Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Verklighetens Rambo

Under andra världskriget reagerade en del soldater helt irrationellt, när de stod öga mot öga med övermakten. I stället för att fly angrep de fienden med dödsförakt. En del skaffade sig ett så skräckinjagande rykte att de fick Hollywoods actionhjältar att framstå om korgossar.

Jim Laurier

1. Sårad soldat stred från brinnande stridsvagn

Den amerikanske löjtnanten Audie Murphy fick order om att hans förband skulle hålla stånd i skogsbrynet, men tyskarnas angrepp var för våldsamt, och Murphy var tvungen att på egen hand täcka sina kamraters reträtt.

Den 26 januari 1945 låg snön tung utanför skogen vid byn Holtzwihr i nordöstra Frankrike.

Den nittonårige löjtnanten Audie Murphy hade inte kvar mer än arton man av sitt kompani, och visste att ett våldsamt tyskt angrepp skulle komma när som helst.

Klockan 14.00 bröt helvetet lös. Murphy och hans män utsattes först för häftig artillerield. När bombardemanget ­ebbade ut ryckte sex tyska stridsvagnar och 250 tyska infanterister fram.

Amerikanerna var hopplöst underlägsna, men Murphy beordrade sina män att öppna eld och hålla stånd.

Amerikanerna satte sitt hopp till sina båda pansarvärnskanonvagnar av typen M10. De hade anlänt som förstärkning mot de tyska stridsvagnarna, men deras granater kunde inte tränga genom fiendens tjocka pansar.

Kort efter att det tyska anfallet inletts körde den ena M10:an ner i ett dike, och den andra förvandlades till ett brinnande vrak av de tyska kanonerna.

Det var uppenbart att amerikanerna inte kunde vinna striden, så Murphy beordrade sina män att dra sig längre in i skogen.

Han stannade emellertid kvar för att täcka sina flyende kamrater och fick syn på en intakt kulspruta, som var monterad på den brinnande M10:an.

Murphy blev känd i hela USA och gjorde bland annat karriär inom filmen.

© Bettmann/Getty Images

Utan att tveka rusade Murphy bort till fordonet, klättrade upp till kulsprutan och öppnade eld mot tyskarna.

Ett flertal tyska soldater mejades ner och resten var tvungna att ta skydd. I en timme höll enmansarmén Murphy de tyska soldaterna i schack, trots att han blev sårad i benet och slungades omkull av explosionerna omkring honom. Mer än femtio tyska ­soldater dödades eller sårades av Murphys eld.

Under det tyska angreppet hade dimma hindrat det amerikanska flygvapnet från att stödja marktrupperna, men nu klarnade det upp, och Murphy hörde ljudet från amerikanska stridsplan.

Via en fälttelefon fick han artilleriet att skjuta rökgranater mot tyskarna, så att piloterna skulle se målet.

När röken steg från den tyska sidan drog de sig tillbaka.

Murphy hade räddat sina män och klättrade blödande ner i snön. Han kom inte långt förrän en våldsam explosion skakade marken.

Branden i M10:an hade nått bränsletanken och ammu­nitionen inne i pansarvärnskanonvagnen.

Explosionen var så kraftig att tornet slets av från vagnen.

© Wikimedia Commons

Murphy fick alla medaljer

Audie Murphy var en av de mest dekorerade amerikanska soldaterna under andra världskriget. Utöver den Medal of Honor han fick för att ha räddat sitt kompani vid Holtzwihr fick han bland annat:

  • © Wikimedia Commons

    Ett Distinguished Service Cross, USA:s näst ­finaste militära utmärkelse, för hjältemod i södra Frankrike. Han hade ensam stormat fienden, dödat åtta, sårat tre och tagit elva fångar.

  • © Wikimedia Commons

    Två Silver Star-medaljer – först när han på egen hand rensat ett kulsprutenäste i nordöstra Frank­rike, därefter när han ensam och under kraftig ­beskjutning dirigerade artilleriet via sin fälttelefon.

  • © Shutterstock

    Tre olika Purple Hearts för att ha blivit sårad i strid, bland annat blev han skjuten i höften av en prickskytt, som han sedan dödade.

