens barn var griniga eller åt att han blivit ovän med sin bror.

Endast fjorton bevarade brev till de döda

Brevet från den missnöjde egyptiern vid namn Shepsi är ett av endast fjorton brev till avlidna egyptier som forskarna har tillgång till i dag.

För forntidens egyptier var ett skriftligt meddelande till en avliden familjemedlem något helt normalt.

De förväntade sig inte bara att brevet skulle bli läst, utan även att den döde gjorde något åt det. Avlidna personer tog aktiv del i arbetet och var jämbördiga med de levande.

De efterlevande hade därför en del plikter gentemot de avlidna.

De skulle till exempel skänka gåvor i form av mat och dryck, och läsa upp rätt formler, bestämda ramsor av ord, som skulle hjälpa den döde att finna sig till rätta i dödsriket.

Fruktade hämnd från dödsriket

I gengäld förväntade sig egyptierna att de döda följde med i vad som hände i stort och smått bland de efterlevande, och gav en hjälpande hand när så behövdes.

Om så inte skedde var det naturligt för de levande att visa sitt missnöje.

På grund av den nära relationen mellan levande och döda var egyptierna övertygade om att även de döda kunde surna till och till ­exempel få för sig att hämnas om de efterlevande inte levde upp till sin del av avtalet.

Om en egyptier drabbades av olycka eller fattigdom började han förmodligen snart att fundera på om han hade glömt att offra till farbror Hotep eller snubblat på orden i formlerna vid graven.

Sedan skrev han ett brev för att be om ursäkt, för att olyckorna inte skulle fortsätta.

Klagomål skrevs på kistan

De flesta av breven handlar om sjukdom, arvstvister och ursäkter för avsändarens uppträdande.

Många texter är skrivna med pensel och bläck i offerskålar, men vissa skrevs också på papyrus, linne eller direkt på en kista. Skriften är en vardagsvariant av hieroglyferna, skriven med skrivstil.

Breven är värdefulla eftersom egyptiernas uppmaningar och vädjanden till de avlidna släktingarna ger en unik inblick i den forntida egyptiska vardagen.

Samtidigt får vi veta hur egyptierna såg på livet i dödsriket.

Tidens stil att skriva var mycket repetitiv. Det framgår inte överallt av de utvalda breven i artikeln, som alla har förkortats.

”Avlidna hustru, jag stämmer dig”

En man beklagar sig inför sin döda hustru, hotar med rättegång och bedyrar att han håller sig ifrån andra kvinnor. Brevet är från cirka 1200 f.Kr.

Vad har jag gjort dig eftersom du är så ondskefull emot mig?

Du har burit hand mot mig trots att jag inte gjort dig något. Från den gång, då jag levde tillsammans med dig som din man, fram till i dag. Vad har jag gjort dig som jag skulle behöva dölja?

Jag ska driva en rättssak mot dig i närvaro av dödsrikets gudar, och det ska dömas oss emellan genom detta brev eftersom jag skriver angående en tvist med dig (...).

Jag gifte mig med dig då jag var en ung man och jag var tillsammans med dig medan jag arbetade för varje ämbete.

Jag lät inte skilja mig från dig och jag gav dig ingen anledning att gräma dig över det. Jag arbetade för farao utan att skilja mig från dig eftersom jag sa: ”Hon måste vara tillsammans med mig.” Och när jag fick gäster i din närvaro, tog jag då inte emot dem, av hänsyn till dig, med orden: ”Jag vill göra som du önskar?

Se nu, du låter mig inte få frid i sinnet. När jag undervisade officerare från faraos infanteri och stridsvagnskompani lät jag dem komma och buga sig i sanden för dig medan de överlämnade allsköns fina gåvor till dig.

Jag dolde inte något för dig medan du levde. Jag lät dig inte ha det dåligt, ej heller var jag dig otrogen som en bonde som går in i ett främmande hus.

Du förstår inte hur väl jag har behandlat dig. Jag skriver till dig för att göra dig uppmärksam på hur du uppför dig.

När du blev sjuk av den sjukdom du fick sände jag bud efter chefsläkaren, och han behandlade dig.

Och när jag avreste med farao och for söderut, dog du, och jag tillbringade åtskilliga månader utan att äta eller dricka som en normal person.

När jag nådde Memfis (huvudstad i forntidens Egypten, reds anm.) bad jag om lov att få lämna farao och fara dit där du var. Och jag och mitt folk grät över dig (...).

Vad gäller kvinnorna i hushållet har jag inte gått till sängs med någon av dem.

”Det var alltså inte jag som dödade honom”

Sonen Heni bedyrar inför sin far att han inte har något att göra med det mord som har begåtts. Brevet är skrivet ca 2100 f.Kr.

Lyssna en miljon gånger. Det är nyttigt att vara uppmärksam på den som tar hand om dig, på grund av detta som din egen tjänare (son, red.), Heni, gör på grund av att jag, din ödmjuke tjänare, blir tvungen att se honom i en dröm på samma plats som du är.

Hans egen dåliga karaktär bar skulden till det som hände honom.

Det var över huvud taget inte på grund av något som jag, din ödmjuke tjänare och son, gjorde som detta hände honom … Dessutom var det inte jag som gav honom skador. Några andra gjorde det i min närvaro.

Se till att Seni (familjens tjänare, reds. anm.) inte längre stör mig. Han ska bevakas tills han har slutat hemsöka mig, din ödmjuke tjänare, en gång för alla.

”Gör något – din son luras på sitt arv”

En änka kräver att hennes avlidne make ska agera genast så att deras son inte går miste om sitt arv. Kraven skrevs cirka 2300 f.Kr.

Ser du, kvinnan Wabut kom tillsammans med Isesi (sin son, reds anm.) och de har båda raserat ditt hus. Det var för att öka Isesis rikedom som hon gjorde sig av med allt som fanns i det, för att de ville göra din son fattig och Wabuts son rik ...

Ska du bara låtsas som ingenting efter detta? Jag såg hellre att du kallade mig till dig, så att jag kan få vara där hos dig i stället för att se din son bli beroende av Wabuts son ...

Res dig upp emot dem och även dina föräldrar, dina bröder och dina förfäder ... Kom ihåg vad du sa till min son: ”Förfädernas hus ska upprätthållas”, då du också sa: ”Det är en sons hus och sedan näste sons hus.”