Ying Zheng var inte mer än tretton år gammal, när han blev kung i riket Qin, som var den västligaste av de kinesiska staterna.
En av hans viktigaste rådgivare var Li Si, som förespråkade legalismen, ett system enligt vilket samma stränga lagar skulle gälla för alla invånare.
När Ying fyllde 21 år fick han kontroll över sina arméer och satte genast igång med att erövra och ena de sju kinesiska rikena till ett stort imperium.
Det tog honom bara några år att förverkliga projektet, och år 221 f.Kr. kunde han utropa sig till Shi Huangdi (som betyder ungefär ”den förste kejsaren”).
Erövringarna var emellertid bara första steget i enandet av Kina. De följande åren standardiserade kejsaren rikets myndigheter, enheterna för mått och vikt samt skrivtecknen.
Han lät gräva kanaler och anlägga vägar och ambitiösa bevattningsanläggningar, som skulle få rikets lantbruk att ge större skördar.
I rikets nordvästra del anlade kejsaren dessutom en enorm försvarsvall för att hejda invaderande nomader.
Försvarsanläggningen blev känd som kinesiska muren.
Åtskilliga attentat avvärjdes
Ända sedan början av 400-talet f.Kr. hade de kinesiska rikena av och till befunnit sig i krig med varandra. Den tidigare Zhoudynastin hade försvagats och dess tidigare maktområde hade delats upp.
De många rikena förenades emellanåt i olika koalitioner för att strida mot andra allianser.
Flera mindre riken hade erövrats av de större, och till slut fanns det sju riken kvar – Han, Wei, Zhao, Chu, Qi, Yan och Qin.
”Jag föreslår att alla historiska verk ska brännas”. Försteminister Li Si i ett tal till kejsar Shi Huangdi år 213 f.Kr.
Under Shi Huangdis ledning förvandlades det sistnämnda riket från en föraktad gränsstat, vars befolkning uppfattades som barbarer av de övriga kineserna, till en stark militärmakt.
Medan Qin växte för varje erövring, utsattes Shi Huangdi för ett flertal mordförsök arrangerade av de andra staterna, men alla försök att döda honom misslyckades.
Qins mäktigaste konkurrent, riket Chu, besegrades år 223 f.Kr.