2. ”Mad Jack” stred med båge och svärd

En av krigets mest excentriska soldater var Jack Churchill, som föredrog att strida på ”det gamla, goda sättet”.

Den skotske överstelöjtnanten Jack Churchill, mer känd som ”Mad Jack”, hade ett motto: ”Den ­officer som drar ut i strid utan sitt svärd är inte ordentligt klädd.”

Själv stred han alltid med svärd och långbåge. Dessutom spelade han ofta ­säckpipa under fientlig beskjutning för att höja moralen i sitt förband.

”Mad Jack” hade alltid sitt skotska svärd vid sin sida under kriget.

© Imperial War Museum

”Mad Jack” ingick i de brittiska styrkor som 1940 var i Frankrike för att slå tillbaka den tyska invasionen. När det stod klart att landet skulle falla blev han framför allt sur över det faktum att kriget såg ut att vara slut för hans del.

I stället för att lyda ordern att snabbt evakuera vid Dunkerque valde ”Mad Jack” att föra gerillakrig mot tyskarna tillsammans med sina män.

Vid ett tillfälle stötte de på en tysk kulspruteställning, men ”Mad Jack” var enligt egen utsago alltför trött för att ta skydd.

I stället attackerade han tyskarna med granater och svärd – och övermannade dem.

Jack Churchill stred i bland annat Norge, Italien och Jugoslavien. Han överlevde kriget och avled 1996 vid 89 års ålder.

© Cassowary Colorizations/Joel Bellviure

Han hävdade även att han dödade en tysk officer med sin långbåge, vilket i så fall var enda gången en soldat dödades med pilbåge i kriget.

År 1945, efter sex års krig, konstaterade ”Mad Jack” surt:

”Om det inte varit för de förbannade jänkarna hade vi kunnat hålla igång kriget i ytterligare tio år!”

Seredas yxa följde hans enhet i åratal och användes som symbol för den ­modige soldaten.

© Shutterstock

3. Rysk kock erövrade stridsvagn med yxa

I augusti 1941 stod kocken Ivan Pavlovitj Sereda ensam och förberedde dagens måltid i södra Lettland.

Plötsligt såg han en tysk stridsvagn närma sig. Fyra tyskar klättrade ut ur vagnen – som möjligen hade motorproblem.

Utan ett ögonblicks tvekan grep han en yxa och rusade mot tyskarna, medan han ropade och skrek.

Tyskarna skyndade sig in i stridsvagnen, men kocken var snabb. Han hoppade upp på vagnen och högg mot dess kulspruta, tills den var oanvändbar.

Sedan täckte han för observationshålet och började banka på vagnens tornlucka.

Tyskarna trodde att de angripits av en överlägsen styrka, och kapitulerade snabbt.

4. Stad befriades av ensam man

I april 1945 nådde de allierade styrkorna den nederländska staden Zwolle, som hölls av tyskarna.

Man beslöt att tyskarna skulle bombas ut, men först fick den kanadensiske soldaten Léo Major i uppgift att rekognoscera.

Major miste sitt ena öga kort efter D-dagen, men ­insisterade på att fortsätta att slåss.

© Historisch centrum Overijssel. Zwolle

Han fick den galna idén att erövra Zwolle tillsammans med sin vän William, så att den skulle skonas från att bombas.

Strax efter att de efter mörkrets inbrott smugit in i staden blev William dock upptäckt och skjuten.

Vännens död gjorde Major ännu mer beslutsam. Han sköt vilt omkring sig, medan han rusade runt och kastade handgranater.

Léo Major såg till att Zwolles historiska centrum, till exempel porten Sassenpoort från 1409, slapp bombas.

© Shutterstock

Tyskarna var förvirrade och trodde att de angripits av ett helt förband. Tio gånger lyckades Major ta tyskar till fånga, föra ut dem ur staden, hämta mer ammunition och rusa tillbaka in i staden.

Till slut hittade han Gestapos högkvarter, som han satte eld på. Därefter hamnade han i strid med åtta SS-soldater.

När Major dödat fyra av dem flydde resten. Tyskarna blev så skrämda att de alla hade lämnat staden, innan solen gått upp.

5. Kvinnlig skytt dödade 309 tyskar

När Nazityskland 1941 anföll Sovjetunionen anmälde tjugofyraåriga Ljudmila Pavlitjenko sig till Röda armén.

