Shutterstock

5 skäl till kalifatets undergång

Under umayyaderna blomstrade kulturen i det muslimska kalifatet, men efter cirka hundra år tappade de greppet om makten.

När Muhammed dog år 632 tog hans familj över ledarskapet för den nya religionen islam och det rike som profeten erövrat på Arabiska halvön.

Riket fick beteckningen kalifat och två av Muhammeds svärfäder samt två av hans svärsöner avlöste varandra som ledare för det så kallade rashidunkalifatet.

År 656 ledde emellertid maktkamper i Arabien till mordet på den siste rashidunkalifen och efter det utbröt ett blodigt inbördeskrig. Muawiya ibn Abi Sufyan, guvernören i det muslimska Syrien, svor att hämnas kalifen och samlade tiotusentals muslimer under sig.

Han blev grundare av det så kallade umayyadkalifatet, det största av de muslimska kalifat som funnits. Under Muawiya flyttades huvudstaden till Damaskus. Armé efter armé skickades ut på fälttåg, vissa så långt bort som till Spanien och södra Frankrike.

Under umayyaderna infördes en gemensam valuta och islamisk arkitektur blomstrade. I Jerusalem uppfördes Klippdomen på den plats där profeten Muhammed enligt legenden inledde sin himmelsfärd.

I Damaskus byggdes den imponerande Umayyadmoskén med hjälp av skickliga bysantinska, persiska och indiska hantverkare.

Umayyaderna regerade i närmare hundra år innan deras makt bröts och ett nytt kalifat uppstod.

© Gabagool

1. Avstånd gav ledare idéer

När umayyadkalifatet var som störst sträckte det sig från Indien till Atlanten och inkluderade hela Nordafrika. Trettiotre miljoner människor bodde i riket. De allra flesta var inte muslimer, utan kristna, judar och tillbedjare av olika naturreligioner.

Kalifatet fick förlita sig på att de guvernörer som anförtroddes att leda de avlägsnaste provinserna förblev lojala, men med tiden började alltfler av dem drömma om självständighet.

Straffexpeditioner och rikets fortsatta expansion medförde många och långa fälttåg på flera fronter, vilket utgjorde en belastning på kalifatets ekonomi.

2. Kalifen blev en kung i stället för trons ledare

Muslimernas första kalifer var släktingar till islams grundare, profeten Muhammed, medan umayyaderna kom från en annan klan. Utan något direkt släktskap var det svårt att legitimera anspråket på tronen.

Kort före sin död gjorde umayyaddynastins grundare Muawiya I dessutom något som kunde samla kalifens talrika och inbördes oeniga motståndare.

Han åsidosatte den tidigare valproceduren och utsåg i stället sin son till kalif. Dittills hade islams mäktigaste män träffats i ett råd och valt en ny ledare, men Muawiya gjorde riket till ett ärftligt kungadöme.

Till en början var umayyaderna militärt så starka att de kunde kväsa allt missnöje, men de hade gett sina motståndare något att enas kring.

© Imageselect

3. Höga skatter väckte missnöje

Kalifatets icke-muslimska invånare tvingades betala extra skatt, vilket fick många att konvertera till islam. Det var också tanken med skatten.

Umayyadernas många fälttåg var dock så kostsamma att kaliferna ofta lät bli att undanta konvertiter från skatten, för att på så vis få in mer pengar till statskassan. Det väckte missnöje i riket.

Perser och andra konvertiter kunde varken göra karriär inom armén eller få inflytelserika poster inom administrationen, vilket bidrog till den bitterhet som umayyadernas rivaler med tiden kunde utnyttja.

4. Inbördeskrig försvagade riket

Umayyaderna tvingades utkämpa tre inbördeskrig inom loppet av endast åttionio år. Det första, år 661, förde dem till makten, medan det andra (680–92) skakade dagens Irak och Saudiarabien med blodiga slag.

Till umayyadernas motståndare hörde profeten Muhammeds barnbarn Husayn ibn Ali, som stupade under slaget vid Karbala. Det tredje och sista inbördeskriget (744–50) kostade umayyaderna makten.

Alla de tre inbördeskrigen följde i kölvattnet på en kalifs död.

Abd ar-Rahman III, emir och kalif av Córdoba

Umayyadernas siste överlevande prins upprättade ett eget rike i Spanien.

© Universal History Archive/Getty Images

5. Stark general fick umayyaderna på fall

År 747 samlade den persiske generalen Abu Muslim en armé och gav sig iväg för att störta umayyadernas kalif.

Enligt legenden upprepade han överallt sitt löfte att avsätta umayyaderna, men sa ingenting om vem som skulle regera. Det fungerade.

Tiotusen missnöjda soldater samlades kring Abu Muslim, som år 750 krossade den siste umayyadkalifens armé vid floden Zab i Irak.

Alla ledande umayyader avrättades – utom en, som lyckades fly till Spanien.

Hans släkt härskade de följande trehundra åren över det muslimska emiratet Córdoba. I Mellanöstern tog abbasiderna makten och lät mörda Abu Muslim för att han inte skulle utgöra något hot mot dem.

De följande femhundra åren styrdes kalifatet av abbasider.