Lingchi – även känd som ”döden genom tusen snitt” – var en gammal kinesisk tortyr- och avrättningsmetod, som tillämpades fram till början av 1900-talet.
En person som dömts till döden genom lingchi fjättrades vid en påle, varpå bödeln med en vass kniv började skära strimlor av den dömdes kött.
Bödeln började i regel med att skära i bröstet, där musklerna avlägsnades tills revbenen syntes. Därefter skar bödeln av köttet från armarna och fortsatte med benen.
Det berättas att dömda ibland kunde vrida sig i smärta i timmar, innan de dog
Utdragen smärta genom lingchi
Beroende på hur bödeln genomförde processen kunde den dömde få vrida sig i smärta i timmar. Tortyren upphörde först när den dömde avled – eller när bödeln stack det lidande offret i hjärtat med kniven.
Om bödeln var barmhärtig – eller mutats av den dömdes familj – kunde han lägga det första snittet i halsen, så att den dömde dog fortare. När den dömde dött höggs huvudet av, varpå kroppen styckades och lades i en korg.
VIDEO: Se en kort film om lingchi
Lingchi innebar att straffet fortsatte efter döden
Som avrättningsmetod var lingchi extremt smärtsam, och den utdömdes därför endast för särskilt grova brott – som högförräderi eller massmord.
Lingchi betraktades som ett tredubbelt straff: Den dömde förödmjukades offentligt, fick en smärtsam död och straffades dessutom även efter döden, eftersom kroppen skändats. Enligt konfucianismen, som de flesta kineser bekände sig till, skulle kroppen nämligen vara intakt för att kunna få en bra tillvaro i nästa liv.
Officiellt avskaffades lingchi som straff 1905, men enligt vissa källor tillämpades den grymma avrättningsmetoden på en del håll så sent som under 1920-talet.