Men armén hade inga kvinnliga soldater, så hon uppmanades att bli sjuksköterska.

Det vägrade Pavlitjenko, och när hon presenterade ett intyg från sin skytteklubb på att hon var en skarpskytt, gav armén med sig.

Från augusti 1941 deltog hon som prickskytt i försvaret av Odessa vid Svarta havet.

Från 1942 blev Pavlitjenko en viktig ambassadör och var bland annat i USA för att få landet att öka sin insats.

© Thomas D. McAvoy/Getty Images

Där visade hon sin skicklighet, och hon fick bland annat jaga tyska prickskyttar. Uppdragen kunde pågå i flera dagar, då hon i långa perioder skulle ligga helt stilla utan att dricka eller äta.

Vid ett tillfälle överraskades hennes grupp av tyska soldater, som mejade ner hennes kamrater.

Pavlitjenko lät sig falla ner från det träd hon gömt sig i, och i flera timmar spelade hon död bland de blodiga liken.

Först efter mörkrets inbrott smög hon tillbaka till sitt läger, där hon möttes med häpnad. Hennes skicklighet som prickskytt gav henne smeknamnet ”Lady Död”.

Pavlitjenko hade dödat sammanlagt 309 fiendesoldater, när hon i juni 1942, under belägringen av Sevastopol, blev svårt sårad i ansiktet av granatsplitter.

Angelägen om att inte mista en av sina bästa prickskyttar lät armén smuggla ut henne ur staden i en ubåt.

Pavlitjenko återvände aldrig till fronten igen, i stället blev hon instruktör och utbildade flera hundra prickskyttar.

Hon utnyttjades även flitigt i den ­sovjetiska propagandan.

Efter kriget fullföljde hon sina ­studier och blev historiker.

Under kriget hade Röda armén endast två procent kvinnliga soldater – bland annat 2 000 prickskyttar. Bäst av dem var Ljudmila Pavlitjenko.

Osprey Publishing

Halvautomatiskt gevär

Pavlitjenko använde ett Tokarev SVT-40-gevär med kikarsikte. Geväret var halvautomatiskt, vilket gjorde det lättare att hålla kvar målet i siktet mellan skotten, eftersom hon inte behövde ladda om manuellt.

Osprey Publishing

Låg stilla i dagar

”Lady Död” stred vid Svarta ­havet i allt från tio minusgrader till över trettio grader i sommarhettan. Att ligga gömd i dagar utan mat var inte ovanligt. Att resa sig för att uträtta sina behov var i regel inte att tänka på, så det fick hon göra i kläderna.

Osprey Publishing

En manlig assistent

Under optimala förhållanden hade Pavli­tjenko en observatör med sig. Hans uppgift var att hjälpa henne att identifiera mål och hålla uppsikt över allt som prickskytten inte kan se genom kikarsiktet – såsom trupprörelser och väder och vind.

Osprey Publishing

En kanon i tornet och en i vagnskroppen gjorde Char B1 till en fruktad motståndare för tyska stridsvagnar.

© Martin Bennett/Imageselect

6. Osårbar fransk stridsvagnschef

Den 16 maj 1940 skulle den franske stridsvagnschefen Pierre Billotte delta i ett stort försök att återta byn Stonne i Ardennerna.

Billotte och hans besättning körde ensamma i sin Char B1-stridsvagn – med smeknamnet ”Eure” – mot byns torg.

Inom kort stötte de på sju Panzer III-stridsvagnar som stod uppställda längs huvudgatan.

Utan att tveka gav Billotte sin besättning order att angripa. Med en snabb fullträff slogs den Panzer III som stod längst bak ut – varpå ytterligare ett pricksäkert skott slog ut den vagn som stod längst fram.

Nu var de resterande fem stridsvagnarna fångade på den smala vägen mellan de båda rykande vraken – och de var en lätt match för Billotte och hans män att skjuta sönder.

Billotte fortsatte längs huvudgatan och stötte på resten av den tyska stridsvagnsstyrkan. Under konstant beskjutning förstörde han ytterligare sex tyska vagnar.

”Eure” träffades 140 gånger, men inte en enda granat trängde genom stridsvagnens 60 millimeter tjocka pansar.

