Åtta dynastier skapade Kinas storhet

Vapen av brons gav makten

I årtusenden hade Asiens arméer kämpat med vapen av sten och bambu. Shangfolket skaffade sig en avgörande fördel på slagfältet, när de upptäckte hur man framställer brons. Genom att blanda koppar med tenn fick soldaterna nya, starka vapen som spjut och pilspetsar av brons.

I bronsgjuterierna tillverkades även knivar, skålar och offerkärl på upp till 100 kilo. Produkterna var till för vardagsbruk eller för begravningar, då den döde fick dyrbara gåvor med sig i graven, bland annat sirligt dekorerade skålar av brons.

De första böckerna gjordes av pinnar och kottar

Innan det fanns papper skrev kineserna på djurben och bambupinnar. Tecknen utvecklades med tiden till 80 000 olika skrivtecken.

Shangrikets gudar kommunicerade endast skriftligt. Så när kungar och präster ville veta något om framtiden brände de först ben från djur. Svaret, ja eller nej, berodde på hur benet sprack och vilka linjer som bildades. Frågan och svaret ristades in i benet som piktogram.

Från slutet av Shangdynastin och fram till att papperet uppfanns år 105 efter Kristus blev kluvna bambupinnar populära som material att skriva på. Sun Zis Krigskonsten från 500-talet före Kristus hör till de verk som nedtecknats på bambupinnar.

På samma sätt som djurben bands hela buntar av bambupinnar samman och fungerade på så sätt som en bok. Det ursprungliga tecknet för bok (Shu) är ett piktogram som visar ett antal ben eller pinnar som bundits ihop.

Böckerna var ömtåliga och förvarades därför i tempel. De cirka 2 000 tecken och piktogram som identifierats från Shangdynastins orakelben är troligen några av Kinas äldsta, och de utgör grunden till det kinesiska skriftspråket – världens äldsta skrift som fortfarande används. Antalet tecken har med tiden vuxit till över 80 000.

Klockor talade med andarna

Dynastins rikaste furstar lät gjuta klockspel med över 60 klockor i olika storlekar. De största krävdes det 100 man för att tillverka.

Genom att slå på klockorna ansåg kineserna att de kunde tala med de dödas andar. Ljudet användes även för att kommunicera över stora avstånd.

Patienter var nåldynor

Enligt den filosofiska inriktningen taoismen är yin och yang två naturkrafter, och om en person blev sjuk berodde det på att de var i obalans.

Var det kvinnliga yin och det manliga yang inte i balans stördes kroppens livsenergi, qi, vilket påverkade hälsan negativt.

För att återställa balansen i patientens qi använde läkaren akupunktur. Han stack nålar i kroppen längs de tolv meridianer som livsenergin löper genom enligt traditionell kinesisk medicin.

Sjukdomar och smärtor var knutna till specifika punkter på kroppen. Vid förstoppning satte läkaren till exempel en nål i handen. De tidigaste nålarna var av trä, men från cirka år 800 före Kristus var de gjorda av metall.

Terrasser gav mat åt miljoner

För att de många miljoner invånarna skulle kunna mättas anlades risodlingar på terrasser på bergssluttningar, så att jorden utnyttjades optimalt.

Från år 100 före Kristus gjorde en ny uppfinning det möjligt att konstbevattna terrasserna, som helst skulle vara täckta av 20 centimeter vatten. Med hjälp av kedjepumpen kunde bönderna få upp vatten till höglänta områden.

Eunuck uppfann papperet

År 105 efter Kristus presenterade eunucken Cai Lun en uppfinning för kejsaren. Cai Lun hade kommit på hur han kunde tillverka ett skrivmaterial av en blandning av bark, hampa och gamla sidentrasor.

Kejsaren blev förtjust i idén och belönade eunucken med pengar och en adelstitel. Efter det skrev kineserna på papper i stället för på bambu.

Ämbetsexamen krävde bra minne

För att få en eftertraktad ställning som tjänsteman skulle en elev kunna samtliga 431 286 ord från Konfucius verk utantill.

Hankejsaren Gaozu (206–195 f.Kr.) var djupt fascinerad av Konfucius levnadsregler och upphöjde dem till Kinas officiella statsfilosofi. För att verkställa implementerandet av idéerna införde Gaozu en jättelik apparat av tjänstemän.

Efter att ha undervisats i filosofin skickades tjänstemännen ut i hela Kina för att sprida tankarna och ta hand om allt från indrivning av skatter till övervakning av byggen.

År 124 före Kristus infördes en stenhård examen. Eleverna satt isolerade i dagar och löste skriftliga uppgifter, som krävde att de kunde samtliga 431 286 ord från Konfucius texter utantill.

Mot slutet av Handynastin tog mer än 30 000 elever per år tjänstemannaexamen.

Behovet av mynt exploderade

Redan under Tangdynastin hade kineserna slutat använda rullar med siden som betalningsmedel och övergått till mynt.

Men efter hand som både hemmamarknaden och handeln med utlandet utvecklades under Songdynastin ökade behovet av mynt.

År 997 präglade Songdynastin 800 miljoner mynt om året, och år 1085 hade antalet ökat till sex miljarder.

