Ekonomisk framgång, tekniska jättekliv och enorma politiska ambitioner – på senare år har Kina klivit fram som en tydlig global stormakt, men enligt historikerna har Kina varit en supermakt flera gånger under det stora rikets historia.
Kina var till exempel ”det största och mest sofistikerade av alla riken på jorden” på 1600-talet, skriver den amerikanske historieprofessorn och Kinaexperten Jonathan Spence om Mingdynastin, som under perioden 1368–1644 hade handelsförbindelser med stora delar av världen.
Driftiga kinesiska köpmän kunde tjäna förmögenheter på att sälja siden till utlandet.
Handel skapade stormakt
Andra historiker har påpekat att även en del av de tidigare kinesiska rikena kunde kallas stormakter, bland annat Tangdynastin (618–907), som var ett ”kosmopolitiskt imperium”, Songdynastin (960–1279), som betecknas som ”Kinas största tid”, och Qingkejsarnas regeringstid på 1700-talet, som utgjorde ”Kina sista guldålder”.
Kinas historiska storhet berodde framför allt på att riket var oerhört skickligt på att bedriva handel – i synnerhet med tre specifika varor.
Under det första årtusendet efter Kristus hade Kina monopol på siden, som var väldigt eftertraktat runt om i världen och bidrog till att ge Kina fotfäste i Centralasien, Mellanöstern och Europa. På samma sätt var porslin och senare te extremt värdefulla varor, som bidrog till att etablera Kina som en global stormakt.