7. Snön färgades röd av ryskt blod

I april 1942 inledde Sovjetunionen en storoffensiv, som skulle knäcka det finska motståndet.

Vid fronten befann sig k-pistskytten Viljam Pylkäs, som såg hur flera hundra sovjetiska soldater ­pulsade fram genom snön.

Viljam ­Pylkäs var oslagbar med ­sin ­finska kulsprute­pistol Suomi M-31.

© Sakkola

Pylkäs låg i en ­perfekt position på ett backkrön, och så snart han tryckte på avtryckaren fick ­ryssarna kasta sig i skydd.

När han fick slut på ammunition försåg hans kamrater honom med nya magasin.

Trots att Viljam Pylkäs träffades i ansiktet fortsatte han skjuta, och till slut var ryssarna tvungna att dra sig tillbaka.

Viljam Pylkäs hade avlossat sammanlagt 680 skott och mejat ner 83 ryssar.

Caldwell markerade varje seger framför sittbrunnen på sitt flygplan.

© John Thomas Harrison/Australian War Memorial

8. Skoningslös i luften

Den australiske jaktpiloten Clive Robertson Caldwell överfördes 1941 till det brittiska flygvapnet, som skickade honom till Nordafrika och Mellanöstern.

Där fick han snabbt rykte om sig att vara blodtörstig – bland annat för att han sköt mot piloter som hoppat med fallskärm.

Att göra så stred mot piloternas oskrivna hederskodex. Caldwell hävdade emellertid att hans agerande inte var ett uttryck för blodtörst.

”Det är ditt liv eller deras. Detta är krig”, skrev han i sin dagbok.

Efter bara några månader i luften över Nordafrika fick Caldwell öknamnet ”Killer” av tyskarna.

Även när han ­eskorterade bombplan såg han alltid till att angripa fiendens markstyrkor, och han flög aldrig tillbaka förrän han hade slut på ammunition.

  • Caldwell uppfann en ­ effektiv stridsteknik

    För att lättare träffa fiender under en dogfight använde många jaktpiloter spårljusammunition.

    Men de lysande spåren i luften varnade även fienden, så att de hann svänga undan.

    För att motverka det började Caldwell träna på att skjuta efter de skuggor hans kamraters plan kastade på marken.

    Eftersom skuggorna rörde sig lika snabbt som planen lärde han sig hur långt framför ett plan han skulle sikta för att träffa.

    Tekniken blev känd som ”skuggskjutning” och anammades snabbt av hela det ­brittiska flygvapnet i Afrika.

  • Störtbombarna hade ingen chans

    ”Skuggskyttet” gjorde Caldwell till en livsfarlig motståndare. Under kriget hann han skjuta ner sammanlagt 28 fiendeplan. Hans största bedrift inträffade den 5 december 1941.

    Caldwell och hans förband hade skickats upp för att stoppa ett tyskt flyganfall.

    Medan resten av förbandet distraherade den tyska jaktplanseskorten, angrep Caldwell störtbombarna.

    På några minuter sköt han ner fem Stuka, som alla störtade brinnande mot ­marken. Därmed lyckades han med ­bedriften att bli ”ess på en dag”.

9. Pilot vann luftduell med pistol

Den amerikanske piloten Duane Francies och hans observatör William S. Martin flög den 12 april 1945 ett spaningsuppdrag över västfronten i sitt lätta och obeväpnade Piper J-3 Cub.

Dagens uppgift var att hitta tyska ställningar och stridsvagnar. Precis innan de skulle flyga tillbaka till basen fick Francies syn på ett tyskt spaningsflygplan, som flög långt under dem.

Planet – ett Fieseler Storch – var större och snabbare än amerikanernas, och amerikanerna hade inga andra vapen än sina pistoler.

Trots det såg de på varandra och utbrast: ”Vi tar de svinen!”

Francies dök, medan Martin öppnade planets sidodörr.

Piper J-3 Cub var byggd för civilt bruk, men ett stort antal användes under kriget. Ägaren till Piper-fabriken sa efter kriget: ”Det enda vi behövde göra var att måla
dem olivgröna, så hade vi ett militärt flygplan.”

