Assyrierna härskade i 1500 år
Det assyriska riket växte snabbt till en mäktig krigsmaskin som under sin storhetstid kontrollerade hela Mellanöstern. Under 1 500 år var assyrierna en maktfaktor som fruktades av alla mindre folk.
Den assyriske härskaren Sanherib ledde sina styrkor mot Babylon från en gyllene vagn.
Som en fruktansvärd storm drog den assyriska hären fram genom landet och spred skräck bland byarna och småstäderna. Folket sökte sig rädda upp i bergen eller ut i träsklandet. Denna gång var inte assyrierna ute efter att läxa upp ett antal olydiga byar och småstäder. De ville statuera ett historiskt exempel genom att krossa hela det babyloniska riket. Hären gick mot staden Babylon.
Babylons höga och tjocka murar utgjorde inte några hinder för Sanheribs krigsvana armé. Assyrierna var experter på att krossa befästningar till grus och erövra städer. Med i truppen fanns krigsveteraner som slagits mot både judar och egyptier.
Det dundrade från murbräckornas slag mot de kraftiga murarna och portarna. Stegar restes och jordramper byggdes upp. För att underminera stadens fästningsvallar grävde assyrierna underjordiska gångar.
Satte in slungkastare
När det första hålet blev synligt ryckte leden av soldater fram: bågskyttar och fotfolk med lansar och sköldar. För att skydda sig mot svärmarna av pilar från stadens försvarare bars stora skärmar mellan leden av de assyriska krigarna. Sanherib satte in slungkastare och bågskyttar som fick besvara beskjutningen och snart minskade smattret av projektiler på de anfallande krigarnas skärmar och sköldar.
Den assyriske härskaren befann sig på avstånd från själva striden, men synlig för alla. I en gyllene vagn prydd med stormguden Adad och dödsguden Nergal dirigerade han trupperna. Han hade lovat gudarna att Babylonien denna gång inte skulle komma undan med sitt svek och förräderi. Staden skulle förintas och invånarna dödas.
De assyriska soldaterna var skoningslösa.
Så hade han nyligen gjort i staden Musasir. Då lät han soldaterna plundra, riva ner tempel och statyer. Kvinnor, barn och gamla hade flytt upp på hustaken. De bad för sina liv, men assyrierna skonade ingen.
Soldaterna intog staden och drog från hus till hus. Som Sanherib senare konstaterade: ”Jag lämnade ingen vid liv.” Han fyllde torgen med lik. Men några överlev-de, den babyloniske lydkungen Mushezib-Marduk placerades i fångenskap tillsammans med sin familj och sina hovmän.
Förstörde allt i sin väg
Soldaterna förstörde allt som kom i deras väg. Gudastatyer krossades. Husen ödelades, ”från grunderna till murspetsarna”. Stadens stolthet, den stora tempelpyramiden av jord och tegel, zigguraten, revs ner och hamnade
i kanalen. Det påstås på goda vetenskapliga grunder att den utgjorde förebilden för Babels torn i Bibeln.
Som sista punkt i sitt fälttåg beordrade Sanherib att kanalens vatten skulle dras in i Babylon: ”För att man i kommande tider inte ska minnas stadens läge eller dess tempel och gudar, utplånade jag den totalt med vatten och gjorde den till en sank äng.” Han tog till och med jord från den förstörda staden och hällde ut den i floden Eufrat.
En krigisk stormakt
Den gamla kulturstaden Babylon intogs och förstördes av assyrierna år 689 f Kr. Sanheribs krigståg mot det upproriska Babylonien i söder följde efter ett längre krig i väster mot Egypten, Filistéen och Jerusalem. Ständiga krig är ett utmärkande drag i det assyriska rikets historia. Den sträcker sig från cirka 2000 till 612 f Kr.
Det assyriska riket uppstod 2000 f kr och gick under 612 f kr.
Rikets centrala delar låg större delen av denna tid mellan floden Tigris i norra Mesopotamien och de iranska bergen i öster. Staden Assur har fått ge namn åt riket, för det var därifrån som expansionen tog sin början. Sanherib gjorde Nineve till rikets huvudstad men behöll Assur som rikets religiösa centrum.
Assyrierna bedrev även omfattande handel och byggde tempel och palats. De hade handelskompanier i bland annat staden Kanesh i Anatolien. På åsnekaravaner fördes textilier och tenn till Assyrien och via Assur fördes varorna vidare till öster och söder i ett ekonomiskt fördelaktigt system. Av tenn tillverkades brons. På floderna transporterades människor, djur och varor på timmerflottar som bars upp av uppblåsta fårskinn.
Men handel var ändå av sekundär betydelse för de assyriska härskarna. Assyrien var en aggressiv militärmakt som förde krig i alla väderstreck. Riket stod för ordning, ansåg assyrierna själva, utanför låg kaos och destruktiva makter som bara väntade på att få kasta Assyrien över ända.
Skräckinjagande strategi
De tillämpade en medvetet skräckinjagande strategi i sin krigföring och politik, som syftade till att skrämma folk till lydnad och underkastelse. Det var standard med grymheter gentemot fångar och erövrade folk, såsom stympning, bländning och att flå dem levande. Alla upprorsförsök skulle kvävas i sin linda.
Krigståget mot Babylonien handlade om en ren straffexpedition. Den babyloniske konungen, vasallen, hade vänt sig mot sin härskare – han fick betala dyrt för det misstaget.
Assyrisk bronsstatyett från cirka 700 f Kr som hittats i Nineve.
Krig förde också vinster till rikets kärna. Det assyriska imperiet var ett expansionistiskt, exploaterande plundringssystem, som hämtade rikedomar från periferin till centrum. Krig var en rättfärdig handling, ansåg assyrierna. De ständiga krigen och det hårda soldatlivet utgjorde ett sammanhållande kitt, ett idealiserat tillstånd och en gemenskap i stridens och våldets tecken.
Gud med monster vid sin sida
Denna betydelse av det våldsamma i assyriernas självförståelse samspelade med myterna och berättelserna. Stormguden Adad bar en tredelad blixt i sin högra hand och kallades ”den skräckinjagande”. Han framställdes med ett drakliknande monster vid sin sida som han höll hårt i tömmar – honom ville man inte se lös.
Härskaren Salmanassar III (död 824 f Kr) beskriver ett av sina fälttåg: ”Likt stormguden Adad lät jag förstörelse regna ner över dem. Jag spred deras döda kroppar vitt och brett, täckte den öde slätten med deras slagna härar. Med mina vapen lät jag deras blod flyta ner
i landets dalar.” Adad var en förskräcklig uppenbarelse som skulle inge respekt och skrämma fienderna.
Att en sådan förgörare följdes av en drake, som var ett av mänsklighetens äldsta fabel- och monsterdjur och spridare av terror, var inte konstigt. Tillsammans utgjorde radarparet det ultimata hotet – precis som assyrierna ville vara gentemot sina underlydande provinser och upproriska grannar.
Men även ett odjur av den digniteten möter förr eller senare sin överman. Staden Nineve intogs år 612 av en koalition av meder och babylonier och Assyrien upptogs i det nybabyloniska riket och därmed var vägen förberedd för det framväxande persiska riket.