I västra Kinas snustorra ökenområden har forskare sedan 1900-talets början hittat mer än 200 ovanliga mumier. De är långa, ljushyade och har blont eller brunt hår – drag som i regel förknippas med personer från Europa.
I årtionden har arkeologer och sinologer (experter på kinesisk kultur och kinesiska språk) därför trott att de så kallade Tarimmumierna vittnar om en årtusengammal invandringsvåg från Europa. Helt nya dna-studier avslöjar emellertid att experterna haft fel.
Studierna genomfördes av en grupp kinesiska forskare i samarbete med experter vid Harvard University i USA och Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Tyskland. Till forskargruppens stora förvåning visade Tarimmumierna sig inte vara immigranter, utan ättlingar till jägare och samlare som redan för 12 000 år sedan befolkade området.
”Vi fann bevis för att de faktiskt tillhörde en genetiskt mycket isolerad befolkningsgrupp”, förklarar Christina Warinner, som är professor i antropologi vid Harvard University.
På Tarimmumiernas gravplatser ligger kropparna i båtar, som om de är redo att ge sig av till sjöss.
Torr sand mumifierade liken
Från tretton av mumierna har dna analyserats, och de äldsta visar sig vara drygt 4 100 år gamla och naturligt mumifierade av den varma, torra ökensanden.
Tarimfolkets särpräglade begravningsseder tyder dock på att de haft nära kontakt med grannar i både öster och väster: Mumierna lades till vila i båtar med tillhörande åror.