© Burt Mader/Vbader & Waralbum

Amerikanerna lutade sig ut och öppnade eld med sina pistoler mot det tyska planet.

Dess pilot försökte desperat komma undan, men när amerikanerna var endast tio meter ovanför tyskarna blev det lättare att sikta, och de lyckades träffa planets främre ruta med några kulor.

När Martin såg att den tyske piloten miste kontrollen över planet, som störtade på en åker, ropade han: ”Vi fick de svinen! Vi fick de svinen!”

Francies landade sitt Piper i närheten av tyskarnas kraschade Storch, där den tyske piloten och hans observatör kapitulerade.

Francies och Martin vad de första – och enda – som vann en luftduell under andra världskriget beväpnade med endast pistoler.

Gurung använde en khukri – gurkhas dolk med krökt blad.

© FLHC 99/Imageselect & Shutterstock

10. Rasande gurkha var en enmansarmé

Tjugofyraårige Bhanbhagta Gurung ingick i ett brittiskt förband av gurkhas – nepalesiska elitsoldater, som skulle ta tillbaka Burma från japanerna.

Den 5 mars 1945 såg Gurung sina vänner dödas av en japansk prickskytt på en kulle – och löpte amok.

Han rusade uppför kullen, rakt mot kulsprute­elden. Han kastade in två rökgranater i den japanska bunkern och drog sin dolk.

Två omtumlade ­japaner stapplade ut och fick halsen avskuren, varpå Gurung rusade in i den rökfyllda bunkern och högg ihjäl resten av fienderna med sin dolk.

11. Familjefar erövrade kulle på egen hand

Den 31 maj 1945 hade den amerikanska offensiven på Okinawa gått i stå. Under tolv dagar hade amerikanerna förgäves försökt erövra en kulle, när Clarence B. Craft, en familjefar från Kalifornien, och fyra andra skickades upp för att spana på det japanska försvaret.

De kom inte långt, förrän de möttes av en skur av kulor och granater, men Craft reste sig och fortsatte trotsigt uppför ­kullen.

Enligt Crafts befäl var han inställd på att komma hem: ”Med en medalj eller på en bår”.

© Imageselect

På närmast mirakulöst vis nådde han toppen, där han började kasta handgranater mot de förbluffade japanerna.

Snart spred paniken sig i skyttegravarna. Crafts kamrater kom på benen och ­hämtade förstärkningar från lägret.

En kedja av soldater langade upp ammunition och granater till krönet, där Craft raskt gjorde av med dem.

Den ena granaten efter den andra ­kastades ner i skyttevärn och kulsprute­nästen, och när japanerna rusade upp mejade Craft ner dem med sitt gevär.

De sis­ta flydde in i en grotta, som Craft kas­ta­de in så många handgranater i att den kollapsade av explosionerna.

Beväpnad med 48 granater och fem magasin erövrade familjefadern kullen.

Craft tilldelades Medal of Honor för sin dödsföraktande insats.

Paul Egger inledde ­karriären som pilot, men skadades och omskolades till vagnchef.

© 502 collection/Imageselect

12. Stridsvagnschef ­lurade britterna

Österrikaren Paul Egger hade 1944 till uppgift att försvara en kulle utanför Caen i Frankrike.

Den 14 juli intog britterna kullen efter ett flera timmar långt bombardemang. För att dölja sina styrkor hade britterna lagt ut rök.

Den tjocka, vita röken gjorde det dock även omöjligt för det allierade flyget att angripa tyskarnas strids­vagnar.

Vanligtvis var flyget en farlig fiende, men nu samlade Egger fyra Tiger-stridsvagnar, ledde dem runt fiendens flank och körde rakt genom röken i ett djärvt angrepp.

Britterna hade fem gånger så många stridsvagnar, men de blev fullständigt överrumplade och handlingsförlamade.

Till slut fick de lägga benen på ­ryggen. När röken lättade var fjorton ­brittiska stridsvagnar utslagna, ­hälften av dem av Eggers Tiger.

Läs också:

D-dagen

Hitlerjugend höll stånd i Normandie

21 minuter
Andra världskriget

Hämnden för tyskarnas angrepp mot Coventry

1 minut
Revolution

Så utspelade sig Frankrikes blodigaste uppror

14 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj