Historikerna kan inte med säkerhet säga när de första spionerna började smyga omkring. Men den första historiska källa som går på djupet med systematiskt spionage är den kinesiske generalen och strategen Sun Zi (544–496 f.Kr.). I sitt verk Krigskonsten skriver han att ett väl utbyggt nätverk av spioner är den viktigaste förutsättningen för militära segrar, och att en krigsherre därför behöver många spioner.
”Hemliga operationer är avgörande i krig”, skrev Sun Zi och konstaterade att en generals största bedrift var ”att kuva fienden utan strid”.
Sun Zi ansåg att spioner kunde vara avgörande för utfallet av ett krig.
Spioner har olika roller
Enligt Sun Zi hade militära spioner olika uppgifter. En del skulle infiltrera fiendens läger och skaffa information om fiendens planer. Andra hade till uppgift att mata fienden med falska upplysningar och på så sätt lägga ut en förvirrande rökridå. Dessutom skulle en general alltid försöka rekrytera fiendens spioner genom att muta dem och på så sätt få tillgång till fiendens bäst bevarade hemligheter.
Flera av Sun Zis idéer har visat sig så livskraftiga att hans teorier om spionage fortfarande tillämpas i undervisningen på militärakademier – bland annat i Kina.