När Muhammed dog år 632 tog hans familj över ledarskapet för den nya religionen islam och det rike som profeten erövrat på Arabiska halvön.
Riket fick beteckningen kalifat och två av Muhammeds svärfäder samt två av hans svärsöner avlöste varandra som ledare för det så kallade rashidunkalifatet.
År 656 ledde emellertid maktkamper i Arabien till mordet på den siste rashidunkalifen och efter det utbröt ett blodigt inbördeskrig. Muawiya ibn Abi Sufyan, guvernören i det muslimska Syrien, svor att hämnas kalifen och samlade tiotusentals muslimer under sig.
Han blev grundare av det så kallade umayyadkalifatet, det största av de muslimska kalifat som funnits. Under Muawiya flyttades huvudstaden till Damaskus. Armé efter armé skickades ut på fälttåg, vissa så långt bort som till Spanien och södra Frankrike.
Under umayyaderna infördes en gemensam valuta och islamisk arkitektur blomstrade. I Jerusalem uppfördes Klippdomen på den plats där profeten Muhammed enligt legenden inledde sin himmelsfärd.
I Damaskus byggdes den imponerande Umayyadmoskén med hjälp av skickliga bysantinska, persiska och indiska hantverkare.
Umayyaderna regerade i närmare hundra år innan deras makt bröts och ett nytt kalifat uppstod.
1. Avstånd gav ledare idéer
När umayyadkalifatet var som störst sträckte det sig från Indien till Atlanten och inkluderade hela Nordafrika. Trettiotre miljoner människor bodde i riket. De allra flesta var inte muslimer, utan kristna, judar och tillbedjare av olika naturreligioner.
Kalifatet fick förlita sig på att de guvernörer som anförtroddes att leda de avlägsnaste provinserna förblev lojala, men med tiden började alltfler av dem drömma om självständighet.
Straffexpeditioner och rikets fortsatta expansion medförde många och långa fälttåg på flera fronter, vilket utgjorde en belastning på kalifatets ekonomi.
3. Höga skatter väckte missnöje
Kalifatets icke-muslimska invånare tvingades betala extra skatt, vilket fick många att konvertera till islam. Det var också tanken med skatten.
Umayyadernas många fälttåg var dock så kostsamma att kaliferna ofta lät bli att undanta konvertiter från skatten, för att på så vis få in mer pengar till statskassan. Det väckte missnöje i riket.
Perser och andra konvertiter kunde varken göra karriär inom armén eller få inflytelserika poster inom administrationen, vilket bidrog till den bitterhet som umayyadernas rivaler med tiden kunde utnyttja.
Umayyadernas siste överlevande prins upprättade ett eget rike i Spanien.