Qin Shi Huangdi: Kejsaren som enade Kina

Qin Shi Huangdi uppnådde under sin livstid från 259 till 210 före Kristus imponerande mycket. Redan som trettonåring blev han kung i staten Qin, och ett antal erövringar gjorde honom till kejsare i nästan hela det område som utgör dagens Kina.

Qin Shi Huangdi uppnådde under sin livstid från 259 till 210 före Kristus imponerande mycket. Redan som trettonåring blev han kung i staten Qin, och ett antal erövringar gjorde honom till kejsare i nästan hela det område som utgör dagens Kina.

Shutterstock

Ying Zheng var inte mer än tretton år gammal, när han blev kung i riket Qin, som var den väst­ligaste av de kinesiska staterna.

En av hans viktigaste rådgivare var Li Si, som förespråkade legalismen, ett system enligt vilket samma stränga lagar skulle gälla för alla invånare.

När Ying fyllde 21 år fick han kontroll över sina arméer och satte genast igång med att erövra och ena de sju kinesiska rikena till ett stort imperium.

Det tog honom bara några år att förverkliga projektet, och år 221 f.Kr. kunde han utropa sig till Shi Huangdi (som betyder ungefär ”den förste kejsaren”).

En enorm kår av tjänstemän ­styrde Shi Huangdis Kina.

© Zhongyi Yuan

Erövringarna var emellertid bara första steget i enandet av Kina. De följande åren standardiserade kejsaren ­rikets myndigheter, enheterna för mått och vikt samt skrivtecknen.

Han lät gräva kanaler och anlägga vägar och ambi­tiösa bevattningsanläggningar, som skulle få rikets lantbruk att ge större skördar.

I rikets nordvästra del anlade kejsaren dessutom en enorm försvarsvall för att hejda invaderande nomader.

Försvarsanläggningen blev känd som kinesiska muren.

Åtskilliga attentat avvärjdes

Ända sedan början av 400-talet f.Kr. hade de kinesiska rikena av och till befunnit sig i krig med varandra. Den tidigare Zhoudynastin hade försvagats och dess tidigare maktområde hade delats upp.

De många rikena förenades emellanåt i olika koalitioner för att strida mot andra allianser.

Flera mindre riken hade erövrats av de större, och till slut fanns det sju riken kvar – Han, Wei, Zhao, Chu, Qi, Yan och Qin.

”Jag föreslår att alla historiska verk ska brännas”. Försteminister Li Si i ett tal till kejsar Shi Huangdi år 213 f.Kr.

Under Shi Huangdis ledning förvandlades det sistnämnda riket från en föraktad gränsstat, vars befolkning uppfattades som barbarer av de övriga kineserna, till en stark militärmakt.

Medan Qin växte för varje erövring, utsattes Shi Huangdi för ett flertal mordförsök arrangerade av de andra staterna, men alla försök att döda honom misslyckades.

Qins mäktigaste ­konkurrent, riket Chu, besegrades år 223 f.Kr.

En armé av tusentals terrakottasoldater begravdes tillsammans med kejsaren.

© Shutterstock

Vad hände sedan?

Shi Huangdi hade tänkt sig att hans ättlingar skulle styra Kina för all framtid.

För att kontrollera eventuella konkurrenter om makten tvingade kejsaren efter sina erövringar alla Kinas gamla kunga- och adelssläkter att bosätta sig i ­huvudstaden Xianyang.

214 f.Kr.

Shi Huangdi inleder anläggandet av Lingqukanalen, som ska förena floderna Yangtze och Zhu Jiang för att underlätta transport av styrkor och möjliggöra en expansion söderut.

211 f.Kr.

En okänd person skriver följande profetia på en meteoritsten i Dong­jun: ”Den förste kejsaren ska dö och hans rike splittras”. Eftersom ingen erkänner att de skrivit orden låter kejsaren avrätta alla invånare i staden, varpå han ger order om att stenen ska krossas.

210 f.Kr.

Shi Huangdi dör och begravs i ett mausoleum vaktat av flera tusen terrakottasoldater. Några år senare börjar hans ­väldiga rike falla isär.