Sedan fick Kina slut på metaller, men problemet löstes med hjälp av papperspengar gjorda av bark från mullbärsträd

Kompassen visade vägen till lyckan

År 1090 omnämns en fartygskompass för första gången i skrift. Enligt den samtida författaren Zhu Yu användes kompassen för att hålla kursen i dåligt väder.

Faktum är dock att kineserna uppfann kompassen många år tidigare.

Väderstrecken var nämligen viktiga för kineserna, som använde sig av dem för att inreda sina hem. Viktigast var söder, och allt från enkla stugor till kejserliga palats hade dörrar som vette åt söder.

Söder kunde pekas ut med hjälp av en särskild kompass: en platta med en magnetiserad sten på. Stenen var ofta utformad som en lyckobringande figur – en fisk eller en sked.

Kejsarkanalen knöt samman Kina

För att slippa sjörövare byggde kineserna världens längsta kanal, som sträckte sig genom halva riket och hade inbyggda slussar.

Både handelsmannen Marco Polo och den katolske missionären Matteo Ricci reste längs Kinas 170 mil långa Kejsarkanal. Kanalen, som går från Hangzhou i söder till Peking i norr, räknas som den längsta vattenväg som skapats av människor.

De äldsta delarna anlades på 500-talet före Kristus, och kanalen blev snabbt en livsnerv i det enorma kinesiska riket. Under Yuandynastin förlängdes kanalen till Tian­jin strax söder om huvudstaden Cambaluc.

Kanalen blev därmed också en del av Sidenvägen, som blomstrade upp på nytt under mongolernas styre.

Kejsarkanalen underhölls av 15 000 arbetare, som även skötte slussarna – en kinesisk uppfinning, som jämnade ut kanalens höjdskillnad på totalt 42 meter. Slussarna gjorde det möjligt att framföra även stora fartyg i den nio meter djupa kanalen.

Bränd lera blev en guldgruva

Under Mingdynastin blev porslin en lika stor exportsuccé som siden hade varit i århundraden.

För européerna var kinesiskt porslin den yppersta lyxen, och de blåvita vaserna och skålarna blev för eftervärlden synonyma med Mingdynastin. Europeiska fabriker försökte förgäves kopiera vaserna.

Kineserna ville se giraffen

När kejsarens sändebud amiral Zheng He första gången stävade ut till sjöss hade han med sig totalt 27 870 man. Under sina sju sjöresor mellan 1405 och 1433 besökte han trettio länder, bland annat Indien och flera afrikanska länder. Han förde med sig hem gåvor som elfenben, sebror, strutsar och en giraff.

Kejsaren murade in sig

När den tredje Mingkejsaren, Yong Le, år 1420 flyttade rikets huvudstad till Peking hade omkring en miljon arbetare slitit i nästan femton år med att uppföra hans nya palats: Förbjudna staden.

Som namnet antyder var palatsets 800 byggnader förbjudet område för alla utom kejsarfamiljen och de högst uppsatta inom hovet.

För att understryka kejsarens upphöjda status hade Förbjudna staden 9 999 rum. Endast himlens kejsare fick bo i 10 000 rum.

Komplexet är anlagt så att de flesta dörrar och fönster vetter åt söder.

Sju erövringar gjorde Kina jättestort

Manchuerna var ett nomadfolk, som störtade Mingdynastin och erövrade Kina norrifrån. År 1644 tog de över huvudstaden Peking och grundade Qingdynastin.

Därefter erövrade de resten av Kina och många omgivande länder.

Omkring år 1760 omfattade riket cirka 15 miljoner kvadratkilometer och var större än någonsin. År 1820 hade kejsardömet över 380 miljoner undersåtar.

Besegrat av narkotika

Kineserna var inte mycket för att importera varor från andra länder, så i slutet av 1700-talet började britterna frakta opium till Kina.

Syftet var att göra kineserna beroende, så att de skulle vilja köpa mer och mer av drogen.

Planen lyckades, och en stor del av Kinas befolkning blev missbrukare. År 1839 försökte de kinesiska myndigheterna i Kanton stoppa en brittisk last med opium.

Som svar besköt brittiska kanonbåtar de kinesiska djonkerna. Efter tre års krig öppnade Kina landet för utländsk handel och arrenderade ut Hongkong till britterna.

Rättfärdiga knytnävar slog missionärer

Fanatiska rebeller ville kasta ut alla utlänningar ur Kina, men upproret slogs brutalt ner, och kineserna blev tvungna att betala ersättning.

Hungersnöd och ökande utländsk dominans ledde i november 1899 till ett uppror, som inleddes i Kinas nordöstra Shandongprovins.

Upproret leddes av en fanatisk grupp, som kallade sig ”De rättvisa och harmoniska knytnävarna” – i väst blev gruppen känd som ”boxare” på grund av den kampsport som medlemmarna utövade. Boxarna var övertygade om att de inte kunde dö av utlänningars kulor. De angrep kristna missionärer och brände västerländska varor.

Boxarupproret spred sig, och fler än 50 000 kineser anslöt sig till rebellerna. Enligt ryktena stöttades de även av änkekejserinnan Cixi.

Sommaren 1900 nådde upproret Peking, där rebellerna belägrade diplomater från bland annat Tyskland, England och Frankrike. En koalition av soldater från väst undsatte diplomaterna och slog ner upproret. Som straff fick kineserna betala skadestånd på över 300 miljoner dollar.

Qingdynastin hade tappat ansiktet, och tronen vacklade.